
Svarta tisdagen.
Återigen protesterade kvinnor hela Polen under tisdagen. Dagens marscher gick i hällande regn men de protesterande tycktes vara fast beslutna att kräva sina mänskliga rättigheter. Idag är det exakt ett år sedan den första svarta marschen gick av stapeln och där hundra tusentals kvinnor (och män) spontant gick ut på gatorna. Och de fick regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) att lägga ner förslaget om totalförbud mot abort. Idag var uppslutningen mindre men listan över kraven längre.
Kvinnorna kräver att regeringen slutar begränsa deras tillgång till preventivmedel och framför allt till dagen efter-pillret, som nu är receptbelagt. De kräver att läkarna och apotekarna upphör att missbruka den så kallade samvetsklausulen (i apotekarnas fall är det dessutom olagligt). Och de motsätter sig alla försök från regeringspartiets sida att genomföra i princip ett totalt abortförbud.
Staten och den polska katolska kyrkan har tack vare Lag och Rättvisas försorg skaffat sig alltmer insyn i och inflytande över polackernas och framför allt kvinnornas privata sfär. Religionen och politiken ska styra polackernas och polskors mest intima val. Man berövas möjligheten att välja om och när man vill ha barn, man berövas beprövade medicinska hjälpmetoder vid ofrivillig barnlöshet, man vägras prenatala undersökningar och förlossningsvården förs tillbaka till i det närmaste medeltida metoder, kvinnorättsorganisationer angrips och förlöjligas. Makthavarna sträcker gång på gång ut handen efter nya fri- och rättigheter som varje människa garanteras av författningen.
Det handlar om den mest elementära rätten att bestämma över sin kropp, sitt barnafödande och sin familjeplanering. Kvinnorna och de män som stöttar dem står upp för jämlikhet, självständighet och frihet för individen. De kräver respekt för individens privata beslut och för individens individuella övertygelser och åsikter.
Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter.
Dorota Tubielewicz Mattsson