Arkiv för kategorin kultur


Skånsk-polskt Purimszpil gästspelade i Warszawa

En scen i Purimszpil – Gwidon Jakowlew som Esters farbror framför delar av kören: Marysia Tencer, Ewa Oher, Jan Axel Stoltz. Foto: Stanisław Godula

I drygt tio år har den funnits, teaterensemblen som ibland kallats för Lundavänner men oftast inte har något namn alls. Med kabareter och musikskådespel på polska har den roat sin publik inte bara hemma i Lund och Malmö utan också i bl.a. i Köpenhamn, Göteborg, Paris, New York, Israel och Warszawa, där den judiska kulturfestivalen Singers Warszawa fem gånger utgjort ramen för framträdandena.

Läs vidare >>

Herman Lindqvist på Senatorska

Liliana Komorowska Lindqvist och Herman Lindqvist presenterar sin nya bok, Sverige–Polen 1000 år av krig och kärlek på ett möte med Polsk-Svenska Föreningen i Warszawa.

Den 6 november presenterade författaren och journalisten Herman Lindqvist, välkänd och uppskattad i Polsk-Svenska Föreningen i Warszawa, sin nya historiska bok Sverige – Polen, 1000 år av krig och kärlek för medlemmarna på Senatorska den 6 november.

Hermans intressanta berättelser om de ofta okända svensk-polska relationerna genom hela historien har översatts av Liliana Komorowska Lindqvist.

Författaren bekräftade att arbete med en översättning till polska pågår.

På sin fritid reser Herman och Liliana med stor entusiasm runt i Polen och har besökt många av de platser där Sveriges och Polens gemensamma historia har utspelat sig.

Text och bild:
Stanisław Godula

Tokarczuk: Polsk kultur har alltid sugit i sig idéer utifrån

Olga Tokarczuk har tilldelats 2018 års Nobelpris i litteratur.
Foto: wikipedia.

– Jag har lite svårt att ta till mig att jag har fått Nobels litteraturpris, när jag tänker på Nobelpris är det Wisława Szymborska jag ser framför mig. Jag har inte vant mig vid att det är jag i år, men jag märker att det kommer mycket mer folk till mina författaraftnar. De knuffar på varandra och säger: Där kommer Nobelpristagaren, utan att ens försöka uttala mitt namn.

Det säger Olga Tokarczuk, pin färsk litteraturpristagare, i en lång intervju med TVN24. Läs vidare >>

Peter Johnsson på Senatorska

Peter Johnsson besöker Polsk-svenska föreningen i Warszawa. Samtalet leds av Piotr Kiszkiel.
Foto: Stanisław Godula.

Vid ett möte med Polsk-svenska föreningen i Warszawa den 18 oktober berättade Peter Johnsson, utrikeskorrespondent, historiker och författare, om hur historia skrevs förr och hur den tolkas idag beroende på forskningen men även beroende på hur mycket politiken blandas in.

Peter Johnsson har skrivit flera böcker om Polens historia och alltid från ett svenskt perspektiv.

Ett trettiotal personer var närvarande och samtalet var en del av Samfundets utökad verksamhet den sista tiden.

I november kommer Herman Lindquist med sin nya bok ”Sverige-Polen. 1000 år av krig och kärlek” till Föreningens lokal på Senatorska i Warszawa.

Piotr Kiszkiel

Flickan och kriget

Farmor Hella – Helena Głowacka – har alltid varit författaren Annelie Karlssons främsta förebild. Głowacka var född i 1920-talets Polen och upplevde under sin uppväxt hur landet invaderades av Nazityskland.

Annelie Karlsson berättar farmors historia både för att skapa förståelse hos unga om vad som hände under andra världskriget och drar parallellen till de flyktingar som idag kommer till Sverige från en annan svår krigsskådeplats, Syrien.

Farmor Hella växte upp på landet i en fattig familj. När kriget bröt ut förlades tyska militärer till hennes by, och som 15-åring tvingades Hella arbeta i kommendantens hushåll. Senare fördes hon till Nazityskland där hon tillsammans med fyra andra flickor som tvångsarbetare placerades på en bondgård. Efter ett tag flydde flickorna men togs tillfånga, kastades i fängelse och transporterades senare till koncentrationslägret Rawensbrück. Så småningom kom Hella med de vita bussarna till Sverige.

Det är en hemsk historia, men Annelie Karlsson berättar på ett vardagligt och icke skrämmande sätt. Hemskheterna finns med, men också glädjeämnena, och unga läsare får en uppfattning om hur Hella hade det, både på bondgården och i lägret.

Med boken Den sanna berättelsen om Flickan och Kriget vill Annelie Karlsson påminna om vad som hände i Europa för åttio år sedan och visa att barn och ungdomar far illa i krig även idag. Anna-Carin Svanå har gjort de fina illustrationerna som påminner om de illustrationer som polacker i fängelse under kriget lyckades smuggla ut till omvärlden.

Det finns planer på att översätta boken till polska och tyska.

Gunilla Lindberg

Olga Tokarczuk och hennes (litterära) värld

Olga Tokarczuk har tilldelats 2018 års Nobelpris i litteratur.
Foto: wikipedia.

Nobelpriset i litteratur går i år till Olga Tokarczuk. Det är fantastiska nyheter för litteraturälskare och alla som är intresserade av Polen och polsk kultur.

Olga Tokarczuk är en författare i sina bästa år (hon är bara 57 år gammal) och den sjätte polska Litteraturpristagaren. Hon debuterade 1979 under pseudonymen Natasza Borodin. Men debuten som romanförfattare fick vänta till 1993. Tokarczuks andra bok E.E. blev hennes genombrott. Det är en historia med starka influenser av den magiska realismen – en tonårsflicka får plötsligt parapsykiska förmågor och förlorar dem lika plötsligt när hennes mognadsprocess nått sin kulmen. Prawiek i inne czasy(Gammeltida och andra tider) från 1996 blev en enorm succé och översattes till många språk, däribland till svenska av Lennart Ilke. Här ”spelar hon på stora och små trummor”.

Läs vidare >>

Mustiga skrönor i Lindqvists svensk-polska historia

Journalisten och författaren Herman Lindqvist har just gett ut en bok om relationerna mellan Sverige och Polen – 1000 år av krig och kärlek. Foto: Stefan Tell.

Herman Lindqvist fokuserar liksom en gång Carl Grimberg på drastiska händelser med kungligheter och krigshjältar i huvudrollen. Han beskriver den polska och den svenska historien och kryddar den med skrönor, myter och legender, från vikingatiden – var det inte vikingar som grundade Polen? – fram till 1980-talet då stödet i Sverige för Solidaritetsrörelsen var enormt. När segern över kommunismen var vunnen besökte också kung Carl XVI Gustaf besökte presidenten och Fredspristagaren Lech Wałęsa i Warszawa.

Skildringen av en polsk magnatbegravning på 1600-talet är magnifik, och beskrivningen av hur den ”sarmatiska” adeln vände världen ryggen och var sig selv nok leder onekligen tankarna till dagens Polen, där många vill stänga ute ”det dekadenta väst” för att i stället hylla de traditionella polska värdena: familjen, katolska kyrkan och fosterlandet.

Läs vidare >>

– Mycket är olika i Polen och Sverige

Den svensk-polske filmregissören Magnus von Horn.
Foto: Stanisław Godula.

Det är i år hundra år sedan Polen och Sverige återupprättade sina diplomatiska förbindelser. 1918 blev Polen åter en självständig nation efter att i över hundra år ha varit utraderat från kartan, ockuperat och uppdelat mellan de tre stormakterna Ryssland, Preussen och Österrike-Ungern.

Med anledning av jubileet har Polens största veckotidning Polityka publicerat en artikel om Sverige där man avhandlar våra gemensamma relationer i nutid.

140 000 polacker är fast bosatta i Sverige, medan bara 3 000 svenskar bor i Polen, skriver Polityka, som talat med några av dem.

Den första är Magnus von Horn från Göteborg som kom till den berömda Filmhögskolan i Łódź och fastnade där som filmregissör och akademisk lärare.

Ett viktigt skäl till att våra länder är olika är att svenskarna inte har drabbats av krig på det sätt som polackerna har gjort, säger han.

Magnus von Horn har liksom Lotta Eliasson från Uppsala och Tobias Asplund från Stockholm gift sig i Polen, och barnen i alla tre familjerna är tvåspråkiga.

Det blev förstås en kulturkrock i början, konstaterar de. Svenskarna överraskades av att medborgarna i Polen får göra så mycket själv, sådant som staten tar hand om i Sverige.

I Uppsala har tidningen träffat Małgorzata Packalén Parkman, polsk professor som bor i Sverige sedan 1978.

Det är lättare för en svensk att komma till Polen, hävdar hon. En polack som kommer till Sverige måste hela tiden bevisa sitt värde.

Det funkar inte i Sverige att man berättar mycket om sig själv, som polacker ofta gör, och att man visar att man tjänar pengar, skriver Polityka.

Man har också olika uppfattning om till exempel ord som frihet. Unga svenskar förknippar frihet med naturen (Sol, vind och vatten, som Ted Gärdestad sjunger), men för polackerna är frihet detsamma som demokrati, självständighet, kamp och brist på censur.

Svenska ambassaden i Warszawa har också en utställning med anledning av 100-årsminnet, Chleb i kanelbulle (Bröd och kanelbulle) som illustrerar de svensk-polska relationerna under det gångna seklet.

Sigge Fedyk

Följ webb-Bulletinen på Facebook

Idag finns en hel del information om Polen att tillgå på svenska, och därmed har behovet av webb-Bulletinen minskat. Därför har vi trappat ner vår egen verksamhet och lyfter i stället fram andra journalisters artiklar på vår Facebook-sida. Vi lägger inte av, men våra inlägg kommer sedan en tid mera sparsamt. Håll alltså koll på wBs och PolenPoddens FB-sida, där finns mycket att hämta i form av länkar till artiklar, tips om evenemang och liknande.

När jag för snart femton år sedan startade webb-Bulletinen förekom sällan nyheter från Polen i svenska medier, bortsett ifrån sporttabellerna. Intresset för demokratins utveckling i Polen efter kommunismens fall 1989 hade avtagit. Under Solidaritetstiden engagerade sig många svenskar i polackernas kamp mot en orättfärdig regim, som inte bara höll befolkningen i intellektuell fångenskap utan också ofta på svältgränsen. Vi såg Andrzej Wajdas filmer, vi följde Lech Wałęsa i spetsen för strejkande varvsarbetare fram till Solidaritets jordskredsseger, vi hurrade för den nu fria staten som skulle gå över från sovjetisk planekonomi till marknadsekonomi.

Sedan var det nästan som att Polen slutade existera.

Den 1 maj 2004 gick Polen med i EU, polackerna fick tillgång till EUs stora fonder, till nya arbetsmarknader i unionen där företagsamma polacker slet för ett bättre liv och skickade stora summor till familjen hemma för att barnen skulle kunna gå i skolan osv.

Men hur det fungerade i Polen fick svenska mediekonsumenter inte veta mycket. Ändå kom många polacker till just Sverige för att bygga upp ett bättre liv för sig och de sina.

För den som inte kunde tillgodogöra sig polska tidningar, radio och TV var det ganska svårt att få fram nyheter om Polen. Men efterhand som polska medier drog igång egna nyhetsportaler på internet har det blivit lättare att följa utvecklingen. En del har också en speciell avdelning med sammandrag på engelska.

wBs nyhetsförmedling har uppmärksammats både av svenska medier och av den polska representationen i Sverige. Redan från början har vi samarbetat med Svensk-Polska Samfundet, och från 2015 också med alltid hörvärda PolenPodden, som leds av Ted Bergdahl och Magdalena Domeradzka.

Idag följer svenska medier på ett annat sätt vad som sker i Polen. Det styrande regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) gör betydligt mera väsen av sig än tidigare regeringar, både med sin socialpolitik och med sina ofta förekommande konflikter med EU. Konflikterna påverkar naturligtvis arbetet inom unionen, vilket även berör oss i Sverige. Ett exempel är flyktingkrisen hösten 2015, då regeringen bröt ett löfte till EU att ta emot några tusen av de hundratusentals flyktingar som tog sig till Europa. Ett annat exempel är den pågående maktkampen efter EU-valet, då Polen och en rad andra länder satt stopp för Frans Timmermans som ordförande i EU-kommissionen och nu diskuterar villkoren för att acceptera Ursula von der Leyen.

På vår Facebooksida länkar vi dels till alla våra egna artiklar, dels till artiklar i andra företrädesvis svenska medier och till PolenPodden. Det handlar om politik, kultur, turism och kor som rymt hemifrån – områden som wB bevakat sedan starten 2004. Vi länkar också till Polska institutet, som har många och intressanta aktiviteter.

Håll alltså koll på vår och på PolenPoddens FB-sida, där finns mycket att hämta. Där uppstår ibland också debatter som kan vara intressanta att följa eller delta i.

Gunilla Lindberg
redaktör

Till webb-Bulletinens Facebooksida >>

Tidigare felaktigt datum har korrigerats.

Bröd och kanelbulle – en ovanlig svensk-polsk utställning i Ystad

Gabriel Stille, välkänd för wBs läsare och PolenPoddens lyssnare, är en en av deltagarna i utställningen Bröd och kanelbulle som visas i Ystad från och med måndagen.
Bild: Adam Tuchliński.

Bröd och kanelbulle kallas en utställning som på tisdagen visas på färjeterminalen i Ystad. Utställningen ingår i det jubileum som firas med anledning av att det i år är 100 år sedan Sverige och Polen återupprättade sina diplomatiska förbindelser efter första världskrigets slut. Bröd och kanelbulle utgörs av en serie bilder och berättelser om svenskar i Polen och polacker i Sverige. Intressanta porträtt av människor – svenskar och polacker – som i sina liv och arbete bestämt sig för att dra full nytta av båda ländernas kultur. Originalutställningen visas fram till den 18 augusti framför svenska ambassadens byggnad i Warszawa.

Men eftersom Unity Line är samarbetspartner i projektet finns en tvillingutställning som nu flyttas till Ystads färjeterminal från färjeterminalen i Świnoujście. Här kan den ses fram till 31 juli.

Sverige och Polen förenas av en lång och rik historia, år fyllda av vänskap men också av rivalitet. Under århundraden av en gemensam, ofta turbulent historia har det dock aldrig varit brist på människor – svenskar och polacker – som framgångsrikt byggt broar mellan sina länder genom kulturellt utbyte, migration, giftermål, flykt eller resor. Svenskar och polacker är nära grannar och lär av varandra trots de olikheter som finns. Huvudpersonerna i utställningen är det bästa beviset. De utgörs av arbetare, affärsmän, forskare, skådespelare och konstnärer. Vanliga människor med ovanliga livsöden.

Varför dricker svenskarna så mycket kaffe? Är polackerna spontana? Vad är frihet? Natur, semester och hav eller ingen censur, självständighet och kamp? Hur överlever man den svenska vintern? Är det möjligt att ha två hushåll i två länder samtidigt? Kan svensken skilja på ”Kasia” och ”kasza”? Vad lockar svenskar till Polen och polacker till Sverige? Svar på dessa och många andra intressanta frågor finns i huvudpersonernas berättelser. Människor som har vågat komma ut ur sina komfortzoner och tack vare detta fått nya erfarenheter, värdefulla kunskaper, kärlek och förståelse. Är det verkligen så mycket som skiljer svenskar och polacker åt? Övertyga dig själv.

En av dem som berättar är Gabriel Stille, journalist och svensk lektor på Skandinaviska Institutionen vid universitetet i Warszawa, välkänd för webb-Bulletinens läsare och PolenPoddens lyssnare.    

Text: Krystyna Romanowska.
Bild: Adam Tuchliński.

Tid och plats:
5 juni – 18 augusti: framför Svenska Ambassadens byggnad, ul. Bagatela 3, Warszawa.
3 – 15 juli: Färjeterminal Świnoujście, ul. Dworcowa 1.
16 – 31 juli: Färjeterminalen Ystad, Bornholmsgatan 8 C.

Stockholm. Staden där tystnaden ljuder

Katarzyna Tubylewicz, f.d. chef för Polska institutet har skrivit en bok om Stockholm. En fantastisk bok, skriver Bulletinens korrespondent i Wrocław, Sigge Fedyk. Fantastisk och annorlunda, och med fakta som är nya även för den som känner till Sverige lika bra som Sigge.

Sztokholm. Miasto, które tętni ciszą (Stockholm. Staden där tystnaden ljuder) heter Katarzyna Tubylewicz nya bok från Sverige. Det är en fantastisk bok om Stockholm som inte bara tar upp centrum och Gamla stan, utan också best of hela Stor-Stockholm. Fina bilder av Daniel Tubylewicz  och webbadresser till alla ställen som beskrivs är ett plus. Ett litet minus är att det inte finns en karta på insidan av omslaget.

De flesta guideböcker beskriver Stockholm på ett opersonligt och schematiskt sätt, men så inte Katarzyna Tubylewicz. Hon döljer inte att hon älskar Stockholm och stortrivs där.

Hon skriver inte bara om platser och objekt utan också om sådant som är viktigt för stockholmare och andra svenskar. Och hon karaktäriserar svenskarna på sitt eget sätt. Det är viktigt var man bor – gärna i Djursholm, man får inte tala högt så att man stör andra eller avbryta någon som redan pratar, som man ofta gör i Polen. En politisk debatt i polsk TV ser ut som italiensk opera, där alla pratar eller sjunger på en gång.

Patriotism och nationalism är två ord som inte är politisk korrekta i Sverige, men i hög grad aktuella i Polen. I Stockholm är det kod, distans, skandinavisk ensamhet och oegennytta som gäller. Svenskarna är solidariska och hjälpsamma, även mot främlingar. Svenskarna söker hjälp hos staten och polackerna hos släkten. Polacker är spontana och temperamentsfulla och de Ingmar Bergman-influerade svenskarna behärskade. Svenskar har också en annan attityd till sina kroppar än vi polacker – de skäms inte att visa sig nakna. Det märkte jag själv när jag som ung student var på badhuset i Kalmar och fick massage av en kvinna. Jag försökte gömma kroppen under en frottéhandduk. Sådant bekymrar inte en svensk.

Jag tycker mig känna till Sverige ganska bra, men även för mig finns en del nyheter i Tubylewicz bok.  Att Carl Miles var en stor bildhuggare, det visste jag, men att han beundrade nazisterna kände jag inte till.

Av museerna har Fotografiska den bästa restaurangen och där har en polska, Wiktoria Michalkiewicz, gjort karriär. Annars är det sällan man träffar på invandrare som jobbar på en kulturell institution i Sverige, vill man träffa folk från hela världen ska man ta sig till närmaste sjukhus.

Katarzyna Tubylewicz går naturligtvis också igenom olika museer och mest imponerad är hon av nya Nationalmuseum. Det får ett BIG WOW! Fri entré dessutom! Polskt krigsbyte som svenskarna tagit med sig efter krigen med Polen under främst 1600-talet kan man se på Livrustkammaren på slottet, Armémuseet, Gripsholm slott, Uppsala domkyrka och Skokloster.

En innehållsrik bok! Rekommenderas!

Sigge Fedyk

Sztokholm. Miasto, które tętni ciszą.
Katarzyna Tubylewicz & Daniel Tubylewicz (foto)
Förlag: Wielka Litera 2019

Många ogillar Sekielskis film om prästpedofiler

Skärmdump ur Tomasz Sekielskis dokumentär Tylko nie mów nikomu (Berätta det bara inte för någon).

Tomasz och Marek Sekielskis dokumentär Tylko nie mów nikomy (Berätta det bara inte för någon) om pedofilin inom katolska kyrkan är det stora samtalsämnet i Polen idag. Alla har en åsikt och många delar gärna med sig av den till medierna.

Inledningsvis gick en rad prominenta politiker ut och anklagade bröderna Sekielski för att vilja baktala kyrkan och prästerskapet. De fick omedelbart stöd av flera välkända präster, som t.ex. den famöse Tadeusz Rydzyk, nära knuten till toppskiktet i regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS). Enligt hans åsikt är det den allt mer förslappade moralen i väst som bär skulden. Den tankegången var vanlig inom prästerskapet redan för fem år sedan. Då hävdade ärkebiskop Józef Michalik att genusvetenskap, pornografi och skilsmässor var orsaken till att prästerna föll för barnens locktoner.

Det har gjort barnen vilsna, de längtar efter kärlek, tyr sig till prästerna och drar dem med sig i fallet, dundrade Michalik från predikstolen.

En del präster som kommenterat filmen hävdar att de kvinnliga offren huvudsakligen är prostituerade. Men ärkebiskop Stanisław Gądecki har å kyrkans vägnar bett offren om ursäkt och säger att filmen understryker behovet av att man följer de rutiner som nu finns inom katolska kyrkan för att upptäcka och stoppa pedofila präster.

Jarosław Kaczyński, ordförande i regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) och Polens starke man, utlovade en kraftig höjning av straffen för sexuella övergrepp mot barn – upp till 30 års fängelse, och aldrig villkorligt som idag. Han ser dock en konspiration från oppositionen i den här frågan.

En av Kaczyńskis tidigare närmaste anhängare, förre försvarsministern Antoni Macierewicz, säger i den religiösa radiokanalen Radio Maryja att dagens 4-åringar demoraliseras eftersom de får lära sig sexualteknik – det är skolans sexualundervisning han lite omotiverat syftar på här.

Angreppen på kyrkan, säger Macierewicz, kommer ofta från människor som än idag försvarar pedofilerna.

Kaczyńskis husfilosof Ryszard Legutko, som är en av partiets EU-parlamentariker, försöker blanda bort korten med att pedofili bland präster är synnerligen ovanligt. Här finns det en och annan som höjer på ögonbrynen, men det är homosexualiteten som är det egentliga problemet, menar Legutko. Här handlar det inte om pedofili (utnyttjande av barn för sexuella ändamål) utan om pederasti (kärlek mellan en vuxen man och en ung gosse).

Och det känns ju lugnande.

Eller?

Så går alltså tongångarna i ledande politiska och kyrkliga kretsar. 

Men nu har ju påven skickat sin egen pedofilexpert för att försöka lösa krisen.

Gunilla Lindberg

Katarina Jagellonica visar Vasaborgen i juni

Victoria Enefors i Katarina Jagellonicas gestalt.
Foto: Vasaborgen.se

Till minne av 450-årsjubileet av Katarina Jagellonicas kröning till Sveriges Drottning i Uppsala domkyrka erbjuder Vasaborgen en unik historisk visning. Victoria Enefors har rest i Katarina Jagellonicas fotspår, samtidigt som hon sytt en kopia av den klänning Katarina har på sig på sitt porträtt. Victoria berättar om Katarina Jagellonicas liv under vandringen genom Vasaborgen.

Polska Katarina Jagellonica var drottning av Sverige genom sitt äktenskap med kung Johan III av Sverige samt mor till kung Sigismund I. Hon beskrivs som politiskt aktiv och anses, i egenskap av katolik, ha utövat inflytande över Johans värderingar och politik, särskilt i religionsfrågor.

Victoria Enefors är själv född i Polen och uppväxt i Sverige. Hon har stor kunskap om Katarina Jagellonica och har konsulterat experter vid tillverkningen av klänningen. Den är ritad och tillskuren i Krakow, men sedan har Victoria sytt den själv och broderat dit alla pärlor. Totalt består klädseln av tio olika delar.

Samtidigt som Victoria färdigställt klänningsprojektet har hon rest i Katarina Jagellonicas fotspår och suttit och sytt på platser där Katarina bott eller besökt. Alla klänningens pärlor är inköpta på platser Katarina varit på 450 år tidigare.

Katarina Jagellonica och Johan III av Sverige vigdes i Vilnius 4 oktober 1562. Victorias klänning blev klar på årsdagen av deras bröllopsdag 2018. Den allra sista pärlan Victoria sydde fast på klänningen kommer från en butik i Krakow, Katarina Jagellonicas födelsestad.

Katarina Jagellonica ligger, precis som hennes make Johan III och svärfar Gustav Vasa, begravd i Uppsala domkyrka. (Vasaborgen.se, maj 19)

Läs också Jagellonica i 2000-talet >>

Polsk film är på frammarsch igen

Ur Paweł Pawlikowskis nya film Cold War (Kalla kriget).

Det blev ingen Oscar för Pawlikowskis film Wojna zimna (Kalla kriget), men EUs filmakademi gav den pris för Bästa europeiska film, Bästa regi, Bästa europeiska skådespelerska, Bästa montage och Bästa Scenografi förra året. Filmen var dessutom nominerad i kategorin Bästa europeiska skådespelare, men priset gick till någon annan.

Brittiska filmakademin gjorde liknande bedömningar: Bästa regi, Bästa manus och Bästa foto. I Cannes blev det pris för Bästa regi, och på filmfestivalen i Gdynia fick Kalla kriget dels specialpriset Gyllene Kängurun, dels pris för Bästa ljud och Bästa montage.

En uppskattad film alltså, även om den inte gick riktigt hem i USA.

Det är inte Paweł Pawlikowskis första succé – 2013 kom Ida som förutom en lika imponerande rad priser också fick en Oscar.

Även filmen Kler (Prästerskap) väckte uppmärksamhet under hösten. Pawlikowskis filmer handlar om relationer mellan människor och mellan nu och då; Wojciech Szmarowski ger sig på det katolska prästerskapet. Filmen kom påpassligt när det nu visar sig att kyrkans tjänare runt om i världen i decennier har begått sexuella övergrepp på barn och unga, vars aningslösa föräldrar anförtrott sina telningar åt kyrkans famn.

Journalisten Tomasz Sekielskis nyligen publicerade dokumentär Tylko nie mów nikomu (Berätta det bara inte för någon) om samma ämne har väckt enorm uppmärksamhet även internationellt, och har på på mindre än en vecka setts 18 miljoner gånger på Youtube.

Agnieszka Hollands film Pokot (Villebråd) efter Olga Tokarczuks uppmärksammade bok har väckt uppskattning ute i världen och fick bland annat pris på filmfestivalen i Cannes.

Den första polska film som fick en Oscar var Roman Polańskis Nóż w wodzie (Kniven i vattnet) från 1963. Därefter kom Faraon av Jerzy Kawalerowicz 1966, Potop (Syndafloden – om den svenska invasionen på 1600-talet) av Jerzy Hoffman 1974, Ziemia obiecana (Det förlovade landet) 1975 av Andrzej Wajda, Noce i dnie (Dagar och nätter) av Jerzy Antczak 1976, Panny z Wilka (Fröknarna från Wilko) av Andrzej Wajda 1979 och Człowiek z żelaza (Järnmannen) av Andrzej Wajda 1981.

Krzysztof Kieśłowski, 1980- och 90-talets mest berömde polska filmare tillhör dock inte pristagarskaran, men var nominerad 1994 för Dekalogen: Den röda filmen.

I ett par decennier nådde framstående polska filmregissörer inte ända fram till Los Angeles. Men nu är återväxten efter de stora god.

Gunilla Lindberg

Zbigniew Herbert var påtänkt för Nobelpriset

Journalisten och författaren Joanna Siedlecka presenterar sin bok om poeten Zbigniew Herbert.
Foto: Stanisław Godula.

IPN är ett slags olyckligt litterärt museum som visar vad som under kommunisttiden gjordes mot polska författare och den polska litteraturen, och där har jag funnit ovärderligt material.

Det säger Joanna Siedlecka, välkänd polsk journalist, som nyligen publicerat sin bok om en av den polska poesins giganter, Zbigniew Herbert. Boken, Pan od Poezji, O Zbigniewie Herbercie (Poesins mästare. Om Zbigniew Herbert), presenterades för en tid sedan på IPNs utbildningscenter i Warszawa.

I de gamla kommunistarkiven finns anteckningar om att både Zbigniew Herbert och Witold Gombrowicz var aktuella för Nobels litteraturpris i slutet av 1960-talet, 1968 ska Svenska Akademiens ständige sekreterare ha besökt Polska författarförbundets ordförande i Polen och diskuterat de två författarna.

IPN (Nationella Minnesinstitutet) är den myndighet som förvaltar de forna säkerhetstjänsternas enorma arkiv, där man samlat informationer från meddelare och angivare om snart sagt hela den polska befolkningen. Här finns uppgifter om alla, särskilt om de politiskt aktiva och de som på något sätt blev kända utomlands.

Zbigniew Herbert (1924–98) är en av de stora i modern polsk litteratur. Han växte upp i Lwów under mellankrigstiden och studerade sedan ekonomi, juridik och filosofi i Kraków. Han började tidigt skriva dikter men hade svårt att få dem publicerade eftersom de inte passade in i den socialistiska realism som anbefalldes av myndigheterna.

Efter Stalins död 1953 rådde ett politiskt töväder i kommunistländerna, och det innebar att Herbert kunde gå med i Polska författarförbundet. Därmed fick han möjlighet både till stipendier och resor utanför Polen, och han bodde långa perioder i Frankrike, Tyskland, Italien och Österrike. 1968 blev Zbigniew Herbert inbjuden till USA och då översattes en del av hans dikter till engelska, vilket gjorde dem tillgängliga för en bredare publik. Efterhand har han översatts till 38 språk, bland dem svenska.

År 1972 hemma i Polen stödde Herbert den demokratiska oppositionen, och 1991 återvände den allvarligt sjuka poeten från Paris till Warszawa och krävde utrensningar av kommunister ur den offentliga förvaltningen.

Mest känd i Sverige är han för sin diktsvit om Herr Cogito och Rapport från en belägrad stad som båda beskriver den moderna polska historien under Solidaritetstiden och krigstillståndet.

Tillsammans med Nobelpristagarna Czesław Miłosz och Wisława Szymborska har han skapat den moderna klassicismen i polsk poesi. Han beundrade antiken och den västeuropeiska kulturen men behandlar dem med viss ironi. Kulturen såg han som en förklädnad för människans grymhet men den blev också ett skydd mot det moraliska förfallet.

Joanna Siedlecka har skrivit flera böcker om polska författare – Witold Gombrowicz, Stanisław Ignacy Witkiewicz och Jerzy Kosiński. Hon har fått flera litterära priser för sitt arbete.

Stanisław Godula
Gunilla Lindberg

Agata Nowosielska ställer ut i Helsingborg

Lady in Fur, 2018.

Gdańsk-konstnären Agata Nowosielska visar i maj–juni utställningen The Human Book på Projektrum Hjärne i Helsingborg.

Vernissagen är den 17 maj 2109, kl. 17–19.

Agata Nowosielska (född 1982) bor och arbetar i Gdańsk. Hennes måleri kretsar kring Polens snabba transformation under de senaste decennierna. Konstnären utgår från ett dagligt flöde av intryck utifrån vad hon ser och upplever och överför dem till målningar som ställer frågor om skeenden i tillvaron. Hennes måleri är gediget. Komposition, motiv och själva utförandet är sammanförda till en helhet.

Nowosielska är utbildad på Konstakademin i Gdańsk och på Bremens konsthögskola. Efter utbildningen har hon skapat ett fördjupat måleri med stor intensitet och energi som kännetecknas av en hög konstnärlig kvalitet.

Utställningen är den andra i ett fortlöpande samarbete mellan Projektrum Hjärne och curatorn Martin Schibli

Program:

17 maj (fredag), kl. 17 – 19: Öppning av utställning. Konstnären är närvarande.
19 juni (onsdag), kl. 18: Martin Schibli presenterar utställningen.

Övriga öppettider/visningar är när kontoret är bemannat, sporadiskt öppet eller gärna enligt överenskommelse med Curator Martin Schibli och/eller Projektrum Hjärne.

Martin Schibli är internationellt verksam som curator. Han har tidigare varit konstkritiker på Helsingborgs Dagblad.

Utställningen, som finansiellt stöds av Gdansk Stad, pågår t.o.m 23 juni 2019

Adress: Fågelsångsgatan 10, Helsingborg

Kronos – en mästares avslagna anteckningar

Författaren Witold Gombrowicz.
Foto: Bogdan Paczowski.

I Polen marknadsfördes Gombrowicz sista bok Kronos som hans ”okända storverk”. Och anteckningarna var kanske okända (fast Kronos omnämns faktiskt ett par gånger i Dagböckerna) men de är ingalunda ett storverk. Man läser boken med en stor dos besvikelse och ibland även avsmak. Den genialiske Gombrowicz visar sig här från en mindre fördelaktig sida, såväl konstnärligt som intellektuellt och mänskligt.
Dorota Tubielewicz Mattsson recenserar Witold Gombrowicz Kronos, som kommit ut på svenska.

Läs vidare >>

Nätverkande gav praktik i Göteborg

Den unga polska dirigenten Magdalena Pawlisz får praktisera på Göteborgsoperan tack vare Rotary.
Foto: Mirus.

En ung polsk dirigent blir en av de första som kommer ifråga för Rotarys senaste projekt i den internationella verksamheten New Generations Service Exchange. I höst får hon auskultera på Göteborgsoperan.

Samfundets ordförande Peter Eklund, hängiven rotarian och District Governor 2017–2018, berättar om projektet.

Magdalena Pawlisz heter en ung dirigent från Gdańsk, som via Rotary får möjligheten att auskultera på Göteborgsoperan i höst. På programmet står både Bizets Carmen och Wagners Nibelungen Ring. Det innebär en stor möjlighet för en ung dirigent att få praktisera under dessa förhållanden.

Trots sina unga år har Magdalena Pawlisz en lång meritlista. Hon spelar fiol, piano, pukor och klarinett och hon har vunnit ett antal dirigenttävlingar. Genom sin stora internationella erfarenhet har hon lärt sig att hantera många språk och talar förutom polska också engelska, tyska, italienska och franska. Hon har studerat på Musikakademierna i Gdańsk och Kraków, på Universität der Künste i Berlin och varit biträdande dirigent på Mainfranken Theater i Wurzburg. Förra året påbörjade hon sina doktorandstudier i dirigering vid Musikakademin i Kraków.

Hur kunde Magdalena få möjligheten att komma till Göteborgsoperan? Det handlar om nätverk och kontakter. Som rotarian har jag samarbetat med hennes mamma Barbara Pawlisz, Rotaryguvernör i Polen. I mitt eget distrikt har jag lärt känna Suzanne Brenning som tidigare varit verksam vid Göteborgsoperan. Det hela bygger alltså på kontakter och goda relationer och människor som vill hjälpa. Det är något som vi kan använda som argument då vi rekryterar nya medlemmar till våra svensk-polska lokalföreningar. Genom exempel som detta kanske vi kan locka flera till att vara aktiva!

Vad är då kostnaderna för de som får möjlighet att praktisera? Det är rotaryklubben/distriktet som svarar för alla de kostnader som uppstår. Men man försöker alltid hitta billigt eller allra helst sponsrat boende på den plats själva praktiken ska genomföras.


Peter Eklund

Magdalena Pawlisz hemsida >>
Magdalena Pawlisz på Youtube >>

Rotary är en internationell organisation för män och kvinnor som genomför serviceprojekt lokalt och globalt. Medlemmarna är organiserade i autonoma klubbar. Rörelsen har 1,2 miljoner medlemmar i mer än 32 000 klubbar i 200 länder. I Sverige är vi idag ca 22 000 medlemmar och i Polen ca 1 800. Under kommunisttiden var rotaryklubbar inte tillåtna.

Rotary är indelat i olika distrikt över hela världen och Polen utgör distrikt nr 2231. I Sverige har vi 10 distrikt och klubbarna i Uppland tillhör distrikt 2350. Mellan dessa två distrikt finns en överenskommelse om samverkan bl a inom utbildning i ledarskap för unga människor. För något år sedan fanns en artikel i Bulletinen om denna verksamhet. Nu utökar vi vår samverkan med det som kallas New Generations Service Exchange, NGSE, som är ett kort program för studenter och yrkesverksamma upp till 30 år. Det innebär att unga personer kan komma till ett annat land för att praktisera eller studera några veckor upp till sex månader. Man behöver inte ha någon anknytning till Rotary för att komma i åtnjutande av denna typ av stipendium.

Peter Eklund

Polska vårkonserter i Stockholm

Pianisten Dorota Zarowiecka. Foto: Elzbieta Szwejkowska-Olsson.

Sopranen Nadja Kolecka och pianisten Dorota Zarowiecka ger i maj två vårkonserter med musik av Gluck, Bizet, Saint Saëns, Scarlatti, Rossini, Chopin m.fl.

Lördag 4 maj kl. 14.30 samt och lördag 25 maj kl. 14.30 på Historiska museets barocksal, Narvavägen 13, Stockholm. Entré 220 kr.

Den 11 maj kl. 17.30 blir det violin afton med den unge polske virtuosen Adam Suski.

Biljetter kan köpas på plats kontant eller med Swish.

För kontakt: För kontakt: 073-7157932 eller vocevivastudio@gmail.com.

Polska filmer på kvinnofestival i Malmö

Regissören Małgorzata Szumowska. Foto: Oliver Abels, wikipedia.

Polen står i fokus på årets IFEMA, International Female Festival i Malmö, som pågår 3–7 april. Polen är en stor filmnation och ett land i alarmerande förändring, ett land som just firat sitt 100-årsjubileum, ett splittrat firande där extremhögern med rasistiska och nazistiska budskap tagit allt större plats.

Festivalen visar dels verk av några av landets främsta kvinnliga regissörer, men också debutfilmer och kortfilmer av unga, ännu oetablerade filmskapare.

Årets vinjettfilm är ett samarbete mellan tolv kvinnliga polska animatörer, som alla går eller just har gått ut den berömda filmskolan i Łódź.

Den 4 april kommer alla regissörerna att vara på plats och visa sina senaste kortfilmer på biograf Hypnos.

Lördag 6 april visas Jagoda Szelc Wieża. Jasny dzień (Tornet. En ljus dag), Biograf Hypnos 21.30; söndag 7 april Anna Jadowskas Dzikie róże (Vildrosor), Panora 14.00; söndag 7 april flerfaldigt prisbelönta Małgorzata Szumowskas Twarz (Ansikte) Panora 18.00. (IFEMA april 19)

Mer om IFEMA >>

Dagmar Falk i Lund har avlidit

Dagmar Falk. Foto: G. Lindberg.

Dagmar Falk läste slaviska språk inklusive polska i Uppsala och fick sedan arbete på Svensk-Polska handelskammaren i Gdynia. Blivande maken Knut-Olof Falk träffade hon på ett möte med Svensk-Polska Föreningen i Stockholm, och när han fick sin professur i slaviska språk i Lund 1945 gifte de sig.

När koncentrationslägerfångarna efter kriget kom med de vita bussarna till Sverige var Dagmar med, hon tolkade och tog hand om dem ända fram till repatrieringen.

Hon var också den som jämsides med forskningsarbetet skötte det praktiska i Svenska Jatvingiska Expeditionen under alla år.

Läs vidare >>

Chans till nytt stort pris för Olga Tokarczuk

Olga Tokarczuk vid ett besök i Sverige 2015. Foto: K Dubiel.

Olga Tokarczuk nomineras även i år till det internationella Man Booker-priset. Den här gången gäller det den engelska översättningen av boken Styr din plog över de dödas ben (kom ut i Polen 2011). Romanen har också filmats av regissören Agnieszka Holland 2015.

Förra året fick Tokarczuk Man Booker-priset för sin roman Löparna (Bieguni) från 2008.

Olga Tokarczuk har fått en lång rad polska och internationella priser för sina böcker. Två gånger har hon fått Polens stora litterära pris Nike-priset, som delas ut av tidningen Gazeta Wyborcza. Först för Löparna (2008) och sedan för Jakobsböckerna (2015). Hon har också tilldelats Polska Bokhandlarföreningens pris, tidningen Politykas pris, Władysław Reymonts pris, Kvinnokongressens pris, Bologna Ragazzi Award osv.

För ett par år sedan fick hon också det svenska Kulturhuset Stadsteaterns första internationella författarpris för eposet Jakobsböckerna. (wyborcza.pl och wB mars 19)

Ett ögonblick, Grzegorz Flakierski …

Kulturskribenten och författaren Grzegorz Flakierski.
Foto: Privat.

Du har just kommit ut med din tredje bok om Polen, pikareskromanen När kriget inte kom som handlar om den polsk-judiske journalisten Dawid Kolomyjskis flykt undan rasism och våld i mellankrigstidens Europa.

Vem är du?

Jag är en 63-årig polsk jude, som har bott i Sverige i snart 50 år. Jag bor utanför Kramfors i ett hus med vidunderlig utsikt över Ångermanälven, mycket inspirerande för en person verksam som författare och frilansskribent.

Varför skriver du?

Jag har haft förmånen att leva ett liv i fred, trygghet och välstånd, och känner ett starkt behov att föra vidare berättelser från min familjs dramatiska och ofta traumatiska historia.

Menar du att boxaren Rotholc och journalisten Kolomyjski är öden i din egen släkt?

Jag skriver skönlitteratur, inte fakta i strikt mening. Personerna kan vara fiktiva eller verkliga, men de agerar mot en fond av historiska händelser som är sammanvävda med min familjs öden, något som de förstås delar med många andra. 

Vem skriver du för? Du förutsätter ganska stor kunskap om vad som hände i Centraleuropa på 1930- och 40-talen.

Jag skriver för alla som vill läsa. Alla som är intresserade av ett händelserikt och färgstarkt förflutet, och som uppskattar en spännande berättelse.

Jag tror inte att jag ser någon särskild läsare framför mig när jag skriver. Men jag hoppas på läsare som är nyfikna, öppna och intresserade av att ta del av något nytt. Jag tror faktiskt inte att bestämda historiska kunskaper är nödvändiga för att läsa – och uppskatta! – mina romaner och noveller, men om det leder till att människor vidgar sina vyer och får nya insikter och kunskaper då är det positivt, då har jag lyckats åtminstone lite grand.

Gör du någon bakgrundsforskning?

Jag brukar göra en ganska omfattande bakgrundsforskning, det är så mycket man inte kan. En roman kräver också så mycket, kunskap om geografi, landskap, städernas topografi, smaker, färger, med mera med mera. Internet är en välsignelse! Mycket hämtar jag därifrån, men jag läser också mycket, slår upp i ordböcker, encyklopedier, och annat gammaldags. Och det är också en fördel av att ha hunnit en bit upp i åren, man har hyfsat koll på vad man ska leta efter, och var man kan hitta det.

Vid tangentbordet:
Gunilla Lindberg

Fakta:

Grzegorz Flakierski är född 1956 i Warszawa och kom 1969 som 13-åring till Sverige. Han är sedan många år verksam som kulturskribent och litteraturrecensent och aktiv i det lokala kulturlivet i regionen. Har skrivit fyra böcker: Statskuppen i Norrland (2010), Knockout (2015) >>, Familjealbum (2017) >>   och nu senast När kriget inte kom .

Kulturministern sparkar ännu en museichef

Kulturminister Piotr Gliński. Foto: Piotr Drabik, wikipedia.

Professor Dariusz Stola, direktör för Museet för de polska judarnas historia Polin, bör inte få sitt förordnande förlängt. Regeringen anser att förra årets utställning om Marshändelserna 1968 innebar förtal av Polen, och kulturminister Piotr Gliński vill ha en annan museidirektör.

Polin, som öppnades för fem år sedan, blev under ledning av Dariusz Stola snabbt en av Warszawas besöksmagneter. Det räcker dock inte för att museichefen ska kunna sitta säker på sin plats. I samband med förra årets utställning om Marshändelserna 1968* drog Stola paralleller med antisemitismen i dagens Polen. Kulturministern ogillade parallellen och nationalistiska sajter drog igång en hatkampanj.

Mot Stola anförs nu också att han var en av dem som hade invändningar mot Förintelselagen**, som ledde till en diplomatisk konflikt med både Israel och USA. Tvisten slutade med regeringen formulerade om lagtexten. 

Museets övriga ägare, staden Warszawa och Institutet för Judarnas historia, vill att Stola ska stanna kvar på sin post. Men man böjer sig för Glińskis krav mot löfte att tjänsten ska utlysas i ett öppet ansökningsförfarande och att Stola ska vara en av kandidaterna.

Enligt statuterna ska Kulturdepartementet tillsammans med staden Warszawa och Institutet för Judarnas historia tillsammans utse museidirektör. Men om man inte kommer överens är det kulturministern som har sista ordet.

Kulturminister Piotr Gliński har varit tydlig med att statliga institutioner ska följa regeringens historiepolitik, dvs. framställa Polens förflutna på ett fördelaktigt sätt. Han har tidigare avsatt chefen för Museet för Andra världskrigets historia, vars utställningar inte var tillräckligt patriotiska. Han har också skurit ner bidragen till Europeiska Solidaritetscentret eftersom han vill att departementet ska ha betydligt större inflytande där.

Tidigare har han också dragit in statliga bidrag till teatrar vars repertoar han ogillat. (Natemat.pl och wB 16 feb 19)

Katyń-morden och deras politiska följder

Peter Johnsson har med sina många böcker om Polens historia blivit ett namn att räkna med i den polska historieskrivningen, skriver Dorota Tubielewicz Mattsson i sin anmälan av Johnssons bok om Katyńmorden från 2010 som nu kommit ut på polska under titeln Zbrodnia Stalina w Katyniu i jej następstwa od roku 1940 do dziś.

Läs artikel >>

Pawlikowskis Kalla kriget Oscarsnominerad

Ur Paweł Pawlikowskis nya film Cold War (Kalla kriget).

Paweł Pawlikowskis film Cold War (Kalla kriget) har fått tre Oscarsnomineringar i år: i kategorin Bästa icke engelskspråkiga film, bästa regi till Pawlikowski själv samt Bästa foto till Łukasz Żal.

Nomineringarna offentliggjordes tisdagen den 22 januari och den stora Oscarsgalan äger rum i Hollywood den 24 februari.

Paweł Pawlikowski fick redan för fyra år sedan en Oscarstatyett för filmen Ida, men det är första gången han nomineras i kategorin Bästa regi.

Fotografen Lukasz Żals Oscarsnominerades för andra gången. 2015 tävlade han om priset med sina svart-vita bilder till Ida. Han förlorade men i år fick han en ny chans med Kalla kriget. Bara det faktum att nomineringarna regnar tätt över Pawlikowski och Żal säger något om på deras mästerliga filmhantverk.

Filmen Roma av den mexikanske regissören Alfonso Cuaron är Kalla krigets största konkurrent till Oscarstatyetten. Roma firar triumfer över hela världen (liksom Kalla kriget) och har fått hela tio nomineringar.

En viss besvikelse väcker bristen på en nominering för bästa kvinnliga huvudroll som Joanna Kulig tycks ha förlorat till Romas Yalitza Aparicio.

Pawlikowskis film har redan kammat hem flera internationella priser för sina filmer där han med ett universellt filmspråk lyckats berätta om Polen, om polackernas historia och den polska historien. Det är vad många andra regissörer velat och strävat efter – Wajda, Kieślowski, Holland, Kawalerowicz. Alla har varit Oscarsnominerade utan att ha nått ända fram.

Pawlikowski lyckas skildra sin egen familjehistoria som får en tidlös och gränslös dimension – den blir en Europas efterkrigslegend. Den melodramatiska historien om kärlek, svek och livet i det delade Europa tar formen av en europeisk myt. Pawlikowski lyckas skriva in den privata myten i den internationella filmens mytologi. Det är en film som är både lätt och svår, raffinerad och populär, tillgänglig för masspubliken.

Det Paweł Pawlikowski åstadkommit på filmduken är stort och vi får hoppas att Amerikanska filmakademin uppskattar det lika mycket som den internationella publiken och recensenterna.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Wajdas film om Wałęsa på svensk TV

Wajdas film är ute ur Oscarskonkurrensen.

Wałęsa, hoppets man blev namnet på en av Andrzej Wajdas sista filmer. Den handlar förstås om Solidaritetsikonen Lech Wałęsa och protesterna under 1980-talet som vid decenniets slut ledde till kommunismens fall i Polen.

Filmen hade premiär i Polen hösten 2013 blev en stor succé, visas på torsdagskvällen i TV2 kl 22.20. Wałęsa, hoppets man, recenserades i webb-Bulletinen av Jan Axel Stoltz.

Wajdas film om Wałęsa på polska biografer >>

Polskt silver är populärt igen

Polskt silver var länge uppskattat för sin fina kvalitet och på senare tid har man fått upp ögonen för det igen. Här ett saltkar från 1877, tillverkat i den ryska delen av Polen.

Det polska silvrets historia går långt tillbaka i tiden. Man har funnit föremål med slaviskt ursprung mellan floderna Odra och Wisła daterade till tidsperioden 700- till 900-talet. Kung Bolesław Krzywousty – den Snedmynte (1085–1138) – försåg sig med silver från gruvorna i Śląsk och mellan 1544 och 1567 arbetade över fyrtio guld- och silversmeder på slottet Wawel i Kraków. Särskilt Sigismund II August (1520–72) uppskattade smedernas arbeten i guld och silver, och han strödde beställningar över dem. När huvudstaden flyttades till Warszawa blev det en nedgång i Kraków, då guld- och silversmederna flyttade efter.

Läs vidare >>

De ville inte ljuga för Gud

Författaren och journalisten Hanna Krall. Foto: wikipedia.

Vilka var de egentligen, paret som vägrade hjälpa till när den lilla judiska flickan på 1930-talet som en skyddsåtgärd skulle döpas? Det är frågan som fått den polska journalisten och författaren Hanna Krall att än en gång fördjupa sig i andra världskriget och Förintelsen. Vit Maria heter hennes nya bok, som översatt av Julian Birbrajer getts ut på Ersatz förlag. Vit Maria är namnet på en berömd Rosenthal-servis och en sådan fanns i familjen som sade nej.

Tack vare många hjälpsamma polacker överlevde Hanna Krall ändå medan familj och släkt skickades till Majdanek. Krall känner att hon egentligen har två öden – hon kunde som så många andra judar ha mördats och hon kunde ha räddats och överlevt, så som ju också skedde. I filmen Dekalogen VIII: Weronikas dubbelliv gav regissören Krysztof Kieśłowski en bild av detta dubbla öde. I ett slags dialog med Kieśłowski går Krall till källorna för att få veta mer om paret som sade nej – med motiveringen att de inte ville ljuga i kyrkan. Hon granskar arkiven, brevsamlingarna, vittnesmålen. Det ena namnet leder till det andra, cirklarna vidgas och hon söker allt längre ut i periferin. Många av dem hon finner visar sig ha en namne, och hon kan inte låta bli att granska också dessa livets dubbletter, som löjtnanterna Wiślicki, och hantverkarna Władysław Sokol.

Uppgifterna i arkiven är ofta motsägelsefulla, det är inte uppenbart vem det var som räddade judar och vem som angav dem, information och motinformation blandas, vad kan man egentligen veta?

Krall kartlägger alla som haft någon kontakt med familjen som sade nej, och alla som kan spåras via dem i flera led. Det blir en myllrande mosaik av korta levnadsöden, ofta med ett abrupt slut. Tillsammans ger de en bild av livet i Polen under kriget och blir ett komplement till tidigare böcker av Hanna Krall, som Hinna före Herren Gud om gettoledaren Marek Edelmann och Hjärterkung om kvinnan som klarade allt för att hitta sin älskade – i Auschwitz.

Gunilla Lindberg

Filmregissören Kazimierz Kutz avliden

Filmregissören Kazimierz Kutz.
Foto: Tomasz Kropowski, wikipedia.

En av Polens mest hyllade filmregissörer, Kazimierz Kutz, har avlidit på ett sjukhus i Warszawa i en ålder av 89 år.

Redan under utbildningen på Filmskolan i Łódź började han arbeta tillsammans med en annan av giganterna, Andrzej Wajda.

Han har gjort ett tjugotal filmer med motiv ur Polens moderna historia som utspelar sig i Śląsk (Schlesien), bland dem Sól ziemi czarne (Den svarta jordens salt) 1969, Perla w koronie (Juvelen i kronan) 1971, Perła w koronie (Pärla i ett radband) och Śmierć jak kromka chleba, (Död som en bit bröd) 1994.

Kutz har flera gånger fått priser på internationella filmfestivaler.

Kazimierz Kutz var också politiskt engagerad och valdes tillsenator under åren 1997–2007. Han var då ledamot av utrikesutskottet samt vetenskaps- och utbildningsutskottet. 2014 valdes han in i EU-parlamentet som representant för vänsterpopulistiska Twój Ruch (Din rörelse). (Dziennik.pl 18 dec 18)

Polska filmframgångar vid EFA i Sevilla

Ur Paweł Pawlikowskis nya film Cold War (Kalla kriget).

Årets bästa film, bästa regissör och manusförfattare, bästaskådespelerska, bästa klippning – i alla dessa kategorier vann Paweł Pawlikowskis film Zimna wojna (ColdWar) vid årets European Film Awards som delades ut i Sevilla underlördagskvällen.

Med hela fem statyetter belönades alltså filmen och dess skapare. Pawlikowski blev årets regissör och när han tog emot priset för bästa manusförfattare skämtade han: ”Jag känner mig som en bedragare här för det blev ungefär 193 olika versioner av manuset, jag älskar att skriva och jag gör det hela tiden”. Manuset kom till i samarbete med framlidne författaren Janusz Głowacki.

Pawlikowski tog emot priset för Bästa skådespelare iställetför huvudrollsinnehavaren Joanna Kuligsom inte kunde närvara vid ceremonin. Priset för bästa klippning fick Jarosław Kamiński. Den ende som fick gå utan något pris var huvudrollsinnehavaren Tomasz Kot som nominerades till priset för bästa skådespelare men alltså inte fick det.

Det är andra gången Pawlikowskis film belönas med så mångapriser. Förra gången var det för fyra år sedan för den senare Oscarsbelönade filmen Ida.

Det blev fler polska inslag under galan. Priset för bästa animerade långfilm fick filmen Jeszczedzień życja (Ännu en dag av livet) som handlar om reportern och författaren Ryszard Kapuściński. Filmen regisserades av Taul de la Fuente och polacken Damian Nenow.

Vad vi har lärt oss av Ryszard Kapuściński? Att vi borde hålla ihop och sluta upp med att betrakta världen från Väst till Öst eller från Syd till Nord, meningen med livet är att överskrida gränser, sa regissörerna när de tog emot priset.

Filmen Cold War är nominerad till Oscarpriset för bästa icke engelskspråkiga film. Den spelas för närvarande på svenska biografer.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Polska riddare slogs mot turkarna på Trastfältet 1389

Slaget vid Trastfältet 1389. TiIl vänster i bilden syns den döende serbiske fursten Lazar Hrebeljanović
Målning av Adam Stefanović 1870.

Vid slaget på Trastfältet, Kosovo Polje, 1389 fick den serbiska stormakten hjälp även från Polen.
Med utgångspunkt från detta historiska faktum har Bulletinens Stanisław Godula sökt sig till Vrnjacka Banja och granskat det moderna Serbien.

Läs vidare >>

Szymborskas sista dikter – lagom till jul

Wisława Szymborskas senaste bok på svenska – en volym med samtliga dikter ur hennes tre sista diktsamlingar.

Wislawa Szymborska avled 2012 men hennes dikter emellertid vidare och därför är det en glädje att se den samlingsvolym Sena dikter som Ellerströms förlag ger ut nu lagom till jul.

I Sena dikter finns alla dikter ur Szymborskas tre sista volymer Ett kolon, Här och Nog nu, samtliga översatta av Anders Bodegård.

Oavsett om Szymborska möter sig själv som ung, samtalar med inspirationen eller funderar över konstens och litteraturens roll i historien gör hon det med samma nyktra distans och milda ironi. I hennes diktvärld, där vardagslivet ofta står i centrum, finns alltid ett stort mått av tröst och hopp.

Hennes dikter tog ett kliv rakt från den ärofulla scenen och ner i salongen och in i svenskarnas emotionella vardags, skriver Agneta Pleijel i ett förord, en tänkt dialog mellan en svensk man och en svensk kvinna – ett förord som samtidigt är en analys av Szymborskas författarskap.

Wislawa Szymborska (1923-2012) växte upp i Kraków i Polen och bodde där i större delen av sitt liv. Hon debuterade 1945 och har blivit översatt till ett fyrtiotal olika språk. Hennes dikter präglas av stor integritet och anspråkslöshet och har kommit att älskas av läsare över hela världen. 1996 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur. En del av prissumman avsatte hon till ett lyrikpris, tänkt att belöna de bästa diktsamlingar som kommer ut på polska språket.

Utgivningen av Sena dikter ingår i det förlagsöverskridande projektet ”Nobelkvinnor”, en gemensam publicering av samtliga de fjorton kvinnor som fått Nobelpriset i litteratur.

Szymborskas diktsamlingar har recenserats i webb-Bulletinen av professor Dorota Tubielewicz Mattsson
Ett Kolon (2008) >> 
Här (2009 >>
Nog nu (2013) >>

Jagellonika i 2000-talet

Cyklisten vänder sig om vid anblicken av Victoria Enefors i sin magnifika Jagellonika-dräkt.
Foto: G. Lindberg.

Den polska kungadottern Katarzyna Jagellonika har uppstått på 2000-talet. Först med hjälp av kulturvetaren Eva Mattsson i Uppsala och nu också i Lund där drottningen gestaltas av Viktoria Enefors.

Om man promenerar i Stadsparken i Lund och möter 1500-talsdrottningen Katarina Jagellonika ska man inte bli förvånad. Det är Victoria Enefors som luftar den magnifika dräkt som hon skapat efter en målning av den polska prinsessan, som 1562 gifte sig med den blivande svenske kungen Johan III.

Läs vidare >>

– Friheten firas bäst med musik

Pianisten Carl Petersson berättade om Chopins musik inför konserten på Halmstads slott den 21 november 2018.
Foto: G. Lindberg.

Musik är det bästa sättet att fira Polens 100 år som fri nation. Det sade pianisten Carl Petersson i början av en bejublad konsert som med anledning av hundraårsjubileet den 11 november 2018 på onsdagen hölls på Halmstads slott.

En väsentlig del av konserten utgjordes inte oväntat av polsk musik, och Carl Petersson inledde med att ge en bild av Polens största tonsättare genom tiderna Frédéric Chopin, som efter novemberupproret flydde Polen och bosatte sig i Paris. Han bodde också en kort tid tillsammans med den franska författaren George Sand på Mallorca, där han satt och komponerade och längtade hem till sitt ockuperade hemland.

Tillsammans med gitarristen Anna Pietrzak framförde Petersson också några stycken baserade på typisk polsk folkmusik.

Pianisten Carl Petersson (nr 2 fr.v.) tillsammans med gitarristen Anna Pietrzak. Till höger landshövding Lena Sommestad, generalkonsulparet Bo och Anna Chronier och Polens chargé d’affaires Łukasz Zieliński.
Foto: G. Lindberg

Kvällen avslutades med mingel. Värd för evenemanget var landshövding Lena Sommestad, och honorära generalkonsulparet Anna och Bo Chronier var med och arrangerade. Närvarande från Polens Ambassad i Stockholm var chargé d’affaires Łukasz Zieliński.

Gunilla Lindberg

Pawlikowskis film Cold War fick en europeisk Oscar

Ur filmen Cold War av den polske regissören Paweł Pawlikowski.

Paweł Pawlikowskis nya film Cold War har tilldelats det Europeiska filmpriset. De första åtta pristagarna offentliggjordes på torsdagen, och Cold War fick sitt första pris för klippningen. Den har gjorts av Jarosław Kamiński som klippte Pawlikowskis Oscarsbelönade film Ida för några år sedan och flera andra kritikerrosade filmer.

I motiveringen skrev juryn att övergångarna i filmen är ”meningsfyllda och emotionella, nästan som i poesin”. Vidare står det: ”Detta poetiska sätt att klippa ihop scenerna understryker historiens sensualism, leder sina protagonister genom tiden och understryker deras rumsliga isolering från varandra, det fragmentariska i deras relation och oförmågan att vara tillsammans”.

Cold War har nominerats till inte mindre än åtta priser, och Pawlikowski och hans film har nu chansen att vinna ytterligare fem priser: för bästa film, för bästa skådespelerska (Joanna Kulig), bästa skådespelare (Tomasz Kot) samt för bästa regissör och bästa manus (författare är Paweł Pawlikowski själv). Resultatet får vi veta den 15 december i Sevilla där priserna delas ut i år.

Pawlikowskis film är också Polens kandidat till Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film. Tidigare i år har filmen fått Guldpalmen för bästa regi vid filmfestivalen i Cannes och Guldlejonet på filmfestivalen i Gdynia.

Cold War handlar om kärleken mellan Zula och Wiktor och utspelar sig under 1950-talets kalla krig i Europa. Den kritikerrosade filmen spelas just nu på biograferna runt om i Sverige.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Morawiecki: Polens historia ska berättas på polska

Premiärminister Mateusz Morawiecki.
Foto: Regeringskansliet.

I veckan lades hörnstenen till ett nytt museum över Polens historia i Warszawa. Vid ceremonin höll premiärminister Mateusz Morawiecki ett tal där han framhöll att Polen är en föregångare vad gäller enighet och att landet verkligen inte har något att skämmas över.

Polen har gjort mycket gott för Europa och världen som helhet, sade Morawiecki. Historien om hur vi varit fredsbevarande i Europa måste berättas på vårt eget språk. Det nya museet är nödvändigt eftersom Polen under kommunisttiden inte fick presentera den historiska sanningen.

Men det polska folket har kämpat och utgjutit sitt blod på alla fronter under andra världskriget, och det var polackerna som upprättade världens största underjordiska stat, sade premiärministern. Polens kamp för frihet, värdighet och mänsklighet var samtidigt en kamp för Väst och det polska folket bidrog oerhört mycket till den allierade segern över det nazistiska Tyskland.

Polens historia vore ett bra material för en Hollywoodfilm för att berätta om en nation med den vackraste frihetstraditionen i världen, ansåg han.

Talet är exempel på regeringspartiet Lag och Rättvisas (PiS) historiepolitik – omvärlden förstår inte nationens stora insatser. Tanken att Hollywood borde göra en film om Polens historia har tidigare formulerats av kulturminister Piotr Gliński, som instruerat statliga Polskie Radio och TVP att lyfta fram landets ärorika historia i allt från nyheter till tv-serier. Teatrar och filmregissörer har fått samma besked: patriotiska produktioner eller inga pengar.

Även skolan berörs – i en nyskriven lärobok i historia nämndes överhuvudtaget inte Solidaritetsledaren Lech Wałęsa. I stället lyftes PiS-ledaren Jarosław Kaczyńskis bror Lech fram som den egentlige ledaren i kampen mot kommunistregimen.

En annan tanke i PiS resonemang går ut på att polackerna har stått på knä inför övermakten i långliga tider, men att nationen nu med regeringens hjälp rest sig upp för att kräva sin rätt. Därav formuleringen om att Polen inte har något att skämmas över.

PiS-politiker påpekar också gärna att man känner sig som en andra klassens medlem i både EU och Nato. Som fiende utpekas EU i allmänhet och Tyskland i synnerhet. Polen är i konflikt med Bryssel efter reformer som strider mot de demokratiska värderingar som medlemsländerna förbundit sig att följa. Ledande land i EU är Tyskland, en gång Polens arvfiende. Därför bör det inte finnas tyskt kapital i t.ex. polska banker eller polska medier. I stället bör Tyskland betala skadestånd efter andra världskriget då Polen led så enormt stor skada.

Ytterligare ett utslag av den patriotiska politiken är Museet över Andra Världskrigets historia i Gdansk som nu görs om till ett museum över Polen under andra världskriget.

Som helhet syftar politiken till att lyfta den nationella självkänslan – men tyvärr har den också skadat det goda rykte och självförtroende som Polen tidigare hade, inte minst i Europa. (Polskie Radio och wB 11 okt 18)

Vem är rädd för Smarzowskis film?

Scen ur Wojciech Smarzowskis nya film Kler (Prästerskapet).

Närmare en miljon polacker har sett Wojciech Smarzowskis film Kler (Prästerskapet) under de första tre dagarna. Intresset är enormt, så är också högerns och regeringspartiet Lag och Rättvisas (PiS) panikartade reaktioner. Till och med den polska katolska kyrkan är än så länge mer återhållsam.

Medan biskoparna inte talar så mycket om filmens innehåll utan i stället – åtminstone officiellt – försöker rensa upp inom kyrkan, tycks PiS tro att filmen utgör ett hot både mot partiet som sådant och mot utgången i det kommande kommunvalet. Filmen jämförs med nazistiska propagandafilmer, den är ”skadlig” och festivalen i Gdynia (där den fick tre priser) ”visar förakt och hat mot den polska identiteten, Polen och polackerna”. Och så försöker man stoppa visningen i flera polska städer. Varför är det så?

Krönika:
Dorota Tubielewicz Mattsson

Kler avslöjar mekanismerna bakom den politisk-kyrkliga alliansen i Polen. Patologiska företeelser inom kyrkan visas i all sin avskyvärda prakt och kopplas direkt till regeringspartiet som ju likt inget annat parti tidigare lever i en märklig symbios med kyrkan. Det är klart att det måste oroa PiS om de destruktiva krafterna inom kyrkan med sin direkta koppling till det politiska livet hotar att påverka valresultaten. För det är inte svårt att identifiera höga kyrkliga potentater med starka band till regeringspartiet. Såväl fader Rydzyk med sitt enorma penning- och maktbegär som ärkebiskopen Sławoj Leszek Głódź, nyligen avslöjad som medarbetare till kommunistregimens säkerhetspolis, kan lätt kännas igen som filmens huvudpersoner.

En av PiS mest synliga gestalter Stanisław Piotrowicz, åklagare från kommunist-Polen som under krigstillståndet dömde oppositionella, har på sitt samvete även ett fall med en pedofil i prästkappa som friades från sina brott år 2001. Piotrowicz har gjort sig känd för sin totala brist för empati för offren och för sin vokabulär – beröring av intima kroppsdelar kallade han ”ett uttryck för bioenergo-terapeutiska färdigheter”. Även ärkebiskopen Józef Michalik försvarade prästen-pedofilen och uttalade de berömda orden: Offren får skylla sig själva, de suktar efter kärlek och frestar prästen. Avskyvärda ord som han aldrig bett om ursäkt för och som ordagrant citeras i Kler.

Smarzowski skildrar patologin inom både polska katolska kyrkan och regeringspartiet. Båda har gjort allt för att sopa rubbet under mattan, båda skapar ett nät av ömsesidiga beroenden och intressen som till varje pris måste försvaras. Filmen Kler kommer förhoppningsvis att starta den nödvändiga diskussionen om tillståndet inom den polska katolska kyrkan. Många frågar sig vad som hänt med den kyrka som i århundraden var en symbol för frihet, bevarande av den polska identiteten och hopp inför framtiden och som nu blivit en korrupt politiserad institution där man tillåter och döljer diverse patologiska beteenden.

Dorota Tubielewicz Mattsson

PiS – en ödesfråga för Polen

Idag rapporterar svenska medier ofta om vad som händer i Polen – det är kontroversiella lagändringar, stora demonstrationer, ständiga konflikter med EU om de demokratiska reglerna. Allt började med att regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) vann parlamentsvalet 2015 och i rasande fart började förverkliga sitt politiska program – som närmast går ut på att hålla sig så långt från Bryssel som möjligt.

För den som inte har hängt med från början har Polenkännaren Peter Johnsson, journalist och historiker, gett ut en liten skrift, Lag och Rättvisa – ödesfråga för Polen (Utrikespolitiska institutet, 2018) som på ett sakligt och pedagogiskt förklarar det som kan verka absurt och obegripligt.

Johnsson, som bott många år i Polen, har tidigare publicerat ett par böcker om Polens historia och även fördjupat sig i det som sker i dagens Polen.

UI-häftet är en snabb, effektiv och kunnig beskrivning av vad som sker, varför det sker och vad man kan vänta sig av framtiden.

Peter Johnssons lilla skrift är ett måste för den som är intresserad av vårt grannland i söder som under många år framgångsrikt förvaltade EU-medlemskapet och de ekonomiska förmåner som följde med det.

Gunilla Lindberg

Peter Johnsson: Lag och Rättvisa – ödesfråga för Polen ingår i serien Världspolitikens Dagsfrågor som ges ut av Utrikespolitiska institutet. Kan beställas på ui.se.

Katolska kyrkan på film

Scen ur Wojciech Smarzowskis nya film Kler (Prästerskapet).

Wojciech Smarzowskis nya verk Kler (Prästerskapet) väckte uppståndelse redan före premiären på filmfestivalen i Gdynia. Filmen visar den polska katolska kyrkans mörka sida: kyrkan är märkt av pedofili, brott mot celibatet, girighet, maktlystnad och penningbegär. Kler bryter mot ett seglivat tabu och berör ett brännande aktuellt ämne.

Filmen fick festivalens publikpris, journalistpris samt juryns specialpris för att ”ha tagit upp ett viktigt samhällsämne”, men statliga TVPs rapportering från Gdynia formade sig till ett angrepp. Regissörens tal under prisgalan sändes inte och allmänheten fick veta att ” självutnämnda eliter attackerar katolska kyrkan”.

Under det fem minuters långa nyhetsinslaget slår man fast en lång rad ”fakta”. För det första är det tyskarna som står bakom filmen då den uppmärksammas på omslaget till polska versionen av Newsweek (som ju gest ut av en tysk koncern). Sedan har djävulen inspirerat till filmen och samarbetat med regissören (enligt en i inslaget intervjuad präst finns det inom kyrkan en djävulens femte kolonn som gör allt för att skada kyrkan). Vidare slår man fast att det som visas i filmen utgör en marginell företeelse och dessutom är en lögn eftersom katolska kyrkan inte accepterar patologiska beteenden. Joanna Scheuring-Wielgus från det liberala partiet Moderna (Nowoczesna) pekas ut som en av de djävulska politiker som bekämpar kyrkan, när hon försvarar kvinnors rättigheter, tar sig friheten att stämma den antisemitiska f.d. prästen Jacek Międlar och i parlamentet organiserar konferenser om pedofilin i den polska kyrkan.

Det viktigaste är dock enligt regim-TV att filmen ogillas av ”vanliga polacker” och att ” troende anklagar regissören för att kränka deras religiösa känslor”. Man hänvisar till två förbipasserande personer som inte sett filmen.

TVP-chefen Jacek Kurski tycker att Kler är en ”primitiv och billig provokation”.

Högermedierna rasar och några PiS-styrda kommuner försöker förbjuda sina lokala biografer att visa filmen. Regimvänliga medier uttalar sitt bifall, medan oberoende medier slår larm om censur. Kyrkan tar naturligtvis också avstånd och uppmanar till bojkott av filmen, samtidigt som man ändå börjat visa en antydan till vilja att reda ut pedofili bland präster.

Regissören Smarzowski berättar att han under arbetets gång konsulterat präster som velat bidra till att kyrkan i dess nuvarande form reformeras. Inspelningarna måste göras utomlands eftersom ingen kyrka i Polen ville (eller fick) vara med. Av oro för att kyrkan kommer att försöka stämma honom har Smarzowski låtit jurister noga granska alla scener.

Vid premiären den 28 september köade tusentals människor utanför biograferna, salongerna har varit fyllda till brädden och det är goda tider för dem som säljer biljetter på svarta börsen. Man kan misstänka att kyrkans och de styrandes massiva kritik av filmen bidragit till det enorma intresset.

De som sett Kler beskriver den som ”stark”, ”sann”, ”viktig” och ”mycket bra”, och säger att filmen berört och skakat om dem.

Smarzowskis film rör onekligen om och öppnar upp för diskussion om den polska katolska kyrkans tillstånd. Ett i Polen stort tabu är brutet, trots det politiska och klerikala motståndet. Men kommer filmen att förändra den polska katolska kyrkans anlete?

Dorota Tubielewicz Mattsson

Korsvägar av historia, minne och politik

Författaren och historikern Paweł Machcewicz.
Foto: Rudolf H. Boettcher

Paweł Machcewicz, tidigare direktör för Museet för Andra Världskrigets historia i Gdańsk, kommer till Göteborg i oktober.

Museet uppmärksammades internationellt när man slog upp portarna för snart två år sedan, men fick kritik från kulturminister Piotr Gliński för den ”allmäneuropeiska och anti-militaristiska synen på kriget och det civila lidandet”. I stället för att ge en bild av hur vanliga människor i de drabbade länderna upplevde kriget borde man fokusera den polska patriotismen, menade Gliński.

Museet för andra världskriget i Gdańsk.
Bild från museets hemsida.

Machcewicz fick sparken, och för att kunna ta kontroll över utställningarna beslöt kulturministern att museet skulle slås samman med ett det lilla Westerplattemuseet. Andra världskriget bröt ju ut den 1 september 1939, då tyska krigsfartyg besköt en polsk garnison på Westerplatte, den landtunga som skyddar inloppet till Gdańsk.

Den 24 oktober kl 18 håller Paweł Machcewicz en föreläsning med titeln Korsvägar av historia, minne och politik på Göteborgs stadsmuseum. Det blir också en paneldiskussion mellan Machcewicz, Britta Söderqvist (museidirektör) och Ann Ighe (docent ekonomisk historia och redaktör för tidningen Ord & Bild).

I samarbete med Institutionen för historiska studier och Centrum för kritiska kulturarv, Göteborgs universitet. Samtidig tolkning till svenska.

Den 26 oktober tillkommer ett evenemang med Maccewicz på studentorganisationen Brännpunkt Europa vid Center for European Studies, Göteborgs universitet. (Göteborgs stadsmuseum och wB 20 sept 18)

Dorota Maslowska till Göteborg

Dorota Masłowska.
Foto: Jacek Kolodziejsk.

Unga stjärnskottet Dorota Maslowskas romaner och pjäser har fått mycket uppmärksamhet, översatts till flera språk, prisbelönats och spelats över hela Europa, bland annat Stockholm och Göteborg.

2018 kom hennes debutroman Polsk-ryskt krig under rödvit flagga på svenska. I Polen blev den snabbt en skandalsuccé (2003), främst på grund av sitt språk som ansågs vulgärt, cyniskt och banalt.

På fredag kl 18.30 intervjuas Dorota Maslowska av journalisten och författaren Hynek Pallas på Göteborgs stadsbibliotek. (Göteborgs stadsbibliotek 21 sept 18)

Boken kom på svenska i våras och recenserades av Dorota Tubielewicz Mattsson >>

 

Fint pris till Tomas Håkansson

Översättaren Tomas Håkansson här tillsammans med författaren Andrzej Stasiuk.
Foto: Ola Wallin.

Eminente översättaren Tomas Håkansson får ett hedersomnämnande för översättningen av Andrzej Stasiuks bok Östern av Författarförbundet.

För att han med säker hand har skapat en uppslagsrik och elegant avvägd motsvarighet till originalets detaljmättade och förtätade stil, lyder motiveringen.

Boken är utgiven på Ersatz förlag, som också gjort många andra polska böcker tillgängliga på svenska, inte bara av Andrzej Stasiuk utan också Hanna Krall. (Författarförbundet 10 sept 18)

1968 – året då oskuldens tid blev allvar

Författaren Maciej Zaremba.
Foto: Sofia Runarsdotter.

Maciej Zarembas nya bok, Huset med de två tornen (Weyler förlag), är en furiös vidräkning med antisemitismen under Polens första femtio år som självständig nation.

Efter första världskriget 1918 skulle ”tre kolonier” som i över hundra år tillhört olika stormakter föras samman till ett land, ett folk. I de tre delarna var allt olika – rättssystemet, kulturen och språket. Det tycks ha medfört en formlig antisemitisk explosion. Zaremba förklarar det med att landet som nu skulle slutas samman till en enda nation måste hitta sitt folk, och i Polen fanns inte bara polacker utan också judar, ukrainare, litauer och många andra. En av landets tongivande politiker, Roman Dmowski, ansåg att det nu gällde att skapa ett ”vi” och ett ”dom”. ”Vi” var polackerna som skulle fostras till att vara just polacker. ”Dom” var i första hand judarna.

Zaremba inleder med en lite road beskrivning av sin egen uppväxt på 50- och 60-talen. Aningslös och uppvuxen i en sekulär familj kände han sig inte träffad av antisemitismen. Men hans mor var född judinna, och i mars 1968 fick båda föräldrarna sparken från det sjukhus där de arbetade av det skälet. Modern beslöt att emigrera till Sverige, medan fadern som då var i 80-årsåldern, inte ville ge upp Polen för att börja om någon annanstans.

1968 kulminerade polackernas missnöje med den dåliga levnadsstandarden, fattigdomen och kommunistregimens totala oförmåga att skapa välstånd i landet. För att bemästra hungerprotester och demonstrationer behövde man en syndabock och valde – judarna. Det blev uppenbart för landets judar att man åter måste fly.

Unge Maciej fick i uppdrag att skaffa alla tillstånd som behövdes för att lämna landet, han gick den förnedrande vandringen från myndighet till myndighet och möttes av krångel och hånfullhet. Han svarade med adlig högdragenhet, lät byråkraterna förstå att han var deras överman. Det underlättades av att familjen hade en summa pengar som de inte skulle få ta med sig. Alltså intog han en luxuös frukost på stans flottaste hotell på morgnarna och tog sedan taxi till myndigheterna.

Läs vidare >>

Szumowska i juryn på filmfestivalen i Venedig

Regissören Małgorzata Szumowska.
Foto: Oliver Abels, wikipedia.Välkända polska regissören Małgorzata Szumowska har blivit inbjuden att sitta i juryn på filmfestivalen i Venedig, som inleds den 29 augusti. Juryordförande blir den mexikanske regissören Guillermo del Toro.

Szumowska är född 1973 i Kraków och har fått sin utbildning på den berömda Filmskolan i Łódź.

Hon har fått en rad priser för sina filmer, särskilt uppmärksammade har filmen Ciało (Kropp) blivit. 2015 tilldelades den Silverbjörnen i Berlin för bästa regi 2015, Grand Prix på filmfestivalen i Gdynia och Europeiska filmpriset. Tidigare i år fick hon Juryns stora pris för filmen Twarz (Ansikte) i Berlin. (Polskie Radio och wB 4 aug 18)

Kuriren från Warszawa blir film

Jan Nowak-Jeziorański talar i Radio Free Europe på 1950-talet.
Foto: wikipedia.

Regissören Władysław Pasikowski har påbörjat inspelningen av den verklighetsbaserade historien om det berömda sändebudet Jan Nowak-Jeziorański – Kuriren från Warszawa. Från 1940 arbetade Nowak-Jeziorański för den underjordiska polska armén och var förbindelseofficer för den polska exilregeringen i London under andra världskriget.

År 1943 anmälde han sig som kurir och sändes först till den polska beskickningen i Stockholm för att överlämna hemliga dokument. Därefter for han som sändebud till London där han informerade exilregeringen och de brittiska myndigheterna och i mars 1944 även premiärministern Winston Churchill om situationen i det ockuperade Polen.

Filmen ska bli ett spiondrama som utspelar sig under några dagar före Warszawaupprorets utbrott i augusti 1944. Hemmaarméns utsände Jeziorański fick i uppdrag att lämna det ockuperade Polen och ta sig till London med ett stort antal bilder och dokument. Det blev en halsbrytande resa då han förföljdes av samtliga fientliga underrättelsetjänster, men filmen visar också möten med människor som för alltid skulle förändra hans liv. Pasikowski vill snarare göra en thriller än en historisk eller politisk film. Tanken är förmodligen att skapa intresse för den polska historien genom att göra en bra film med allmängiltigt tema istället för att återigen väcka politiska debatter och kontroverser som utomstående sällan kan följa med i och förstå. Men om filmen slår utomlands blir den det bästa sättet att sprida kunskap om Polens historia.

Boken Kurier z Warszawy som redan 1986 översattes till svenska (Kurir från Warszawa) passerade obemärkt i Sverige. En bra filmatisering skulle kunna ändra på saken.

Inspelningarna pågår för närvarande i Łódź och filmen kommer upp på biodukarna nästa år.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Bidrag till Polska Kongressen dras in

Skärmdump från Polska Kongressens i Sverige hemsida.

Polska Kongressen (Kongres Polaków) i Sverige har flörtat med den extrema högern i Sverige samt stöttat främlingsfientligheten i Sverige och får därför nu inga statliga bidrag.

Den svenska regeringen anser att kongressens verksamhet strider mot de demokratiska principerna – men för det polska utrikesdepartementet är Kongressen en ”stöttepelare för den polska traditionen”.

Polska Kongressen är den största och äldsta polska organisationen i Sverige och har under sitt paraply 25 olika föreningar. I början finansierades den med hjälp av statliga pengar.

Men redan för flera år sedan rekommenderade regeringen att Polska Kongressen skulle ta avstånd från de högerradikala grupperna, dock utan synbart resultat, skriver portalen OKO.press. Nu fryser man bidragen då man anser att Kongressen bedriver en farlig och odemokratisk verksamhet. Som exempel citerar man tidskrifterna Katolsk kurir (Goniec Katolicki) och Ord från Kongressen (Słowo Kongresu) som skriver att ”islam är något man bör bekämpa och inte förhandla med”. Här finns också en märklig användning av ord som ”ras” och ”neger”.

Polska Kongressens ordförande Janusz Górczyński slår tillbaka och hävdar att regeringen utövar repressalier gentemot Kongressen för dess åsikter. Kongressen är sedan två år tillbaka kontrollerad, utfrågad om antalet medlemmar och nu drar man in bidragen, säger han.

Redan i februari 2016 uppmärksammades Polska Kongressen eftersom den polska patriotiska organisationen Semper Fidelis hade band till den extrema högern i Sverige och framför allt till den nynazistiska organisationen Nordisk Ungdom. Semper Fidelis är institutionellt knuten till Polska Kongressen och fyra av dess medlemmar finns med bland de 14 polacker som stod anklagade* för att ha planerat ett attentat mot en flyktingförläggning i Nynäshamn. Organisationen Semper Fidelis jämställdes i svenska medier med Sveriges Förenade Muslimer som ansågs stödja IS.

Polska Utrikesdepartementet har enligt OKO.press anslagit 165 000 złoty (ca 500 000 kronor) till polska organisationer i Sverige. Huvudparten av summan går till Polska Kongressen som den största organisationen. Utrikesdepartementet höjer dess verksamhet till skyarna och ser den som ”en stöttepelare för den polska traditionen och frihetstanke” samt en väktare av sanningen om den polska nationens historia”.

Dorota Tubielewicz Mattsson

*Rättelse och förtydligande:
Förundersökningen mot männen lades ner i brist på bevis. Polisen hade hittat påkar, knivar, järnrör och yxor i deras bilar och de misstänktes för förberedelse till grov misshandel.

Tokarczuk bland favoriterna till alternativa Nobelpriset

Olga Tokarczuk vid ett besök i Sverige 2015.
Foto: K Dubiel.

Ingen kan ha undgått skandalen inom Svenska akademin och beslutet att inte delat ut något Nobelpris i litteratur 2018. Det har fått ett antal kulturintresserade personer att ta initiativ till Den Nya akademien, som nyligen offentliggjorde en lista över kandidater till alternativa Nobelpriset. Bland de 46 kandidaterna finns den polska författaren Olga Tokarczuk. I övrigt består listan av namn som Margaret Atwood, Zadie Smith, Paul Auster, Don DeLillo, Agneta Pleijel, Amos Oz, Kerstin Ekman och många fler. Den är sammanställd av svenska bibliotekarier. Men det är läsarna som ska rösta fram de tre slutgiltiga kandidaterna på Nya akademins hemsida fram till den 14 augusti. En fjärde kandidat ska läggas till av bibliotekarierna. En jury tar slutligen beslut om vem som blir årets alternativa Nobelpristagare, vars namn vi får veta i oktober. Juryn har beslutat att de sista fyra kandidaterna ska vara två kvinnor och två män.

Olga Tokarczuk har redan tidigare förekommit i spekulationerna kring Nobelpriset, hon och hennes svenske översättare Jan Henrik Swahn har belönats med Internationella litteraturpriset för Jakobsböckerna (Księgi Jakubowe) och nyligen vann hon det prestigefyllda Bookerpriset.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Mick Jagger: Kom ihåg allt det ni har uppnått!

Mick Jagger.
Foto: Georges Briard, wikipedia.

Jestem za stary żeby być sędzią – Jag är för gammal för att vara domare, men jag är ung nog att sjunga. Det sade Mick Jagger, på polska, och kommenterade därmed den polska domstolskonflikten från scenen på Nationalstadion i Warszawa i helgen.

Inför konserten bad förre Solidaritetsledaren Lech Wałęsa The Rolling Stones att ge sitt stöd i kampen för rättssäkerheten och demokratin i Polen. På sin FB-sida påminde han om Polens kamp för friheten under kommunisttiden och skrev att regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) vill förstöra domstolarnas oberoende i landet.

Man vill att ledamöterna i Högsta domstolen ska bli regeringens marionetter. Detta är inte frihet, många i Polen försvarar friheten men behöver stöd. Det skulle betyda mycket för dem om ni kunde säga eller göra något under konserten, skrev Wałęsa.

Efter de polska orden fortsatte Jagger tala på engelska.

Vi var här 1967, tänk på hur mycket ni har uppnått sedan dess, sade han. Polen är nu ett fritt land och medlem av EU.

Det exemplar av lagtexten som presidentkansliet skickat behandlades med sedvanlig respektlöshet. Keith Richards rullade ihop det, tände eld och andades in röken.

Vad gäller åldern hade Jagger emellertid fel – en alldeles färsk lag stadgar att även musiker ska ansöka om att få fortsätta arbeta efter 65-årsåldern, och den tråden tar president Andrzej Duda upp i en kommentar.

The Rolling Stones fortsätter att ge konserter trots att de uppnått lagstadgad pensionsålder, noterar han. Domstolsreformen är en del i den process som ska sanera de viktigaste samhällsinstitutionerna, och det är inte utan betydelse att The Rolling Stones inledde sin karriär under kommunisttiden, säger presidenten.

Man får väl anta att regeringspartiet PiS irriteras av Jaggers korta uttalande och att Duda i sin tur vill väcka misstankar mot bandet som gjorde uppror mot allt men ändå fick kommunistregimens tillstånd att ge konsert i Polen på 1960-talet. (gazeta.pl, aszdziennik.pl, wprost.pl 9 juni 18)

Unga polacker i Sverige sökes

Forskaren Jenny Ingridsdotter på Södertörns högskola gör en studie om barn till polska migranter i Sverige. Hon vill gärna i kontakt med unga vuxna i tjugo-trettio årsåldern, uppvuxna i Stockholmsområdet och har föräldrar som är födda i Polen (företrädesvis föräldrar med katolsk bakgrund) för att intervjua.

Läs vidare >>

Sök i webb-Bulletinen