Världsspråket som kom från Białystok

Publicerad 2017-05-05

Ögonläkaren Ludwik Zamenhof från Białystok skapade esperanto för att olika folkgrupper skulle förstå varandra.

Ludwik Zamenhof föddes i Białystok 1859. Vid den tiden var Białystok en smältdegel av olika etniska grupper. Cirka 70 % av befolkningen var judisk. Därtill bodde här polacker, ryssar, belarusier (vitryssar), litauer, tyskar och tatarer. Stadens textilindustri höll på att bli ett ”Manchester” inriktat på den ryska marknaden.

Zamenhof berättar att han som skolpojke iakttog hur antagonismen mellan de olika folkgrupperna ofta berodde på att de inte förstod varandras språk. Redan som tioåring skrev han dramat Babels torn, där rådhuset i Białystok fick representera tornet.

Världsspråkstanken

Som gymnasist drömde Ludwik därför om ett världsspråk och skissade på hur ett sådant skulle kunna se ut. Hans första utkast var alltför abstrakta, närmast algebraiska. Det mest utbredda internationella språket vid den tiden var volapük (=worldspeak), men det ansågs onödigt svårt.

Med tiden insåg Zamenhof att man måste bygga ett framtida internationellt språk på ett ordförråd som är känt inom de språk som var dominerande vid den tiden, tyska och franska, samt den stora mängd latinska och grekiska lånord som har avläggare i olika europeiska språk. Det skisserade språket måste ha ett minimum av böjningsregler (man brukar tala om esperantos 16 regler) samt ett ordförråd som är flexibelt med en stor mängd glasklara avledningselement. Det finns i hans språkmodell förvånansvärt få element från de slaviska språken, däremot ett väl utbyggt system av ordbildningselement (prefix och suffix), där slaviskan enligt hans egen utsago fungerat som en förebild.

Dr. Esperanto

Utställningen ”Den unge Zamenhofs Białystok på Zamenhofcentret i Białystok.

1873 flyttade familjen till Warszawa (inom det ryska imperiet) och Ludwik gick ut gymnasiet för att sedan utbilda sig till läkare i Moskva. Efter en kort tid som allmänläkare i nuvarande Litauen specialiserade han sig som ögonläkare och öppnade praktik i Warszawa.

Parallellt med arbetet som läkare arbetade han på sitt världsspråksprojekt och publicerade sitt första utkast 1887 under pseudonymen Dr. Esperanto. Skriften kom ut i parallella utgåvor på ryska, tyska, senare också på polska och franska, och bar titeln Det internationella språket. Förord och fullständig lärobok. Det namn han valde för språket var lingvo internacia.

Det centrala organet tidskriften La Esperantisto gavs från början ut i Nürnberg, men 1895 flyttades utgivningen till Uppsala under namnet Lingvo Internacia. En av initiativtagarna var studenten Valdemar Langlet, (sedermera känd som chef för svenska Röda Korset i Budapest och utställare av skyddspass parallellt med Raoul Wallenberg 1944-45). Esperantoföreningar bildades i en rad länder med stor koncentration i Ryssland och i gränsområdet mellan Frankrike och Tyskland.

Esperanto blir världsrörelse

1905 hölls den första esperantistiska världskongressen vid engelska kanalen i Bologne-sur-mer. Eiffeltornet var illuminerat till Ludwik Zamenhofs ära och han tilldelades Hederslegionen. Med undantag för krigsåren har sedan världskongress hållits varje år – 2009 alltså i Białystok.

Homaranismen

Zamenhof såg esperanto som något mer än bara ett språkprojekt. Hans tankar om en allomfattande medmänsklighet – på esperanto homaranism – syftade till en tro som inte på något sätt ersätter de hävdvunna religionerna utan bygger på insikten att vi alla är människor. Redan vid 1905 års kongress uttryckte han denna tanke i sitt tal:

Samlas bröder, knäpp händerna,
Framåt med fredliga vapen!
Kristna, judar eller muslimer
Alla är vi Guds söner

I den deklaration om esperantismen som antogs 1908 fastslogs att esperantismen är ”en strävan att i hela världen utbreda användandet av ett neutralt allmänmänskligt språk, som utan att göra intrång i folkens inre liv och utan att avse att undantränga de existerande nationalspråken skall bereda möjlighet för människor av olika nationer att sinsemellan gör sig förstådda”.

Esperanto – hopp och hot

Ludwik Zamenhofs grav på judiska kyrkogården i Warszawa.
Foto: Stanisław Godula

Esperanto väckte entusiasm under 1900-talets första decennier inte minst inom arbetarrörelsen. Själv fick Zamenhof inte uppleva dess framsteg – han dog av hjärtproblem 1917. Men det internationella språket esperanto uppmärksammades av Nationernas Förbund och Röda Korset och stod även på Kominterns dagordning.

De totalitära regimer som växte fram under 1930-talet såg fientligt på esperantorörelsen. I Tyskland ansåg Hitler att esperanto var ett redskap för den judiska världskonspirationen. I Stalins Sovjet betraktades de aktiva esperantisterna som ”utländska agenter” och hamnade i det ökända Ljubljanka-fängelset för vidare befordran till Gulag.

Esperanto idag

Esperanto har överspelats av engelskan som internationellt kommunikationsmedel. Men icke desto mindre används det; man beräknar att antalet användare ligger någonstans mellan ett par hundra tusen och ett par miljoner; inte minst på internet är det ett flitigt använt kommunikationsmedel. Och varje dag möter vi esperanto till exempel när vi vill slå upp adress och telefonnummer – eniro är nämligen esperanto och betyder ’ingång’. Stora delar av världslitteraturen – från Bibeln och fram till Astrid Lindgren är översatta. På tal om översättningar – man kan numera få Google att översätta till esperanto.

Inte profet i sin hemstad

Ludwik Zamenhof är alltså den Białystokfödda person som är mest känd i världen (kanske med undantag för Mel Brooks och Izabella Scorupco). Unesco har helt konsekvent utsett 2017 till Zamenhof-år – 100 år efter hans död. Tadeusz Truskolaski, borgmästare i Białystok, föreslog 2016 att Zamenhofs hemstad också skulle hedra skaparen av esperanto på detta sätt. Men förslaget röstades ner av PiS-majoriteten i stadsfullmäktige. Den pådrivande PiS-ledamoten Dariusz Wasilewski menade att Zamenhofs idé är en utopi – och som utopi kan den jämställas med stalinism och hitlerism. Och Zamenhofs ekumeniska tankar och fredssträvanden strider mot kristna traditioner (sic).

Men Bialystoks esperantister och stadsfullmäktiges vice ordförande tog saken i egna händer. Den 2 januari utropade de 2017 till Zamenhof-år och lät framföra esperantohymnen från stadshustornet. 100-årsminnet av Zamenhofs bortgång kommer i stället att högtidlighållas i Warszawa vid den polska esperantistkongressen.

På en lite avsides gata finns det Ludwik Zamenhof centrum som grundades 2009 inför esperantisternas världskongress i Białystok. Från 2017 är centrumet bara en avdelning inom Białystoks kulturcentrum. Det finns en Zamenhof-utställning, men lokalerna används till större delen för utomstående filmvisningar och konstprojekt. Huruvida namnet Centrum im. Ludwika Zamenhofa kommer att leva kvar får framtiden utvisa.

Text: Terho Paulsson
Bilder: Stanisław Godula
och wikipedia.

Lästips:
Lörnemark, Christer: Doktor Zamenhof och det internationella språket, LiteraTuro 2007
Sandelin, Bo: Esperanto. Drömmen om ett världsspråk, Dialogos 2013

Läs också Esperantisten som blev slavist >>

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner