Staffan Herrström är ny svensk ambassadör i Warszawa. Foto: Privat.

Sverige har fått ett nytt sändebud i Warszawa.

Staffan Herrström har tidigare arbetat med inriktning på Öst- och Centraleuropa, engagerar sig i både det östliga partnerskapet och Östersjösamarbetet. Inte minst energi- och miljöfrågorna ligger honom varmt om hjärtat.

Hans Bjernby känner Sveriges nye ambassadör i Polen, Staffan Herrström på pulsen.

Vad har du gjort innan du kom till Polen? 

Närmast innan jag kom till Polen var jag ambassadör i Vietnam och innan dess i Tanzania. Under tolv år dessförinnan var jag överdirektör i Sida och större delen av den tiden chef för verksamheten i Central- och Östeuropa. Det jobbet tog mig till Polen några gånger under andra halvan av 90-talet eftersom Polen då var ett av våra större samarbetsländer. Jag har också en lång politisk bakgrund – senast som statssekreterare i statsrådsberedningen åt Bengt Westerberg för tjugo år sen.

Vilka är de viktigaste områdena för samarbete mellan Polen och Sverige? 

Utrikespolitiken är ett av dem. Vi fick tillsammans igenom det s.k. östliga partnerskapet inom EU för några år sen – en oerhört viktig process för att stödja demokratisering, ekonomisk utveckling och Europaintegration för sex östeuropeiska länder (Moldavien, Georgien, Armenien, Azerbajdzjan, Ukraina och Vitryssland).

Ett annat område är hållbara energi- och miljölösningar. Där har ambassaden och min kollega Gunnar Haglund gjort envetna ansträngningar för att främja ett modernt synsätt på energieffektivitet, förnybar energi och en övergång från att se avfall som ett problem till att använda det som en resurs.

Ett tredje är Östersjösamarbetet, inte minst inom EU, där vi tillsammans arbetar för att både rädda miljön och för att utnyttja Östersjöregionens potential för tillväxt och innovationskraft.

Vad vill du uträtta som ambassadör i Warszawa? 

Först och främst vill jag bygga vidare på våra redan utmärkta relationer (som ju fick en rejäl skjuts i och med kungens och drottningens statsbesök i maj förra året strax innan jag kom).

Vi kan göra mer tillsammans kring det mesta faktiskt, och under statsbesöket undertecknade vi ju en särskild samarbetsdeklaration mellan våra länder. Handeln skulle kunna fördubblas om den följde samma mönster som våra affärer med Tyskland. Jag vill särskilt bidra till samarbetet på energi- och miljöområdet.

Några andra områden som ligger mig varmt om hjärtat är jämställdhet mellan könen och barns rättigheter där vi redan ser fler samarbetsmöjligheter framöver. Utvecklingssamarbete är ett annat exempel där Sverige har stor erfarenhet som givare och Polen mycket erfarenhet av omställning till demokrati och marknadsekonomi. Jag hoppas också kunna bidra till att modernisera Sverigebilden i Polen. Och jag tror att många svenska erfarenheter av reformprocesser, till exempel när vi fick ordning på vår ekonomi, kan vara av intresse för Polen.

Vad har du fått för intryck av Polen så här långt? 

Jag är djupt imponerad av det jag har sett av det nya, moderna Polen med en dynamisk ekonomi, energisk utrikespolitik och ett starkt engagemang för integration i Europa.

Inte minst det nyss avslutade framgångsrika polska EU-ordförandeskapet har gett många en ny, mycket mer positiv bild av det här landet. Jag tror också att Polens framgångsrika övergång till demokrati och marknadsekonomi kan tjäna som en inspirationskälla för andra länder, främst i öst men också i andra delar av världen.

Sen har jag noterat att det finns mycket mer att göra beträffande hållbara miljö- och energilösningar, och där tror jag Sverige har en hel del att bidra med. Om Polen lät bränna lika stor del av sitt hushållsavfall som vi, så skulle det ge åtta miljarder kronor. Idag hamnar det bokstavligt talat på sophögen.

Hur trivs du? 

Fantastiskt bra. Warszawa är en fascinerande stad. Mycket mer dynamisk och färgstark än jag mindes från 90-talet. Kulturutbudet är imponerande. Staden är mycket grönare än jag hade väntat mig, parker överallt. Lazienki-parken nära ambassaden är underbar att promenera i. Och jobbet är mycket intressant – och det har varit alldeles extra inspirerande den här hösten att få uppleva både valkampanj och EU-ordförandeskap. Önskar förvisso att jag hade kunnat polska redan när jag kom, men nu tar jag fem lektioner i veckan och kämpar på allt vad jag förmår. Det underlättar en del att jag har ryskan i bagaget. Min fru och jag saknar våra två döttrar som nu studerar i Sverige, men det är ju inte så långt till Uppsala härifrån …

Hans Bjernby