Den senaste tidens polsk-israeliska konflikt är smärtsam. Den väcker till liv en historia som berör både Polen och Israel och där båda sidor har starka känslor. Att polackerna skulle ha fått antisemitismen med modersmjölken, som Israels utrikesminister Israel Katz uttryckte det, är sårande och orättvist. Det finns förvisso mycket antisemitism i Polen – liksom i alla andra länder. Det finns också slående exempel på polackers mod, osjälviskhet och medmänsklighet.

Katz ord är orättvisa mot polackerna, säger Israels förre ambassadör i Polen Shewach Weiss, politiker, parlamentsledamot och professor i statsvetenskap. Man har gjort så mycket för att uppnå en ömsesidig förståelse av vår gemensamma historia som ju är så svår och komplicerad. Men det är ett historiskt faktum att vissa polacker deltog i morden på judarna under andra världskriget.

Det är svåra ord att höra för en polack.

Men Weiss understryker också att polackerna utgör den största gruppen av människor som fått utmärkelsen Rättfärdiga bland världens nationer (det är den högsta utmärkelsen man som icke-jude kan få i Israel). Många polacker menar dock att när Weiss nu nämner ”vissa polacker” så borde han också nämna vissa judar som var med i Jüdischer Ordnungsdienst* eller judar som efter kriget hjälpte Röda armén att mörda polska patrioter. Andra kommentatorer tackar i sin tur Shewach Weiss för hans försonande kommentar.

Bakom Israel Katz ord kan man naturligtvis se ett cyniskt inrikespolitiskt spel inför vårens parlamentsval i Israel. Men med tanke på att både polacker och judar ser sig själva som det utvalda folket – polackerna uppfattar sig som moraliskt oantastliga och judarna ser sig som offer – som alltid har rätt, blir det mycket svårt att gräva ner stridsyxan. Polackerna vill med rätta inte acceptera ett narrativ, som nu sprider sig som löpeld, att det var polacker som var skyldiga till Förintelsen och inte nazister. För om detta narrativ tar fäste i folks medvetande kommer historien att skrivas om. Å andra sidan har polacker problem med att se sig själva på ett realistiskt sätt – som ett folk med många tillkortakommanden som precis som alla andra folk har begått misstag. Man tenderar att förneka historiska fakta och varje historiskt narrativ bör bygga på historiska fakta. Det är de som skapar den historiska sanningen.

Judarna har i sin tur också svårt att acceptera polacker som mänskliga varelser som kan känna rädsla, girighet eller ovilja, som inte kan acceptera att inte alla polacker varit hjältar. De har svårt att acceptera att människor som i århundraden varit deras grannar, vänner och bekanta kunde bete sig så omänskligt och grymt mot dem. Men om rollerna varit omvända – skulle samtliga judar riskera sitt eget och sina familjers liv för att sträcka ut en hjälpande hand till polacker? Tveksamt, för judar liksom polacker är människor av kött och blod. Hjältemod är inget man kan kräva.

När två nationer som aspirerar på att vara det utvalda folket börjar bråka med varandra är lösningen inte lätt att finna. Kanske det bästa vore om de båda utvalda folken lät varandra vara i fred under en tid som ju läker såren.

Dorota Tubielewicz Mattsson

* Judar som accepterade att vara poliser i gettot under Andra världskriget.

Den israeliske utrikesministerns uttalande är exempel på rasistisk anti-polonism. Näst judarna var polackerna det folk som led mest under andra världskriget.

Det säger premiärminister Mateusz Morawiecki sedan den israeliska utrikesministern Israel Katz hävdat att polackerna får i sig antisemitismen med modersmjölken.

Morawiecki beslöt också att i protest avstå från att delta i Visegradmötet i Jerusalem, i stället skulle utrikesminister Jacek Czaputowicz närvara.

Toppmötet är nu inställt.

V4-gruppen – Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern – skulle för första gången hålla toppmöte utanför Europa, och avsikten med att förlägga det till Jerusalem var att stärka alliansen med Israel. Redan för ett par år sedan föreslog Israels premiärminister Benjamin Netanjahu att toppmötet skulle hållas i Jerusalem, han var också inbjuden till V4-mötet i Budapest förr ett drygt år sedan.

Incidenten inleddes med att Netanjahu kom till Mellanösternkonferensen i Warszawa i förra veckan. I samband med det avlade han ett besök på Polin, Museet för de polska judarnas historia. Där uppmärksammade en journalist på tidningen Jerusalem Post en kommentar av den israeliske regeringschefen, en kommentar som gick ut på att polackerna visst samarbetade med nazisterna under andra världskriget.

Uttalandet väckte naturligtvis uppseende, Israels ambassadör i Polen och det israeliska utrikesdepartement skyndade sig att förklara att Netanjahu menat enskilda polacker, inte Polen som nation.

Jerusalem Post hävdar bestämt att premiärministern är rätt citerad och polackerna är naturligtvis mycket upprörda. Det blev inte bättre när den israeliske utrikesministern Israel Katz dagen därpå påstod att polackerna får i sig antisemitismen med modersmjölken. (Polskie Radio, kafkadesk.org och wB 18 feb 19)

Femtio år efter kommunistregimens antisemitiska kampanj 1968 antog parlamentet på tisdagen en resolution där man fördömer antisemitism.

I resolutionen hänvisas till maktkampen inom kommunistpartiet som fick regimen att dra igång en kampanj mot landets judar av en omfattning som man inte sett sedan andra världskriget.

Parlamentet hyllar dem som deltog i kampen mot kommunismen och fördömer förföljelserna av judarna i mars 1968, vilket drev 20 000 människor att under förödmjukande former lämna landet.

Man får väl se dagens resolution som ett sätt att försöka blidka dem som blivit upprörda över den utökade IPN-lagen. Från 1 mars är det nu straffbart att offentligt hävda att Polen var medansvarigt i Förintelsen. Lagen har väckt stort uppseende och under de veckor som har gått sedan den antogs har debattens vågor gått höga. Relationerna med staten Israel svalnade betydligt – Israel uppfattar lagen som ett sätt att dölja gångna tiders antisemitism och pogromer. Även USA har sagt ifrån – varken president Andrzej Duda eller premiärminister Mateusz Morawiecki är välkomna till Vita Huset för samtal med president Trump eller hans administration innan konflikten med Israel är löst.

Med resolutionen tar regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) avstånd från antisemitism och lägger ansvaret på de förföljelser av judar som pågick efter andra världskriget på kommunistregimen. (Polskie Radio och wB 6 mars 18)

Historikern och journalisten Marcin Meller.
Foto: wikipedia.

Debatten om den nya IPN-lagen fortsätter, och i den senaste upplagan av tidskriften Polska The Times går historikern och journalisten Marcin Meller till ett rasande angrepp mot regeringen och mot förbudet att tala om Förintelsen så att det kan verka som om Polen som stat hade en del av ansvaret.

Regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) har på eget initiativ orsakat Polen den största katastrofen sedan 1989, säger Meller. Man kan fråga sig om det är gjort med berått mod, om det var en provokation för att ena väljarna inför en gemensam fiende – den här gången judar och ukrainare – eller om man helt enkelt inte förstod vilka konsekvenser det skulle bli.

Fram till i januari i år förekom polska dödsläger inte särskilt ofta i utländska medier. Tidigare regeringar i Polen har hanterat det här lugnt och sansat, polska ambassadörer har skrivit vänliga brev och förklarat hur det ligger till. Så vad ville man med den här lagen? Ville man öppna dörren och säga: Hej, vi är mycket mer antisemitiska än ni har trott? frågar Meller retoriskt.

Polen kommer att få ta konsekvenserna av detta i många år, säger han. Och faktum är att Jan Karski, mannen som underrättade världen om vad som hände med judarna i Polen under andra världskriget, han talade om att polacker förtryckte judar men också att polacker beklagade vad nazisterna gjorde mot judarna.

Jan Karski skulle kunna ställas till ansvar med hjälp av den nya lagen, konstaterar Meller.

Men ärligt talat: har någon någonsin ifrågasatt att ansvaret för Förintelsen ligger hos tyskarna? frågar han. Vi har öppet talat om att det fanns polacker som angav och dödade judar, och för det har vi vunnit respekt i världen. Men PiS sveper in allt i en skammens pedagogik, och det PiS har tillfogat Polen under de senaste veckorna har medfört att Polens röst bara har en tiondel av den tyngd vi tidigare hade.

Visste premiärminister Mateusz Morawiecki vad han sade när han i München påpekade att det fanns judiska förövare också? Han är ju själv historiker. Argumentet om att lagen skulle främja Polens goda namn faller ju samman när man ser konsekvenserna. Jag ser en parallell med 1968 då Polens dåvarande ledare Władysław Gomułka släppte loss demonerna – jag tror inte att Kaczyński heller kommer att kunna stoppa det han nu har satt igång, säger historikern Meller.

Kommunistregimens kampanj mot ”sionisterna” i mars 1968 ledde till att de flesta av Polens kvarvarande judar tvingades lämna landet. (Polska Times 27 feb 18)

Skärmdump ur filmen om polsk Holocacust.

En film om ”Polish Holocaust” har publicerats på Youtube och skakat om den polska opinionen. Filmen antyder att Polen bär ansvaret för Förintelsen av judar under Andra världskriget. Den är producerad av den amerikanska Ruderman Family Foundation som reagerat mycket starkt på den nya IPN-lagen som gör det straffbart att anklaga Polen för medansvar för Förintelsen. I den några minuter långa filmen, som ingår i kampanjen ”Never Deny”, talar personer som ska representera de amerikanska judarna. Alla upprepar den felaktiga frasen ”Polish Holocaust”. Däremot sägs inget om att nazisterna stod bakom och är ansvariga för Förintelsen.

Jag kommer att hamna i fängelse för vad jag nu tänker göra, säger en ung man i filmen. Och en kvinna ser på sina två söner och upprepar: Jag kommer att sakna dem när jag inte är med dem. Inget polskt fängelse kan skrämma mig, säger en äldre man.

Alla som uppträder i filmen upprepar detta med ”Polish Holocaust”. Därefter kommer information om att 3,5 miljoner judar, inklusive hundra tusentals barn mördades i Polen, och att nu inför den polska regeringen en ny lag som gör det straffbart att tala om detta. Det är uppenbart att personer som inte känner till det historiska sammanhanget kan dra den felaktiga slutsatsen att det är polacker som är ansvariga för Förintelsen.

Ruderman Family Foundation vill dessutom att USA ska avbryta diplomatiska, politiska och ekonomiska kontakter med Polen ”innan det blir för sent”. Stiftelsen har börjat samla in namnunderskrifter för att få den amerikanska regeringen att ta detta drastiska steg och faktiskt avbryta samtliga kontakter med Polen.

Denna provokativa kampanj har väckt stora protester i Polen. Även judiska församlingar och den israeliska ambassaden i Warszawa har protesterat. Judiska församlingen i Warszawa skriver på sin hemsida att de inte gett sitt samtycke till den i filmen flitigt förekommande frasen ”Polish Holocaust”. Den är lögnaktig och skadlig, skriver man.

Även polska ambassaden i USA har reagerat starkt.

Vi är chockade över att Ruderman Family Foudation publicerat denna skamliga film som skuldbelägger Polen för Förintelsen. Vi fördömer denna ur historisk synvinkel oförsvarliga produktionen och ser den som ett illasinnat sätt att väcka till liv ännu starkare känslor i denna prekära tid, skriver ambassadör Piotr Wilczek i ett utlåtande.

Filmen har nu tagits bort från Youtube men eftersom ingenting försvinner från internet finns den att hitta på andra ställen.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Uppgifter i israeliska – och svenska – medier hävdar att justitiedepartementet lägger den nya IPN-lagen på is. Men det är fel, säger regeringens talesperson Joanna Kopcińska till nyhetsportalen Onet.

Lagen träder i kraft, den 1 mars, och president Andrzej Duda har bett Konstitutionsdomstolen granska den i efterhand,

Premiärminister Mateusz Morawiecki har haft ett samtal med Israels premiärminister Benjamin Netanjahu. Det har tillsatts två grupper som ska diskutera och det är troligt att de kommer att träffas.

Men det blir Konstitutionsdomstolen som avgör om lagen strider mot grundlagen eller ej.

Man måste också kunna tala om den svåra delen av den historiska sanningen, säger Kopcińska. Premiärminister Morawiecki har flera gånger förnekat att man inte skulle få tala om det fruktansvärda folkmord som utrotningen av Europa judar var, och han har fördömt alla former av antisemitism. Han har flera gånger sagt att Polen kommer att respektera det svåra och fortsätta dialogen.

Både judar och polacker var offer under andra världskriget, vi har en gemensam historia på över 800 år, så det är inte tänkbart att vi inte skulle kunna utarbeta en gemensam ståndpunkt.

Även justitieminister Zbigniew Ziobros talesperson förnekar att lagen lagts på is. (TVP och onet.pl 24 feb 18)

Skärmdump från natemat.pl

Regeringen hävdar att den nya lagen är ett verktyg i kampen för värdighet och historisk sanning, men det är inte sant. Lagens slutgiltiga mål är att förfalska Förintelsens historia. Det säger den polsk-amerikanska historikern och författaren Jan Tomas Gross till brittiska Financial Times sedan Polen antagit en lag som gör det straffbart att säga att Polen som stat deltog i Förintelsen.

Syftet har varit betydligt mer ambitiöst än att bara förbjuda formuleringar som ”polska dödsläger”, de polska myndigheterna försöker undertrycka debatten om polacker som samarbetade i förföljelsen av judar, säger Gross. Det är därför regeringen gör det olagligt att diskutera den frågan ”offentligt och mot fakta”. Med den nya lagtexten kan i princip varje jude som överlevt Förintelsen i Polen anklagas för lagbrott. Jag har läst hundratals vittnesmål från överlevare, och jag kan inte erinra mig ett enda där den nya lagen inte skulle kunna tillämpas.

Förra gången den polska regeringen använde sig av antisemitism i sin officiella propaganda var 1968, då kommunistpartiet satt vid makten. Det resulterade i en etnisk rensning, och tusentals människor som överlevt Förintelsen lämnade landet tillsammans med sina barn, konstaterar Gross.

Jan Tomasz Gross lämnade själv Polen efter förföljelserna 1968. Han har idag en professur i War and Society (Krig och samhälle) vid Princetonuniversitetet i USA och har doktorerat i sociologi vid Yale. Han forskar om polackernas inställning till Förintelsen och har publicerat flera rapporter. År 2001 kom boken Grannar (Neighbors) om pogromen i Jedwabne 1941och några år senare Fruktan (Fear: Antisemitism in Poland After Auschwitz) om pogromen i Kielce 1946. 2011 kom Gyllene skörd (Golden Harvest) som beskrev hur polacker skodde sig på judar under Förintelsen.

Hans böcker har väckt stor uppmärksamhet både internationellt och i Polen. Han fick en hedersutmärkelse av Polens president 1996, men när han för två år sedan i den tyska tidningen Die Welt kritiserade Polens vägran att  följa EUs kvotprogram för flyktingar hördes krav på att Gross skulle fråntas sin orden. President Andrzej Duda uppdrog åt utrikesdepartementet att utreda om det var möjligt. Departementet stödde tanken, men  förslaget rann ut i sanden. (natemat.pl och wB 7 feb 18)

I samband med den nya lag som gör det straffbart att använda uttryck som polska dödsläger har det påpekats att det fanns polacker som hjälpte nazisterna och angav judar. Man har också påmint om pogromerna i Jedwabne 1941 och Kielce 1946.

Antisemitismen i Polen är både väl känd och väl studerad. Historikern och författaren Artur Szulc har granskat vad forskarna kommit fram till.

Monumentet över pogromen i Jedwabne 1941.
Foto: Jacques Lahitte, wikipedia

Hur många judar mördades eller angavs av polacker under Förintelsen? Det är ett ovedersägligt faktum att det fanns polacker som angav eller mördade judar 1941–1945. Men hur många handlade det om? I vilken omfattning var den polska befolkningen inblandad i den nazityska likvideringen av judar? Det enklaste och ärligaste svaret är: ingen kan ge exakta siffror.

Men vad säger forskningsresultaten? Det finns ingen studie som täcker samtliga polska områden som var ockuperade av Tyskland 1939–1945. Närmast kommer kanske professor Barbara Engelking-Boni som i sin bok Jest taki piękny słoneczny dzień … Losy Żydów szukający ratunki na wsi polskiej 1942–1945 (Det är en så vacker och solig dag … Ödet för de judar som sökte sin räddning på den polska landsbygden 1942–1945). Hon har studerat såväl judiska vittnesmål som protokollen från 300 rättegångar som ägde rum i Polen efter kriget och som rörde angiveri eller mord på judar.

Läs vidare >>

Polens nye premiärminister Mateusz Morawiecki.
Foto: Regeringskansliet.

Premiärminister Mateusz Morawiecki har idag på morgonen haft ett samtal med Israels regeringschef Benjamin Netanjahu om de nuvarande relationerna och om historiska frågor. Det twittrade regeringens talesperson Joanna Kopcińska på måndagen.

Man har enats om att en dialog ska föras mellan grupper från de båda länderna, men den dialogen ska inte beröra det polska parlamentets suveräna beslut, skriver Kopcińska.

Presidentens utrikespolitiska rådgivare Krzysztof Szczerski ska under dagen ha ett samtal med Israels ambassadör i Polen, Anna Azari, om lagens syfte.

På fredagen antog parlamentet en lagändring, som gör det straffbart att offentligt skuldbelägga Polen för brott som begicks av Nazi-Tyskland under andra världskriget. Avsikten med lagen, som är ett tillägg i lagen om IPN (Nationella Minnesinstitutet), har i första hand varit att hindra stoppa användningen av uttryck som polska dödsläger i utländska medier, men formuleringarna kan också tolkas som att Polen försöker dölja pogromer och antisemitism både före och efter andra världskriget. Lagen är föranledd att utländska medier inte sällan kallar dödsläger som Auschwitz och Treblinka för polska, eftersom de ligger i Polen. Men polackerna avskyr att förväxlas med sina bödlar och har i decennier protesterat, tagit upp incidenter på diplomatisk nivå och stämt medier som inte velat korrigera sitt sätt att uttrycka sig.

Staten Israel har protesterat mot formuleringarna i lagen, och vid en ceremoni på lördagen till minne av befrielsen av Auschwitz 1945 var ambassadör Azari mycket kritisk. Även Israels premiärminister Benjamin Netanjahu reagerade skarpt.

Vi accepterar inte att man försöker skriva om historien, sade han. (Polskie Radio och wB 29 jan 18)

Gross svartmålar polackerna, kallar dem antisemiter och bör ställas inför rätta för det. Det är kvintessensen av statligaTVPs reaktioner efter att ha läst den polsk-amerikanska historikern Jan Tomasz Gross artikel Poles cry for ”Pure Blood” again i New York Times i torsdags.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Princetonprofessorn Gross är författare till en rad böcker om de polsk-judiska relationerna. Med sina böcker Sąsiedzi (Grannar) och Strach (Fruktan) har han bidragit till att öppna upp för en hittills tabubelagd diskussion – hur polackerna förhållit sig till sina judiska grannar på gott och ont.
I sin senaste artikel tar Gross upp Självständighetsmarschen som hölls på Polens nationaldag den 11 november. Han lyfter fram det faktum att man använde rasistiska symboler och slagord som ”Sieg Heil”. Gross skriver också om de kvinnor som protesterade mot marschen och på ett brutalt sätt attackerades av dess deltagare.

Har dessa kvinnor överdrivit när de kallade marschen för fascistisk, frågar han och ställer sig på kvinnornas sida.

Gross diskuterar också politikernas reaktioner på marschen. Liksom många i Polen blir han chockad av inrikesminister Mariusz Błaszczaks uttalande om att marschen var en ”vacker syn”. Och liksom många andra som följer den polska politiken blir han inte förvånad.
Medan demonstranterna marscherade under slagord om ett ”vitt Europa” och det ”rena blodet” framträdde regeringspartiets ledare Jarosław Kaczyński i Kraków. Han talade om Polens kall som räddare av det sjuka Europa som måste försvaras mot sig själv. Gross tar upp detta liksom Lag och Rättvisas (PiS) brott mot grundlagen, övertagande av statliga medier som för skattebetalarnas pengar nu bedriver en propaganda utan dess like. Mången polack har reagerat på detta på samma sätt som Gross.

Och Gross ställer en diagnos. Han menar att katolska kyrkan underblåser det hat som historiskt har riktats mot judarna. Det är ingen tillfällighet att arrangörerna av nationalistmarschen åberopar sig på mellankrigstidens Narodowa Demokracja (Nationaldemokratin) som stod för antisemitism och våld.
Gross sammanfattar: ”Polska politiska ledare har släppt ut anden ur flaskan. Det vi har sett på Warszawas gator är inte bara ett hot mot den liberala demokratin i Polen utan även mot stabiliteten och välståndet i hela EU. Hälften av sex miljoner offer för Förintelsen var polacker. Dessutom dog två miljoner polacker under den tyska ockupationen. Hur många offer krävs det för att ledarna ska inse att ord och idéer kan döda?”

Högermedierna i Polen fick spader. Förtal av Polen utropade Niezalezna.pl. Gross är en lögnare som angriper alla polacker när han skriver om den djupt rotade antisemitismen och även angriper regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS). Också nyhetsportalen wPolityce.pl anser att Gross sprider lögner om den polska historien, manipulerar med president Andrzej Dudas och inrikesminister Mariusz Błaszczaks uttalanden. Man väntar sig en ursäkt från New York Times.
TVPs nyhetsprogram har gjort ett långt inslag om Jan Tomasz Gross. Man anklagar honom för att publicera ”fake news” samt för att ha tjallat på sina judiska kolleger och vänner under den antijudiska kampanjen 1968. Det ironiska i det hela är att även PiS främsta historieförfalskare förnekar att Gross skulle ha varit angivare.

Myndigheter och regimtrogna medier vill göra en anti-polack av Jan Tomasz Gross. Man kan naturligtvis diskutera de teser Gross ställer i sina publikationer. Genom åren har många diskuterat hans vetenskapliga trovärdighet, de fakta han åberopar sig på och hans opartiskhet. Men faktum är att Jan Tomasz Gross har öppnat dörren för givande diskussioner kring de polsk-judiska relationerna och även den polska identitetens mest mörka vrår. Och både den historiska debatten och den polska identiteten mår bäst av att bygga på sanning och öppenhet och inte på myter och mer eller mindre medvetna lögner.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Författaren Anna Bikont. Foto: Marcel Lozinski.

Journalisten och författaren Anna Bikont har utsetts till hedersdoktor av Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet.

I boken Vi från Jedwabne visar Anna Bikont hur historisk forskning kan bli en grund för att i litterär och dokumentär form gestalta och ge en spegelbild av vår samtid, säger Marie Demker, dekan för Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet.

Den 10 juli 1941 bändes judarna i Jedwabne levande i en lada i utkanten av byn. Skulden lades efter kriget på de tyska nazisterna och det dröjde ända till 2000-talet innan det stod klart att det var byns katolska invånare som mördade sina egna grannar.

Läs vidare >>

Centrum för Forskning om Förintelsen protesterar mot PiS historieförfalskning. Skärmdump från centrets hemsida.

Några av landets mest välrenommerade historiker tar nu avstånd från regeringspartiet Lag och Rättvisas (PiS) försök att friskriva Polen från ansvaret för pogromerna i Jedwabne 1941 och Kielce 1946.

Enligt de flesta historiker begicks pogromen i Jedwabne av polacker, mer eller mindre påverkade av nazityska soldater i området. En rad forskare har undersökt det historiska händelseförloppet, bland dem historiker på den statliga myndigheten IPN (Nationella Minnesinstitutet), som efter fyra års undersökningar år 2002 kom med en utredning där detta slogs fast. Men nu ifrågasätter dels skolministern, dels den nye IPN-chefen de rönen.

I ett uttalande skriver tio ledamöter i Centrum Badań nad Zagładą Żydów (Centrum för forskning om Förintelsen) att de har svårt att acceptera skolminister Anna Zalewskas och den nye IPN-chefen dr Jarosław Szareks historieförfalskande uttalanden.

Läs vidare >>

1990 invigdes en stor minnestavla över massakern på initiativ av dåvarande Solidaritetsledaren Lech Wałęsa.
Foto: wikipedia.

Söndagen den 3 juli högtidlighåller polackerna 70-årsminnet av pogromen i Kielce 1946.

Händelserna inleddes med en åttaåring som hade rymt, ett rykte uppstod att han kidnappats av judar i staden som behövde blod till påskbrödet. Den 4 juli omringade militärpolis och soldater tillsammans med en rasande folkmassa en judisk samlingslokal. En del av judarna mördades inne i lokalen, andra släpades ut och misshandlades. 42 människor mördades och ett femtital skadades allvarligt.

Nio av dem som deltog i massakern dömdes senare till döden för mord och avrättades direkt efter rättegången.

1990 invigdes en stor minnestavla över massakern på initiativ av dåvarande Solidaritetsledaren Lech Wałęsa.

Liksom vad gäller pogromen i Jedwabne den 10 juli 1941 anser många att det inte var stadens invånare som tog initiativet – i Kielce ska det ha varit kommunistregimens säkerhetstjänst, i Jedwabne soldater från de nazityska ockupanterna.

I sina böcker Grannar och Fruktan har den polsk-amerikanske historieprofessorn Jan T Gross pekat ut antisemitismen som orsak till pogromerna i Kielce och Jedwabne. (Polskie Radio och wB 3 juli 16)

Frampol är ett exempel på hur kulturarvet kan skyddas av lokalbefolkningen. Det sade Europarådets generalsekreterare Torbjörn Jagland, som på tisdagen besökte staden för att avtäcka en plakett till minne av stadens judiska befolkning.

Före andra världskriget utgjorde judarna hälften av invånarna, men många mördades under ockupationen. Den 1 november 1942 sköts runt ettusen judar på begravningsplatsen av nazisterna.

Efter kriget revs muren runt begravningsplatsen och en del gravstenar vandaliserades, men sedan har invånarna lagt sig vinn om att skydda begravningsplatsen. Med vid ceremonin var några skolbarn som hade hört äldre släktingar berätta om sina judiska grannar före kriget.

Jagland utlovade att Europarådet i samarbete med den judiska organisationen EJCI (European Jewish Cemeteries Initiative) ska stödja sådana projekt i Polen och andra länder i Centraleuropa.

Med hjälp av pengar från Tyskland restes förra året ett nytt stängsel runt platsen av Stiftelsen för bevarandet av judiska begravningsplatser i Polen, som är EJCIs partner i Polen. (Polskie Radio 6 april 16)

Författaren Anna Bikont.
Foto: Marcel Lozinski.

Den polska journalisten Anna Bikonts Vi från Jedwabne ger en felaktig bild av Polen menar Anna Kremky och Jacek Gancarson, som i en insändare den 3 juni protesterade mot svenska mediers beskrivning av illdåd mot civilbefolkningen under andra världskriget, där polacker pekas ut som huvudförövare.

De fick mothugg av Jan Axel Stoltz i ett genmäle den 7 juni: Det polska kollektiva minnet av Andra världskriget präglades i decennier av glömska eller bortträngning av de polska judarnas tragedi.

Jacek Gancarson påminde den 21 juni om de sovjetiska truppernas agerande i området.
Idag svarar Jan Axel Stoltz.

Läs vidare >>

Författaren Anna Bikont.
Foto: Marcel Lozinski.

Den polska journalisten Anna Bikonts bok om pogromen i Jedwabne 1941 har väckt stort uppseende runt om i världen. Men många polacker anser att den ger en felaktig bild av Polen.

Vi har upprörts över att svenska medier allt oftare drastiskt beskriver mordhandlingar mot civilbefolkningen under andra världskriget, med polacker som huvudförövare. Men mediernas engagemang saknar proportioner både vad gäller den faktiska omfattningen av illdåden och omfattningen av liknande illdåd som utförts mot polsk civilbefolkning, skrev Anna Kremky och Jacek Gancarson i en insändare den 3 juni.

Sanningen kolliderar med paranojan, svarade Jan Axel Stoltz i ett genmäle den 7 juni.

Idag utvecklar Jacek Gancarson sin tankegång och ger sin bild av hur händelser som Jedwabnemorden kunde inträffa.

Läs vidare >>

Författaren Anna Bikont.
Foto: Marcel Lozinski.

I en insändare nyligen protesterade Anna Kremky och Jacek Gancarson mot såväl webb-Bulletinens recension av den polska journalisten Anna Bikonts bok Vi från Jedwabne som mot själva boken. De anser att Bikonts bok ger en förvrängd bild av verkligheten och tycker inte att den ska anmälas och diskuteras.

Skulle deras värderingar bli dominerande i Svensk-Polska Samfundet ser jag en destruktiv framtid framför oss, skriver Jan Axel Stoltz.

Läs artikel >>