Stefan Ingvarsson är
översättare från polska.
Drygt ett och ett halvt decennium efter censurens avskaffande är den mödosamt vunna yttrandefriheten inte någon självklarhet i dagens Polen, skriver Stefan Ingvarsson.
Ironiskt nog är det solidaritetsrörelsens Polen som leder inskränkningen av det fria ordet och den fria konsten inom Unionen.
De få nyheter från Polen som sipprar in i svenska medier ger en lite förvirrande och ibland oroväckande bild av det som händer i vårt grannland. Det talas om att återinföra dödsstraff, göra patriotism till ett skolämne och förbjuda homosexuella att arbeta som lärare. Mycket av detta är tack och lov bara agitation och röstfiskande från ytterlighetspartier och slutar sällan som konkreta lagförslag i sejmen.
Men nu har dessa partier bildat en koalitionsregering som styr landet och de verkar inte ha yttrandefrihet, maktdelning och skydd av mänskliga rättigheter – så som resten av EU tolkar dem – i ryggmärgen. Drygt ett och ett halvt decennium efter censurens avskaffande i Polen är det tydligt att den så mödosamt vunna yttrandefriheten inte är någon självklarhet i dag.
Allt fler oroliga för sina jobb
Att ifrågasätta eller göra narr av de styrande koalitionspartierna är att ge sig ut på mycket tunn is – även om privatägda medier fortsätter sitt granskande uppdrag och människorättsorganisationer är aktiva och alerta så är många oroliga för sina jobb. Anställda på alla nivåer inom statligt ägda medier och kulturinstitutioner byts ut en masse. Tjänstemän med allt bredare befogenheter håller ett vaksamt öga på den privata sektorn, ombudsmän och andra som ska skydda enskilda och svagare grupper avskaffas.
Samtidigt åtalas och bötfälls allt fler journalister och debattörer för att de utpekar någon som antisemit eller brunskjorta eller inte visar tillräcklig respekt för religiösa auktoriteter. Även utländska journalister åtalas nu för satirer.
Men tidigare i år undvek alla granskande organ att ens beakta invändningarna mot en frapperande antisemitisk radiokrönika i den brunkatolska radiostationen Radio Maryja. Det är först nyligen som trycket blev för stort och mediegranskningsnämnden bestämde sig för att ta upp den till behandling. Samma vecka fick den ökände krönikören jobb som fast medarbetare i den nya och utrensade statliga riksradion. Radio Maryja står regeringen nära och lyftes tills helt nyligen fram som det enda ”fria” mediet av regeringsföreträdarna. Där får de nämligen tala till punkt utan att avbrytas eller ifrågasättas.
Vill tala oemotsagda
I dagens Polen mäts yttrandefrihet allt oftare på det sättet: de styrande politikernas rätt att tala oemotsagda. Till rättssystemets försvar ska man kanske tillägga att de högre instanserna brukar dämpa lokala domstolars mest nydanande omtolkningar av yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Än så länge. Domarna byts också successivt ut.
Men polackerna står inte helt handfallna. Makthavarnas stolligheter, självgoda ton och brist på humor har lett till en renässans för den spetsfundiga politiska satir som har så storslagna traditioner i landet. Att de viktigaste posterna i landet – premiärminister och president – innehas av enäggstvillingar är ju dessutom ett tacksamt ämne.
De styrande tvillingbröderna verkar ha ett gott uppsåt. De vill rensa landet från korruption och befästa det nationella självbestämmandet. Men deras syn på pluralism, maktdelning, minoriteter och en sekulär stat skiljer dem markant från andra ledande politiker i Europa.
En viss inkompetens och dåliga rådgivare har gjort dem till åtlöje runt om på kontinenten. Det är svårt att anklaga den fria pressen i grannländerna för ren illvilja som regeringen gärna gör. Men det är inte nödvändigtvis någon arkaisk eller efterbliven sida av Polen som kommit i ljuset. Snarare är det tidsenliga och välkända symptom som ligger till grund för krisen: en allt större klyfta mellan folk som ser sig själva som förlorare och en allt enhetligare och självgod politisk elit – en kulturkrock mellan globaliserade enklaver och platser där tiden står still. Den spirande populismen utanför storstäderna är ett svar på allt detta. ”Majoriteten” måste ”äntligen få känna sig hemma” brukar det hävdas i debatten.
Åtalas för majestätsbrott
Nu i dagarna ska en uteliggare åtalas för ett slags majestätsbrott – den polska lagstiftningen förbjuder nämligen kränkande uttalanden om presidenten. Starkt berusad hade han tydligen skanderat en obscen harang om statschefen som polisen pliktskyldigt tecknat ner. Nu väntar upp till tre års fängelse. Trots att presidenten genom sin presstalesman storsint manat till återhållsamhet är det osäkert om domstolen nöjer sig med böter. I den moraliska revolution som rullar på vill många visa sig vara mer rättrogna än tvillingstyret självt.
Förhoppningsvis vaknar den historiskt så välbekanta polska frihetsviljan till liv igen, men det finns många anledningar att oroa sig för yttrandefriheten, i alla fall på kort sikt. Det är ironiskt att just solidaritetsrörelsens Polen leder inskränkningen av det fria ordet och den fria konsten inom Unionen.
Stefan Ingvarsson
