Warszawaupproret – ett minne som politiseras

Publicerad 2017-08-06

Minnet av Warszawaupproret 1944 borde vara något som förenar alla polacker, men så är det inte längre. Den gemensamma och hjältemodiga historien politiseras i allt större utsträckning. Det gemensamma minnet utnyttjas för att splittra den polska gemenskapen.

Krönika
Dorota Tubielewicz Mattsson

Nu skingras den gemenskap som Warszawaupproret och kampen för det fria Polen står för. Sida vid sida med den underjordiska Hemmaarmén kämpade soldater från såväl Narodowe Siły Zbrojne (Nationella stridskrafterna) – den antinazistiska, antikommunistiska nationalkonservativa motståndsrörelsen – som överlevande soldater från Żydowska Organizacja Bojowa (Judiska Stridsorganisationen). Då stod man över politiska meningsskiljaktigheter.

Idag samlas å ena sidan veteraner som manar till samförstånd och gemenskap och som uttrycker sin oro över det som händer i Polen. Å andra sidan samlas de som kallar sig riktiga patrioter, som upphetsade av myten om det heroiska i kampen mot fienden gör nazisthälsning och pekar ut oppositionen och vänstern som fienden.

Det är inte bara kränkande för de allt färre, ännu levande, gamla människor som deltog i Warszawaupproret och som betalade ett högt pris för det (både under upproret och efter kriget). Det måste vara känslomässigt förödande för dessa upprorets hjältar att höra stöveltramp och se unga män och kvinnor skrika ut sina nationalistiska sanningar och göra nazisthälsning i – deras namn. 1944 sköt de mot alla som gjorde detta tecken.

Som ett led i regeringspartiets charmoffensiv mot nationalistiska organisationer och miljöer ser regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) genom fingrarna med detta.

Men i Białystok, som anses vara ett näste för högerextrema rörelser, sa borgmästaren Tadeusz Truskolaski ifrån. När medlemmar ur Obóz Narodowo-Radykalny (Nationellt-radikala lägret) med sina gröna flaggor, dök upp för att delta i högtidligheterna, avbröt han.

Minnet av Warszawaupproret ska åtföljas av Polens vit-röda flaggor, anser Truskolaski. En organisation som ONR får inte ta över högtidligheterna, i synnerhet inte i samband med årsdagen av Warszawaupprorets utbrott.

Jag ville inte legitimera dem med min närvaro, sade Truskolaski.

Han var dock den ende borgmästaren i Polen som motsatte sig ONR:s marscher den 1 augusti.

Är det ett test på polackernas tålamod, uthållighet och acceptans av det oacceptabla? Eller är det ett test på polackernas historiska kunskaper? Många vet inte vad ONR stod för och fortfarande står för. Många menar att de ju inte gjort något ont (faktum är att inga handgripligheter ägde rum). De har tydligen inte bara några egna minnen, de har inte heller kunskaper och associationer till vad för slags organisation Nationellt-radikala lägret är. Därför är det bra att människor som Truskolaski visar hur man agerar när man ställs inför det oacceptabla. Ofta räcker det med en enkel gest av vägran att acceptera, för att visa att man lärt av det förflutna, av historien och för att Warszawaupprorets åldriga hjältar ska få lämna denna jord i frid.

Dorota Tubielewicz Mattsson.

FOTNOT:

ONR, National-radikala lägret (Obóz Narodowo Radykalny) är ett det högerextremt, nationalistiskt och antisemitiskt parti som grundades 1934 i Polen. Partiet inspirerades av italiensk fascism och tysk nazism.

 

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner