Nya dikter av Kobos Kaminska

Lundapoeten Barbara Kobos Kaminska. Foto: Privat.

Mitt landskap i tystnaden/Mój pejsaż w Ciszy heter den polsk-svenska lyrikern Barbara Kobos Kaminskas nya diktsamling. Den innehåller dikter från 1965 och fram till förra året och blir på så vis en bild av hur poetens tankevärld utvecklats under denna tid.

Barbara Kobos Kaminska bor sedan 1975 i Lund och har gett ut flera tidigare diktsamlingar. Debuten kom 2003 med Krople Życia/Livets droppar  och redan året därpå kom: czas idzie … czas biegnie/tiden går … tiden flyr… på polska och svenska samt Krakowskie Kazimierz powraca/Crakow’s Kazimierz Returns på polska och engelska. Sedan följde Oddech ziemi /Jordens andning 2005, Landet överfyllt med aska 2009 och Skrawek Ziemi med sextio gamla och nya dikter, som endast gavs ut på polska.

Hennes dikter präglas ofta av tankar och minnen från förr, inte minst kan hon försjunka i tankar om Förintelsen – samlingen Landet överfyllt med aska kom ut på Förintelsens dag den 27 januari 2009. Men det finns också ljusa minnen – som jollrandet med den lilla dottern Anna.

Samlingens sista dikt lyder:
Jag är tystnaden
i tystnaden
ensamheten
i ensamheten
minnet
i minnet
Jag är framtiden
i det förflutna.
Vad jag har kvar
av tid är ovisst.
Natten sluter sig
i mitt inre landskap.

Översättningen till svenska har gjorts av Terho Paulsson

Som känd Lundapoet har Barbara Kobos Kaminska genom åren deltagit i många diktaftnar, ibland ensam och ibland tillsammans med andra.

När hon inte skapar egen poesi översätter hon gärna andra poeter till och från polska och svenska – men även engelska och spanska.  

DIkter av Barbara Kobos Kaminska i Polen-Bulletinen >>

Vita Örnen till Zofia Posmysz-Piasecka

Journalisten och författaren Zofia Posmysz-Piasecka signerar böcker under ett framträdande på Austriackie Forum Kultury 2017. Foto: Stanisław Godula

Journalisten och författaren Zofia Posmysz-Piasecka, som själv överlevt de nazistiska koncentrationslägren i Auschwitz, Ravensbrück och Neustadt-Gleve (båda i Tyskland), har av president Andrzej Duda tilldelats Vita Örnens orden, Polens högsta civila utmärkelse.

Anledningen är hennes enastående insatser för att sprida kunskap om Förintelsen och om polackernas martyrskap i de nazityska koncentrationslägren under andra världskriget. Hon har också presenterat sanningen om den stora tragedin litterärt i böcker som Pasażerka, Wakacje nad Adriatykiem och Ten sam doktor M.

Text och bild: Stanisław Godula

Tokarczuk: Polsk kultur har alltid sugit i sig idéer utifrån

Olga Tokarczuk har tilldelats 2018 års Nobelpris i litteratur.
Foto: wikipedia.

– Jag har lite svårt att ta till mig att jag har fått Nobels litteraturpris, när jag tänker på Nobelpris är det Wisława Szymborska jag ser framför mig. Jag har inte vant mig vid att det är jag i år, men jag märker att det kommer mycket mer folk till mina författaraftnar. De knuffar på varandra och säger: Där kommer Nobelpristagaren, utan att ens försöka uttala mitt namn.

Det säger Olga Tokarczuk, pin färsk litteraturpristagare, i en lång intervju med TVN24. Läs vidare >>

Flickan och kriget

Farmor Hella – Helena Głowacka – har alltid varit författaren Annelie Karlssons främsta förebild. Głowacka var född i 1920-talets Polen och upplevde under sin uppväxt hur landet invaderades av Nazityskland.

Annelie Karlsson berättar farmors historia både för att skapa förståelse hos unga om vad som hände under andra världskriget och drar parallellen till de flyktingar som idag kommer till Sverige från en annan svår krigsskådeplats, Syrien.

Farmor Hella växte upp på landet i en fattig familj. När kriget bröt ut förlades tyska militärer till hennes by, och som 15-åring tvingades Hella arbeta i kommendantens hushåll. Senare fördes hon till Nazityskland där hon tillsammans med fyra andra flickor som tvångsarbetare placerades på en bondgård. Efter ett tag flydde flickorna men togs tillfånga, kastades i fängelse och transporterades senare till koncentrationslägret Rawensbrück. Så småningom kom Hella med de vita bussarna till Sverige.

Det är en hemsk historia, men Annelie Karlsson berättar på ett vardagligt och icke skrämmande sätt. Hemskheterna finns med, men också glädjeämnena, och unga läsare får en uppfattning om hur Hella hade det, både på bondgården och i lägret.

Med boken Den sanna berättelsen om Flickan och Kriget vill Annelie Karlsson påminna om vad som hände i Europa för åttio år sedan och visa att barn och ungdomar far illa i krig även idag. Anna-Carin Svanå har gjort de fina illustrationerna som påminner om de illustrationer som polacker i fängelse under kriget lyckades smuggla ut till omvärlden.

Det finns planer på att översätta boken till polska och tyska.

Gunilla Lindberg

Olga Tokarczuk och hennes (litterära) värld

Olga Tokarczuk har tilldelats 2018 års Nobelpris i litteratur.
Foto: wikipedia.

Nobelpriset i litteratur går i år till Olga Tokarczuk. Det är fantastiska nyheter för litteraturälskare och alla som är intresserade av Polen och polsk kultur.

Olga Tokarczuk är en författare i sina bästa år (hon är bara 57 år gammal) och den sjätte polska Litteraturpristagaren. Hon debuterade 1979 under pseudonymen Natasza Borodin. Men debuten som romanförfattare fick vänta till 1993. Tokarczuks andra bok E.E. blev hennes genombrott. Det är en historia med starka influenser av den magiska realismen – en tonårsflicka får plötsligt parapsykiska förmågor och förlorar dem lika plötsligt när hennes mognadsprocess nått sin kulmen. Prawiek i inne czasy(Gammeltida och andra tider) från 1996 blev en enorm succé och översattes till många språk, däribland till svenska av Lennart Ilke. Här ”spelar hon på stora och små trummor”.

Läs vidare >>

Mustiga skrönor i Lindqvists svensk-polska historia

Journalisten och författaren Herman Lindqvist har just gett ut en bok om relationerna mellan Sverige och Polen – 1000 år av krig och kärlek. Foto: Stefan Tell.

Herman Lindqvist fokuserar liksom en gång Carl Grimberg på drastiska händelser med kungligheter och krigshjältar i huvudrollen. Han beskriver den polska och den svenska historien och kryddar den med skrönor, myter och legender, från vikingatiden – var det inte vikingar som grundade Polen? – fram till 1980-talet då stödet i Sverige för Solidaritetsrörelsen var enormt. När segern över kommunismen var vunnen besökte också kung Carl XVI Gustaf besökte presidenten och Fredspristagaren Lech Wałęsa i Warszawa.

Skildringen av en polsk magnatbegravning på 1600-talet är magnifik, och beskrivningen av hur den ”sarmatiska” adeln vände världen ryggen och var sig selv nok leder onekligen tankarna till dagens Polen, där många vill stänga ute ”det dekadenta väst” för att i stället hylla de traditionella polska värdena: familjen, katolska kyrkan och fosterlandet.

Läs vidare >>

Stockholm. Staden där tystnaden ljuder

Katarzyna Tubylewicz, f.d. chef för Polska institutet har skrivit en bok om Stockholm. En fantastisk bok, skriver Bulletinens korrespondent i Wrocław, Sigge Fedyk. Fantastisk och annorlunda, och med fakta som är nya även för den som känner till Sverige lika bra som Sigge.

Sztokholm. Miasto, które tętni ciszą (Stockholm. Staden där tystnaden ljuder) heter Katarzyna Tubylewicz nya bok från Sverige. Det är en fantastisk bok om Stockholm som inte bara tar upp centrum och Gamla stan, utan också best of hela Stor-Stockholm. Fina bilder av Daniel Tubylewicz  och webbadresser till alla ställen som beskrivs är ett plus. Ett litet minus är att det inte finns en karta på insidan av omslaget.

De flesta guideböcker beskriver Stockholm på ett opersonligt och schematiskt sätt, men så inte Katarzyna Tubylewicz. Hon döljer inte att hon älskar Stockholm och stortrivs där.

Hon skriver inte bara om platser och objekt utan också om sådant som är viktigt för stockholmare och andra svenskar. Och hon karaktäriserar svenskarna på sitt eget sätt. Det är viktigt var man bor – gärna i Djursholm, man får inte tala högt så att man stör andra eller avbryta någon som redan pratar, som man ofta gör i Polen. En politisk debatt i polsk TV ser ut som italiensk opera, där alla pratar eller sjunger på en gång.

Patriotism och nationalism är två ord som inte är politisk korrekta i Sverige, men i hög grad aktuella i Polen. I Stockholm är det kod, distans, skandinavisk ensamhet och oegennytta som gäller. Svenskarna är solidariska och hjälpsamma, även mot främlingar. Svenskarna söker hjälp hos staten och polackerna hos släkten. Polacker är spontana och temperamentsfulla och de Ingmar Bergman-influerade svenskarna behärskade. Svenskar har också en annan attityd till sina kroppar än vi polacker – de skäms inte att visa sig nakna. Det märkte jag själv när jag som ung student var på badhuset i Kalmar och fick massage av en kvinna. Jag försökte gömma kroppen under en frottéhandduk. Sådant bekymrar inte en svensk.

Jag tycker mig känna till Sverige ganska bra, men även för mig finns en del nyheter i Tubylewicz bok.  Att Carl Miles var en stor bildhuggare, det visste jag, men att han beundrade nazisterna kände jag inte till.

Av museerna har Fotografiska den bästa restaurangen och där har en polska, Wiktoria Michalkiewicz, gjort karriär. Annars är det sällan man träffar på invandrare som jobbar på en kulturell institution i Sverige, vill man träffa folk från hela världen ska man ta sig till närmaste sjukhus.

Katarzyna Tubylewicz går naturligtvis också igenom olika museer och mest imponerad är hon av nya Nationalmuseum. Det får ett BIG WOW! Fri entré dessutom! Polskt krigsbyte som svenskarna tagit med sig efter krigen med Polen under främst 1600-talet kan man se på Livrustkammaren på slottet, Armémuseet, Gripsholm slott, Uppsala domkyrka och Skokloster.

En innehållsrik bok! Rekommenderas!

Sigge Fedyk

Sztokholm. Miasto, które tętni ciszą.
Katarzyna Tubylewicz & Daniel Tubylewicz (foto)
Förlag: Wielka Litera 2019

Zbigniew Herbert var påtänkt för Nobelpriset

Journalisten och författaren Joanna Siedlecka presenterar sin bok om poeten Zbigniew Herbert.
Foto: Stanisław Godula.

IPN är ett slags olyckligt litterärt museum som visar vad som under kommunisttiden gjordes mot polska författare och den polska litteraturen, och där har jag funnit ovärderligt material.

Det säger Joanna Siedlecka, välkänd polsk journalist, som nyligen publicerat sin bok om en av den polska poesins giganter, Zbigniew Herbert. Boken, Pan od Poezji, O Zbigniewie Herbercie (Poesins mästare. Om Zbigniew Herbert), presenterades för en tid sedan på IPNs utbildningscenter i Warszawa.

I de gamla kommunistarkiven finns anteckningar om att både Zbigniew Herbert och Witold Gombrowicz var aktuella för Nobels litteraturpris i slutet av 1960-talet, 1968 ska Svenska Akademiens ständige sekreterare ha besökt Polska författarförbundets ordförande i Polen och diskuterat de två författarna.

IPN (Nationella Minnesinstitutet) är den myndighet som förvaltar de forna säkerhetstjänsternas enorma arkiv, där man samlat informationer från meddelare och angivare om snart sagt hela den polska befolkningen. Här finns uppgifter om alla, särskilt om de politiskt aktiva och de som på något sätt blev kända utomlands.

Zbigniew Herbert (1924–98) är en av de stora i modern polsk litteratur. Han växte upp i Lwów under mellankrigstiden och studerade sedan ekonomi, juridik och filosofi i Kraków. Han började tidigt skriva dikter men hade svårt att få dem publicerade eftersom de inte passade in i den socialistiska realism som anbefalldes av myndigheterna.

Efter Stalins död 1953 rådde ett politiskt töväder i kommunistländerna, och det innebar att Herbert kunde gå med i Polska författarförbundet. Därmed fick han möjlighet både till stipendier och resor utanför Polen, och han bodde långa perioder i Frankrike, Tyskland, Italien och Österrike. 1968 blev Zbigniew Herbert inbjuden till USA och då översattes en del av hans dikter till engelska, vilket gjorde dem tillgängliga för en bredare publik. Efterhand har han översatts till 38 språk, bland dem svenska.

År 1972 hemma i Polen stödde Herbert den demokratiska oppositionen, och 1991 återvände den allvarligt sjuka poeten från Paris till Warszawa och krävde utrensningar av kommunister ur den offentliga förvaltningen.

Mest känd i Sverige är han för sin diktsvit om Herr Cogito och Rapport från en belägrad stad som båda beskriver den moderna polska historien under Solidaritetstiden och krigstillståndet.

Tillsammans med Nobelpristagarna Czesław Miłosz och Wisława Szymborska har han skapat den moderna klassicismen i polsk poesi. Han beundrade antiken och den västeuropeiska kulturen men behandlar dem med viss ironi. Kulturen såg han som en förklädnad för människans grymhet men den blev också ett skydd mot det moraliska förfallet.

Joanna Siedlecka har skrivit flera böcker om polska författare – Witold Gombrowicz, Stanisław Ignacy Witkiewicz och Jerzy Kosiński. Hon har fått flera litterära priser för sitt arbete.

Stanisław Godula
Gunilla Lindberg

Kronos – en mästares avslagna anteckningar

Författaren Witold Gombrowicz.
Foto: Bogdan Paczowski.

I Polen marknadsfördes Gombrowicz sista bok Kronos som hans ”okända storverk”. Och anteckningarna var kanske okända (fast Kronos omnämns faktiskt ett par gånger i Dagböckerna) men de är ingalunda ett storverk. Man läser boken med en stor dos besvikelse och ibland även avsmak. Den genialiske Gombrowicz visar sig här från en mindre fördelaktig sida, såväl konstnärligt som intellektuellt och mänskligt.
Dorota Tubielewicz Mattsson recenserar Witold Gombrowicz Kronos, som kommit ut på svenska.

Läs vidare >>

Chans till nytt stort pris för Olga Tokarczuk

Olga Tokarczuk vid ett besök i Sverige 2015. Foto: K Dubiel.

Olga Tokarczuk nomineras även i år till det internationella Man Booker-priset. Den här gången gäller det den engelska översättningen av boken Styr din plog över de dödas ben (kom ut i Polen 2011). Romanen har också filmats av regissören Agnieszka Holland 2015.

Förra året fick Tokarczuk Man Booker-priset för sin roman Löparna (Bieguni) från 2008.

Olga Tokarczuk har fått en lång rad polska och internationella priser för sina böcker. Två gånger har hon fått Polens stora litterära pris Nike-priset, som delas ut av tidningen Gazeta Wyborcza. Först för Löparna (2008) och sedan för Jakobsböckerna (2015). Hon har också tilldelats Polska Bokhandlarföreningens pris, tidningen Politykas pris, Władysław Reymonts pris, Kvinnokongressens pris, Bologna Ragazzi Award osv.

För ett par år sedan fick hon också det svenska Kulturhuset Stadsteaterns första internationella författarpris för eposet Jakobsböckerna. (wyborcza.pl och wB mars 19)

Ett ögonblick, Grzegorz Flakierski …

Kulturskribenten och författaren Grzegorz Flakierski.
Foto: Privat.

Du har just kommit ut med din tredje bok om Polen, pikareskromanen När kriget inte kom som handlar om den polsk-judiske journalisten Dawid Kolomyjskis flykt undan rasism och våld i mellankrigstidens Europa.

Vem är du?

Jag är en 63-årig polsk jude, som har bott i Sverige i snart 50 år. Jag bor utanför Kramfors i ett hus med vidunderlig utsikt över Ångermanälven, mycket inspirerande för en person verksam som författare och frilansskribent.

Varför skriver du?

Jag har haft förmånen att leva ett liv i fred, trygghet och välstånd, och känner ett starkt behov att föra vidare berättelser från min familjs dramatiska och ofta traumatiska historia.

Menar du att boxaren Rotholc och journalisten Kolomyjski är öden i din egen släkt?

Jag skriver skönlitteratur, inte fakta i strikt mening. Personerna kan vara fiktiva eller verkliga, men de agerar mot en fond av historiska händelser som är sammanvävda med min familjs öden, något som de förstås delar med många andra. 

Vem skriver du för? Du förutsätter ganska stor kunskap om vad som hände i Centraleuropa på 1930- och 40-talen.

Jag skriver för alla som vill läsa. Alla som är intresserade av ett händelserikt och färgstarkt förflutet, och som uppskattar en spännande berättelse.

Jag tror inte att jag ser någon särskild läsare framför mig när jag skriver. Men jag hoppas på läsare som är nyfikna, öppna och intresserade av att ta del av något nytt. Jag tror faktiskt inte att bestämda historiska kunskaper är nödvändiga för att läsa – och uppskatta! – mina romaner och noveller, men om det leder till att människor vidgar sina vyer och får nya insikter och kunskaper då är det positivt, då har jag lyckats åtminstone lite grand.

Gör du någon bakgrundsforskning?

Jag brukar göra en ganska omfattande bakgrundsforskning, det är så mycket man inte kan. En roman kräver också så mycket, kunskap om geografi, landskap, städernas topografi, smaker, färger, med mera med mera. Internet är en välsignelse! Mycket hämtar jag därifrån, men jag läser också mycket, slår upp i ordböcker, encyklopedier, och annat gammaldags. Och det är också en fördel av att ha hunnit en bit upp i åren, man har hyfsat koll på vad man ska leta efter, och var man kan hitta det.

Vid tangentbordet:
Gunilla Lindberg

Fakta:

Grzegorz Flakierski är född 1956 i Warszawa och kom 1969 som 13-åring till Sverige. Han är sedan många år verksam som kulturskribent och litteraturrecensent och aktiv i det lokala kulturlivet i regionen. Har skrivit fyra böcker: Statskuppen i Norrland (2010), Knockout (2015) >>, Familjealbum (2017) >>   och nu senast När kriget inte kom .

Katyń-morden och deras politiska följder

Peter Johnsson har med sina många böcker om Polens historia blivit ett namn att räkna med i den polska historieskrivningen, skriver Dorota Tubielewicz Mattsson i sin anmälan av Johnssons bok om Katyńmorden från 2010 som nu kommit ut på polska under titeln Zbrodnia Stalina w Katyniu i jej następstwa od roku 1940 do dziś.

Läs artikel >>

De ville inte ljuga för Gud

Författaren och journalisten Hanna Krall. Foto: wikipedia.

Vilka var de egentligen, paret som vägrade hjälpa till när den lilla judiska flickan på 1930-talet som en skyddsåtgärd skulle döpas? Det är frågan som fått den polska journalisten och författaren Hanna Krall att än en gång fördjupa sig i andra världskriget och Förintelsen. Vit Maria heter hennes nya bok, som översatt av Julian Birbrajer getts ut på Ersatz förlag. Vit Maria är namnet på en berömd Rosenthal-servis och en sådan fanns i familjen som sade nej.

Tack vare många hjälpsamma polacker överlevde Hanna Krall ändå medan familj och släkt skickades till Majdanek. Krall känner att hon egentligen har två öden – hon kunde som så många andra judar ha mördats och hon kunde ha räddats och överlevt, så som ju också skedde. I filmen Dekalogen VIII: Weronikas dubbelliv gav regissören Krysztof Kieśłowski en bild av detta dubbla öde. I ett slags dialog med Kieśłowski går Krall till källorna för att få veta mer om paret som sade nej – med motiveringen att de inte ville ljuga i kyrkan. Hon granskar arkiven, brevsamlingarna, vittnesmålen. Det ena namnet leder till det andra, cirklarna vidgas och hon söker allt längre ut i periferin. Många av dem hon finner visar sig ha en namne, och hon kan inte låta bli att granska också dessa livets dubbletter, som löjtnanterna Wiślicki, och hantverkarna Władysław Sokol.

Uppgifterna i arkiven är ofta motsägelsefulla, det är inte uppenbart vem det var som räddade judar och vem som angav dem, information och motinformation blandas, vad kan man egentligen veta?

Krall kartlägger alla som haft någon kontakt med familjen som sade nej, och alla som kan spåras via dem i flera led. Det blir en myllrande mosaik av korta levnadsöden, ofta med ett abrupt slut. Tillsammans ger de en bild av livet i Polen under kriget och blir ett komplement till tidigare böcker av Hanna Krall, som Hinna före Herren Gud om gettoledaren Marek Edelmann och Hjärterkung om kvinnan som klarade allt för att hitta sin älskade – i Auschwitz.

Gunilla Lindberg

Szymborskas sista dikter – lagom till jul

Wisława Szymborskas senaste bok på svenska – en volym med samtliga dikter ur hennes tre sista diktsamlingar.

Wislawa Szymborska avled 2012 men hennes dikter emellertid vidare och därför är det en glädje att se den samlingsvolym Sena dikter som Ellerströms förlag ger ut nu lagom till jul.

I Sena dikter finns alla dikter ur Szymborskas tre sista volymer Ett kolon, Här och Nog nu, samtliga översatta av Anders Bodegård.

Oavsett om Szymborska möter sig själv som ung, samtalar med inspirationen eller funderar över konstens och litteraturens roll i historien gör hon det med samma nyktra distans och milda ironi. I hennes diktvärld, där vardagslivet ofta står i centrum, finns alltid ett stort mått av tröst och hopp.

Hennes dikter tog ett kliv rakt från den ärofulla scenen och ner i salongen och in i svenskarnas emotionella vardags, skriver Agneta Pleijel i ett förord, en tänkt dialog mellan en svensk man och en svensk kvinna – ett förord som samtidigt är en analys av Szymborskas författarskap.

Wislawa Szymborska (1923-2012) växte upp i Kraków i Polen och bodde där i större delen av sitt liv. Hon debuterade 1945 och har blivit översatt till ett fyrtiotal olika språk. Hennes dikter präglas av stor integritet och anspråkslöshet och har kommit att älskas av läsare över hela världen. 1996 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur. En del av prissumman avsatte hon till ett lyrikpris, tänkt att belöna de bästa diktsamlingar som kommer ut på polska språket.

Utgivningen av Sena dikter ingår i det förlagsöverskridande projektet ”Nobelkvinnor”, en gemensam publicering av samtliga de fjorton kvinnor som fått Nobelpriset i litteratur.

Szymborskas diktsamlingar har recenserats i webb-Bulletinen av professor Dorota Tubielewicz Mattsson
Ett Kolon (2008) >> 
Här (2009 >>
Nog nu (2013) >>

PiS – en ödesfråga för Polen

Idag rapporterar svenska medier ofta om vad som händer i Polen – det är kontroversiella lagändringar, stora demonstrationer, ständiga konflikter med EU om de demokratiska reglerna. Allt började med att regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) vann parlamentsvalet 2015 och i rasande fart började förverkliga sitt politiska program – som närmast går ut på att hålla sig så långt från Bryssel som möjligt.

För den som inte har hängt med från början har Polenkännaren Peter Johnsson, journalist och historiker, gett ut en liten skrift, Lag och Rättvisa – ödesfråga för Polen (Utrikespolitiska institutet, 2018) som på ett sakligt och pedagogiskt förklarar det som kan verka absurt och obegripligt.

Johnsson, som bott många år i Polen, har tidigare publicerat ett par böcker om Polens historia och även fördjupat sig i det som sker i dagens Polen.

UI-häftet är en snabb, effektiv och kunnig beskrivning av vad som sker, varför det sker och vad man kan vänta sig av framtiden.

Peter Johnssons lilla skrift är ett måste för den som är intresserad av vårt grannland i söder som under många år framgångsrikt förvaltade EU-medlemskapet och de ekonomiska förmåner som följde med det.

Gunilla Lindberg

Peter Johnsson: Lag och Rättvisa – ödesfråga för Polen ingår i serien Världspolitikens Dagsfrågor som ges ut av Utrikespolitiska institutet. Kan beställas på ui.se.

Dorota Maslowska till Göteborg

Dorota Masłowska.
Foto: Jacek Kolodziejsk.

Unga stjärnskottet Dorota Maslowskas romaner och pjäser har fått mycket uppmärksamhet, översatts till flera språk, prisbelönats och spelats över hela Europa, bland annat Stockholm och Göteborg.

2018 kom hennes debutroman Polsk-ryskt krig under rödvit flagga på svenska. I Polen blev den snabbt en skandalsuccé (2003), främst på grund av sitt språk som ansågs vulgärt, cyniskt och banalt.

På fredag kl 18.30 intervjuas Dorota Maslowska av journalisten och författaren Hynek Pallas på Göteborgs stadsbibliotek. (Göteborgs stadsbibliotek 21 sept 18)

Boken kom på svenska i våras och recenserades av Dorota Tubielewicz Mattsson >>

 

Fint pris till Tomas Håkansson

Översättaren Tomas Håkansson här tillsammans med författaren Andrzej Stasiuk.
Foto: Ola Wallin.

Eminente översättaren Tomas Håkansson får ett hedersomnämnande för översättningen av Andrzej Stasiuks bok Östern av Författarförbundet.

För att han med säker hand har skapat en uppslagsrik och elegant avvägd motsvarighet till originalets detaljmättade och förtätade stil, lyder motiveringen.

Boken är utgiven på Ersatz förlag, som också gjort många andra polska böcker tillgängliga på svenska, inte bara av Andrzej Stasiuk utan också Hanna Krall. (Författarförbundet 10 sept 18)

1968 – året då oskuldens tid blev allvar

Författaren Maciej Zaremba.
Foto: Sofia Runarsdotter.

Maciej Zarembas nya bok, Huset med de två tornen (Weyler förlag), är en furiös vidräkning med antisemitismen under Polens första femtio år som självständig nation.

Efter första världskriget 1918 skulle ”tre kolonier” som i över hundra år tillhört olika stormakter föras samman till ett land, ett folk. I de tre delarna var allt olika – rättssystemet, kulturen och språket. Det tycks ha medfört en formlig antisemitisk explosion. Zaremba förklarar det med att landet som nu skulle slutas samman till en enda nation måste hitta sitt folk, och i Polen fanns inte bara polacker utan också judar, ukrainare, litauer och många andra. En av landets tongivande politiker, Roman Dmowski, ansåg att det nu gällde att skapa ett ”vi” och ett ”dom”. ”Vi” var polackerna som skulle fostras till att vara just polacker. ”Dom” var i första hand judarna.

Zaremba inleder med en lite road beskrivning av sin egen uppväxt på 50- och 60-talen. Aningslös och uppvuxen i en sekulär familj kände han sig inte träffad av antisemitismen. Men hans mor var född judinna, och i mars 1968 fick båda föräldrarna sparken från det sjukhus där de arbetade av det skälet. Modern beslöt att emigrera till Sverige, medan fadern som då var i 80-årsåldern, inte ville ge upp Polen för att börja om någon annanstans.

1968 kulminerade polackernas missnöje med den dåliga levnadsstandarden, fattigdomen och kommunistregimens totala oförmåga att skapa välstånd i landet. För att bemästra hungerprotester och demonstrationer behövde man en syndabock och valde – judarna. Det blev uppenbart för landets judar att man åter måste fly.

Unge Maciej fick i uppdrag att skaffa alla tillstånd som behövdes för att lämna landet, han gick den förnedrande vandringen från myndighet till myndighet och möttes av krångel och hånfullhet. Han svarade med adlig högdragenhet, lät byråkraterna förstå att han var deras överman. Det underlättades av att familjen hade en summa pengar som de inte skulle få ta med sig. Alltså intog han en luxuös frukost på stans flottaste hotell på morgnarna och tog sedan taxi till myndigheterna.

Läs vidare >>

Tokarczuk bland favoriterna till alternativa Nobelpriset

Olga Tokarczuk vid ett besök i Sverige 2015.
Foto: K Dubiel.

Ingen kan ha undgått skandalen inom Svenska akademin och beslutet att inte delat ut något Nobelpris i litteratur 2018. Det har fått ett antal kulturintresserade personer att ta initiativ till Den Nya akademien, som nyligen offentliggjorde en lista över kandidater till alternativa Nobelpriset. Bland de 46 kandidaterna finns den polska författaren Olga Tokarczuk. I övrigt består listan av namn som Margaret Atwood, Zadie Smith, Paul Auster, Don DeLillo, Agneta Pleijel, Amos Oz, Kerstin Ekman och många fler. Den är sammanställd av svenska bibliotekarier. Men det är läsarna som ska rösta fram de tre slutgiltiga kandidaterna på Nya akademins hemsida fram till den 14 augusti. En fjärde kandidat ska läggas till av bibliotekarierna. En jury tar slutligen beslut om vem som blir årets alternativa Nobelpristagare, vars namn vi får veta i oktober. Juryn har beslutat att de sista fyra kandidaterna ska vara två kvinnor och två män.

Olga Tokarczuk har redan tidigare förekommit i spekulationerna kring Nobelpriset, hon och hennes svenske översättare Jan Henrik Swahn har belönats med Internationella litteraturpriset för Jakobsböckerna (Księgi Jakubowe) och nyligen vann hon det prestigefyllda Bookerpriset.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Trötta ut populisterna

Den bulgariske statsvetaren Ivan Krastev.
Foto: Globsec.

Vad är orsaken till populismens frammarsch i Europa och kommer den att innebära slutet för EU? Det frågar sig den bulgariske statsvetaren Ivan Krastev i sin intressanta lilla bok Efter Europa. Och det är en intressant fråga med tanke på de konflikter som utspelar sig mellan inte minst Polen och EU.

Krastev menar som många andra att efter hand som arbetsmarknaden automatiseras krävs en mer utbildad arbetskraft, och när utbildningsnivån ökar känner sig den krympande arbetarklassen bortglömd och åsidosatt. Den känslan drabbar också medelklassen när de mest meriterade inte bara reser till huvudstaden för att fatta beslut om landets framtid utan till och med till Bryssel för att fatta beslut om hela EUs framtid. Väljarna upplever att beslutsfattarna lever i en annan värld och inte minns vilka de representerar.

När det uppstår problem i EU märks den bristande kontakten med hemmapubliken som tycker att besluten fattas över deras huvuden.

Ett exempel är flyktingkrisen som blivit Europas 11 september, skriver Krastev. När det uppstår oro i världen förutsätter väst att allt går att lösa med kloka förhandlingar, medan det luttrade öst utgår ifrån att allt snart går åt skogen och att det är de som får sitta emellan. Alltså vänder man ryggen till det liberala väst, man vill bygga murar och se sig om efter politiker med samma inställning. Konspirationstänkande nationalister och populister får nu sin chans och de nya regeringarnas åtgärder kolliderar ibland med EUs grundvärderingar. Konflikter uppstår som stärker nationalisterna i uppfattningen att det egna landet blir utnyttjat och missförstått.

Men i själva verket bidrar de olika kriserna i EU – Brexitkrisen, eurokrisen och terrorhoten – till känslan av att vi européer ingår i samma politiska gemenskap, menar Ivan Krastev. Och erfarenheten visar att flexibilitet och kompromissanda är det som kan rädda Europa från populismen.

Tipset är att trötta ut de populistiska regeringarna, anamma några av punkterna på deras program och gå vidare. Ibland måste man ta ett par steg tillbaka för att kunna gå framåt.

Det är en intressant skrift med gott om historiska paralleller – Krastev inleder med att vi måste förstå varför Habsburgarna föll eftersom det vi nu ser är en déjà vu-upplevelse.

Efter Europa är översatt av Henrik Gundenäs ges ut på Daidalos förlag.

Gunilla Lindberg

Man Booker-priset till Tokarczuk


Olga Tokarczuk vid ett besök i Sverige 2015.
Foto: K Dubiel.
Polens stora litterära stjärna Olga Tokarczuk tilldelades på tisdagen the Man Booker International Prize för sin roman Bieguni (Löparna) som kom ut 2008. Hon är den första polska pristagaren någonsin, skriver den polska kultursajten Culture.pl.

Boken väckte berättigad uppmärksamhet redan i Polen och tilldelades Nike-priset det året. Den är ett försök att återge den bristande kontinuitet och brådska som vår moderna värld och vårt liv präglas av, skrev Dorota Tubielewicz Mattsson i sin recension 2009.

Tokarczuk skrev i den polska originalutgåvan att boken försöker vara ”lojal mot den kakofoni och dissonans i vår upplevelse av verkligheten och världen, mot det omöjliga i att göra denna värld entydig, mot dess kaotiska väsen, mot dess sönderfall och dess slutgiltiga återuppståndelse i nya konfigurationer”.

Olga Tokarczuk har fått en lång rad polska och internationella priser för sina böcker – Nikepriset fick hon även för Jakobsböckerna som kom för ett par år sedan, men också Polska Bokhandlarföreningens pris, tidningen Politykas pris, det internationella Vilenica-priset, Władysław Reymonts pris, Kvinnokongressens pris och Stockholms stadsteaters pris, Bologna Ragazzi Award osv. (Culture.pl och wB 22 maj 18)

Dorota Tubielewicz Mattssons recension av Löparna >>

Vacker bok om driftig furstinna

Det som är så roligt med Eva Mattssons bok Furstinnan är att hon har grävt fram en lång rad uppgifter om Katarzyna Jagellonikas liv som visar att den polska prinsessan som gifte sig med Gustav Vasas andre son, sedermera Johan III, förvisso inte bara var ett menlöst våp som levde ett stillsamt liv i makens skugga.

Tvärtom, uppfostrad vid ett av de stora hoven i Centraleuropa var Jagellonika helt inställd på att hon hade en viktig roll i sitt nya hemland på olika områden.

Hennes mor var italiensk prinsessa och hennes mormor spansk, båda starka och driftiga kvinnor, och Katarinas polska anor sträckte sig tillbaka till 1500-talet. Svärfar Gustav Vasa hade en enklare bakgrund, visserligen tillhörde han högadeln men som dynasti betraktad hade Vasa-ätten inte mycket att komma med. Gustav Vasa var också angelägen om att gifta in sina barn i mer anrika furstehus i Europa för att råda bot på den bristen och för att öka både sitt eget och Sveriges anseende i internationella sammanhang.

Eva Mattsson.
Foto: FB.

Äktenskapet mellan hertig Johan och Katarzyna av Polen var naturligtvis politiskt. Eftersom det arrangerades bakom Erik XIVs rygg ledde det så småningom till att de fick tillbringa flera år som fångar på ett ganska påvert Gripsholm.

När hertig Johan störtade Erik XIV och själv tog över tronen blev Jagellonika drottning av Sverige. Som sådan ägnade hon sig att på olika sätt försköna sitt nya hemland enligt de mönster hon lärt sig hemma i Wawel. Arkitekter och hantverkare hämtades utifrån Europa, inte minst från Italien och Polen, och under en intensiv period moderniserades en rad gamla slott i Sverige. Det byggdes också nya – till exempel Drottningholm som var Johan IIIs gåva till gemålen. Möbler och textilier beställdes söderifrån, slottsträdgårdar och parker anlades – inte minst odlades de grönsaker som var vanliga vid det polska hovet och som drottningen infört i det svenska kosthållet. Dessutom ska det ju vara hon som hade med sig gaffeln till Sverige, liksom hennes mor tidigare revolutionerat det polska bordskicket med detta ätverktyg, medfört från Milano.

Även kyrkor och kloster byggdes om – Katarina såg det också som sin uppgift att i någon mån återföra den svenska kyrkan till katolicismen, vilket inte alltid sågs med välvilja av omgivningen.

Eva Mattssons bok, som hon gett ut på eget förlag, är inte bara intressant utan också mycket vacker att se på och bläddra i – kort sagt en given presentbok till dem som är det minsta intresserade av Sveriges och Polens gemensamma historia.

Gunilla Lindberg

Den polska förortsungdomens verklighet på svenska

Dorota Masłowska.
Foto: Jacek Kolodziejsk.

Det är inte lätt att beskriva Dorota Masłowskas debutroman från 2002 Wojna polsko-ruska pod flagą biało-czerwoną (Polsk-ryskt krig under rödvit flagga) som nyligen utkommit i Tomas Håkanssons översättning på Albert Bonniers Förlag. Och det är inte heller lätt att förhålla sig neutral till den, för det är en bok som kräver extrema förhållningssätt av läsaren: ja eller nej, kärlek eller hat.

Läs vidare >>

Nationalskalden oroade Tsarryssland

Nationalpoeten Adam Mickiewicz. Målning av Vladyslav Ciesielski (beskuren).

Adam Mickiewicz föddes 1798 i byn Zaosie nära Nowogrodek i guvernementet Grodno (Hrodna i nuvarande Vitryssland). Vid 17 års ålder kom han till Vilnius där han studerade vid universitet och undervisade sedan i latinsk litteratur 1820-1823 i Kaunas i Litauen, nio mil väster om Vilnius. Man kan därför säga att den polsk-litauiska staden Vilnius blev utgångspunkten för hans vuxna liv som kom att bestå av tre olika karriärer: 1) Lärarens, 2) Diktarens och 3) Den patriotiska aktivistens.

Hans första diktsamling gavs ut 1818 i just Vilnius och hette Vinter i staden (Zima Miejska). Fyra år senare kom hans första samling Poezje som blev ett genombrottsverk för den polska romantiken. Det politiska engagemanget tog sig uttryck i ett engagemang för humanistiska ideal och Polens frihet i underjordiska studentklubbar i Vilnius, vilket 1824 renderade honom en inre förvisning i Tsarryssland. Sålunda kom han under en tid att vistas i Odessa och efter ett besök på Krim 1825 gav han ut Krimsonetter (Sonety krymskie). Verseposet Konrad Wallenrod tillkom i Moskva. Andra verk att nämna är Grażyna och Pan Tadeusz (Herr Tadeusz), nationaleposet som skildrar livet i Polen-Litauen under Napoleontiden.

Under sina resor träffade Mickiewicz både Pusjkin och Goethe. Han undervisade i Lausanne i Paris.

Ett av hans mest berömda verk är Dziady (Förfäderna, som handlar om att tillkalla förfädernas vålnader i patriotiskt syfte). När Polen våren 1968 skakades av oroligheter var den utlösande gnistan att kommunistregimen stoppade en uppsättning av just Dziady på Nationalteatern i Warszawa.

När Mickiewicz nåddes av budskapet om upproret år 1830 begav han sig till Polen men kom bara till Poznań (Posen) i den preussiska delen. Under revolutionsåret 1848 ville han sätta upp en polsk legion i Italien för att strida mot Österrike. Vid Krimkrigets utbrott hoppades han kunna återupprätta ett fritt Polen och kom till Konstantinopel men insjuknade där och avled 1855 i kolera. Mickiewicz begravdes i Montmorency norr om Paris men år 1890 återfördes hans kvarlevor till Kraków i den österrikiska delen av Polen och finns nu i konungakryptan i Wawelkatedralen som han aldrig besökte medan han var i livet.

Många polska städer har en staty av Adam Mickiewicz som på Rynek Głowny i Kraków. Även i Lwów, numera i Ukraina, har hans minne vårdats genom en staty mitt i centrum nära det legendariska Hotel George. Litteraturen om Mickiewicz är mycket omfattande. Ett Mickiewiczsamfund bildades år 1887 i Lwów som gett ut samlingsverket Pamiętnik towarzystwa literackiego im. Adama Mickiewicza.

Hans Göran Tommila

Czesław Miłosz – författaren och diplomaten som hoppade av i väst

Czeslaw Milosz
Foto: Artur Pawlowski, wikipedia.

Nobelpristagaren i litteratur 1980, Czesław Miłosz föddes 1911 i byn Szetejnie (polska)/Setenii (litauiska) i distriktet Kaunas i det tsarryska imperiet. Genom mödernet kom han från en adlig ätt, fadern arbetade för den ryska regeringen.

Miłosz gick i skolan i Vilnius, efter gymnasiet läste han juridik vid Stefan Batory-universitetet därstädes. Han som kom att behärska polska, litauiska, ryska, franska, engelska har i sin självbiografiska bok Mitt Europa (Rodzinna Europa, 1959) skildrat den mångkulturella värld han levde i, där det förutom litauiska och polska talades ryska, tyska och jiddisch. Han har framhållit att polska var hans modersmål även om han växte upp på den litauiska landsbygden – ett landskap, som alltid funnits inom honom tillsammans med det polska språk han skrev på och identifierade sig med, i ett starkt avståndstagande från allt nationalistiskt tänkande. Han har också framhållit flodernas betydelse som kulturell indikator, inte minst i barndomsskildringen Issadalen (1955).

År 1935 begav sig Miłosz till Paris där hans första diktsamling med titeln Trzy zimy (Tre vintrar) gavs ut; en anslående titel då Adam Mickiewicz första diktsamling hette Zima Miejska (Vinter i staden). Tillbaka i Vilnius fick han lämna en anställning på en tidning på grund av sina vänsteråsikter. Andra världskriget tillbringade Miłosz i Warszawa, dock utan att ta del i upproret vars ledarskaps ideologi han var kritisk till. Istället hjälpte han judiska familjer att fly de nazistiska ockupanterna, vilket renderat honom utmärkelsen Rättfärdig bland folken av staten Israel.

Efter andra världskriget inträdde Czesław Miłosz i diplomatisk tjänst för det kommunistiska Polen och var stationerad i Paris och Washington DC. År 1951 hoppade han emellertid av och sökte asyl i Frankrike. Hans bok om sina erfarenheter av stalinismen, Själar i fångenskap, har blivit en antistalinistisk klassiker.

I Paris bedrev Miłosz en bitter kamp mot många franska intellektuellas djupa sympati för kommunismen. Nobelpristagaren Albert Camus stödde honom medan nobelpristagaren Pablo Neruda såg honom som en överlöpare. Miłosz sökte sig till USA och stoppades först av den kvardröjande McCarthyanismen. Men 1951 blev han professor i slaviska språk och litteratur vid Berkeleyuniversitetet i Kalifornien och fick amerikanskt medborgarskap 1970. Efter järnridåns fall 1989 kunde han åter söka sig tillbaka till östra Europa och alternerade sedan mellan Berkeley och Kraków. Mot slutet av sitt liv hade Miłosz en dialog med Johannes Paulus II om poesins villkor i en postreligiös värld. Czesław Miłosz avled 2004 hemma i sin bostad i Kraków och begravdes i den romersk-katolska kyrkan Skalka i Kraków.

Hans Göran Tommila

Prisad Tokarczuk nominerad till Man Booker

Olga Tokarczuk vid ett besök i Sverige 2015.
Foto: K Dubiel.

Polens främsta författare just nu, Olga Tokarczuk, är en av tretton författare som i år har nominerats till det prestigefyllda Man Booker-priset för sin bok Bieguni (Löparna) som kom ut 2008.

Bieguni väckte berättigad uppmärksamhet redan i Polen och tilldelades Nike-priset det året.

Vinnaren tillkännages den 25 maj.

Bieguni har översatts till svenska av Jan Henrik Swahn och kom ut 2009 med titeln Löparna.

Boken är ett försök att återge den bristande kontinuitet och brådska som vår moderna värld och vårt liv präglas av, skrev Dorota Tubielewicz Mattsson i sin recension 2009.

Tokarczuk skrev i den polska originalutgåvan att boken försöker vara ”lojal mot den kakofoni och dissonans i vår upplevelse av verkligheten och världen, mot det omöjliga i att göra denna värld entydig, mot dess kaotiska väsen, mot dess sönderfall och dess slutgiltiga återuppståndelse i nya konfigurationer”.

Tokarczuk har fått en lång rad polska och internationella priser för sina böcker – Nikepriset fick hon även för Jakobsböckerna som kom för ett par år sedan, men också Polska Bokhandlarföreningens pris, tidningen Politykas pris, det internationella Vilenica-priset, Władysław Reymonts pris, Kvinnokongressens pris och Stockholms stadsteaters pris, Bologna Ragazzi Award osv. (natemat.pl och wB 14 mars 18)

Dorota Tubielewicz Mattssons recension av Löparna >>

Tokarczuk gör det igen!

Olga Tokarczuk vid ett besök i Sverige 2015.
Foto: K Dubiel.

Zagubiona dusza (Själen som gick vilse) heter en barnbok av Olga Tokarczuk och Joanna Concejo, som blivit uppmärksammad och belönad på Barnboksmässan i Bologna. Bologna Ragazzi Award är ett av de viktigaste internationella priserna i barnboksbranschen.

Boken som Tokarczuk skrivit text till och Concejo gjort illustrationerna är en poetisk berättelse om brådskan, behovet att vara uppmärksam och se varandra.

Om någon kunde titta på oss uppifrån skulle hen se att världen befolkas av människor som springer i brådska, svettiga och mycket trötta människor, och efter dem deras försenade och borttappade själar.

Så börjar texten som tillsammans med Concejos bilder är ett litet – litterärt och bildmässigt – mästerverk. Bilderna ger ett andrum i vilket själen kan vila. Och orden blir plötsligt rikare, mer talande. Slutresultatet blev en vacker och klok berättelse att växa upp med, att få insikt i vad som är viktigt i livet redan i början av livsresan.

Första pris gick till den franska boken L’Oiseau blanc (Den vita fågeln) av Alex Cousseau. Även böcker från Litauen och Sydkorea fick utmärkelser.

Det är inte första gången som polska barnböcker uppmärksammas i internationella sammanhang. Polska barnboksillustratörer har redan tidigare fått priser vid barnboksmässan i Bologna.

Prisutdelningen kommer att ske under den 55:e mässan i Bologna i slutet av mars.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Medaljonger – den mänskliga naturens undergång

Författaren Sofia Nałkowska.

Medaljonger (Medaliony) av Zofia Nałkowska, en av mellankrigstidens främsta polska prosaförfattare, är en samling korta berättelser av paradokumentär karaktär. Den gavs ut år 1946 strax efter att Nałkowska samarbetat med Kommissionen för undersökning av nazistiska brott i Polen. Detta gav henne en unik inblick i Hitler-Tysklands brott mot mänskligheten. Hon gick igenom vittnesmålen och valde ut några motiv kring vilka hon byggde upp sina berättelser. Nu kommer Medaljonger för första gången ut på svenska med efterskrift och superb översättning av Emi-Simone Zawall (Bokförlaget Faethon).

Själva titeln anknyter till polska gravbilder, ofta i medaljongsform, som avbildar de döda. Gravbilder är ju också Nałkowskas berättelser, de är porträtt av och samtidigt, likt en grav, ett monument över nazismens offer.

Nałkowska låter offren tala. Hon skriver ner deras vittnesmål nästan ordagrant. I berättelserna finns inget utrymme för känslor och moraliserande utlägg. Likt en reporter väljer hon att kyligt återberätta händelserna. De talande är fullständigt likgiltiga inför den ondska och det lidande de utsatts för. Den mängd av förtvivlan och tragedi som de upplevt gör att de inte längre berörs av sitt öde, de beklagar sig inte och heroiserar inte heller sitt öde. De vet att många andra gått samma öde till mötes. Nałkowska tecknar bara konturerna och låter de överlevande tala. Hon behåller deras språk, deras förtiganden, avbrutna meningar och specifika ord.

Läs vidare >>

Agatha Rae – polsk författare som nu kommer ut på svenska

Agatha Rae – eller Joanna Bogusławska som hon egentligen heter. Foto: Justyna Prabucka Photography.

Förlorad i tidens grepp heter en bok som landade på redaktionen. Den visar sig handla om en handfull personer som oväntat vaknar upp i en gigantisk skog, de är av olika nationalitet och kommer från olika tidsperioder … Magisk realism kallas genren, som beskriver en verklighet med absurda eller övernaturliga inslag.

I Förlorad i tidens grepp försöker karaktärerna ta sig hem efter uppvaknandet i den främmande skogen och då råkar de ut för diverse bisarra händelser. I slutändan finner de att de faktiskt har mer gemensamt än de har haft en aning om.

Författaren, Agatha Rae, är polska och bor i Gdynia. Egentligen heter hon Joanna Bogusławska, är lärare i engelska och skriver böcker samtidigt som hon arbetar med sin doktorsavhandling på universitetet i Gdańsk.

Jag har alltid tyckt om att skriva, att hitta på historier, säger Joanna Bogusławska. Det bara bubblar upp idéer till noveller och berättelser. En liten amerikansk förläggare upptäckte mig på nätet och gav mig chansen att prova mina vingar. Det visade sig att det finns människor som tycker om att läsa det jag skriver. Att min bok får komma ut i Sverige har ökat skrivarlusten ännu mer.

Den genre jag gillar mest kallas magisk realism, det handlar om människor som hamnar i märkliga situationer. Det som drabbar mina karaktärer tvingar dem att rannsaka sig och lägga om sina liv, de måste hitta ett sätt att hantera de nya omständigheterna, och längs vägen upptäcker de något om sig själva och sina relationer. Jag tror att det är viktigt att man ständigt återupptäcker och återuppbygger sig själv, det är en betydelsefull del av varandet och jag överför den tanken till mina karaktärer, konstaterar Joanna Bogusławska.

Förlorad i tidens grepp är den första av hennes böcker som kommer ut på svenska. På engelska har hon skrivit sex böcker, bland dem Oenone, The Garden och The Belt samt en novellsamling tillsammans med Danielle Lee Zwissler, Coming Home for Christmas. Just nu skriver Joanna Bogusławska en roman på polska.

Min främsta förebild är författaren och journalisten Katarzyna Tubylewicz, säger hon. Jag slukar hennes böcker, både fiction och non-fiction. Hon översätter också svenska författare till polska – som Jonas Gardell och Maj-Gull Axelsson. Bland andra polska författare gillar jag till exempel Andrzej Sapkowski, vars Witcher-saga är ett mästerverk.

Men varifrån kommer namnet Agatha Rae?

Jo, säger Joanna Bogusławska, jag behövde en pseudonym för att skilja de här böckerna från böcker och artiklar som jag har skrivit om hur man lär sig engelska i Polen. Så såg jag Döden på Nilen av Agatha Christie och tänkte att Agatha var ett bra förnamn. Och Rae har jag lånat från en amerikansk vän, Carrie Rae, som har hjälpt mig både som redaktör och med research.

Förlorad i tidens grepp ges ut av Everlasting Publisher 2017 och är översatt av förlaget. Det kommer en uppföljning så småningom.

Gunilla Lindberg

Hinna före Herren Gud

Författaren och journalisten Hanna Krall.
Foto: wikipedia.

Hanna Krall är polsk journalist, född 1935 i Warszawa. Hennes familj dödades i Majdanek, själv överlevde hon tack vare att polska familjer höll henne gömd till efter kriget. På 1960-talet var hon utrikeskorrespondent i Moskva och gav ut två reportageböcker därifrån. Krall har ofta jämförts med Nobelprisade vitryska Svetlana Aleksijevitj och den polska världsreportern Ryszard Kapuściński.

På 1970-talet fick Hanna Krall internationell uppmärksamhet för sina intervjuer med Marek Edelman, den siste överlevande ledaren från gettoupproret i Warszawa 1943. Intervjuerna gavs ut i bokform på polska 1997, men redan 1982 översatte Lennart Ilke dem till svenska. Nu 35 år senare har Ilke arbetat om sin version för Ersatz förlag.

Marek Edelman var 20 år när kriget bröt ut, det krig som också var inledningen till nazisternas klappjakt på judar. Den judiska befolkningen trängdes samman i getton under miserabla förhållanden och forslades sedan utmattade av svält och tyfus till dödslägren. Edelman hade till uppgift att övervaka dem som kom till Umschlagsplatz, den plats där boskapsvagnarna väntade.

Edelman är inte lättintervjuad. Han vill ogärna berätta för människor vill inte höra det han har att berätta – den råa verkligheten med svälten, sjukdomarna, striderna. En hjälte bör uttala sig med patos, högstämda ord och hatiskt i stället för att lågmält redogöra för hur smutsigt, kaotiskt, förfärligt det var.

Och egentligen spelar det ju ingen roll hur det egentligen var, säger Marek Edelman som har tigit fram tills han öppnade sig för Hanna Krall.

Parallellt passerar glimtar från hans tid som hjärtläkare efter kriget – även här handlade det om att ta snabba beslut om okonventionella metoder för att rädda människor som annars skulle ha dött.

När Herren har bestämt sig för att avsluta någons liv ville Edelman lura honom, hjälpa någon att överleva ännu en tid trots att det egentligen var omöjligt och även om det bara gäller några månader. Även på kort tid kan man hinna uppleva lycka.

Minnena flyter delvis ihop, men de handlar om samma sak: om att ta risken att rädda livet på någon med oprövade metoder. Går det bra är alla nöjda – men efter kriget tillkommer en ny dimension, läkarna tvekar inför att testa nya operationsmetoder av oro för att uppfattas som de som experimenterar med människoliv.

Översättaren Lennart Ilke har som så ofta gett polsk litteratur en lysande svensk språkdräkt.

Gunilla Lindberg

Religionens comeback i europeisk politik

 

Gabriel Byström. Foto: Ordfront förlag.

I sin intressanta genomgång av hur religion och politik åter samarbetar i vår tid tar Gabriel Byström i sin bok Med Guds hjälp, om religion och politik i Ryssland, Ungern och Polen (Ordfront 2017).
Byström, tidigare kulturredaktör på Göteborgs-Posten, bygger sin bok på intervjuer med präster, politiker och analytiker i de tre länderna och ger en grundlig bild av utvecklingen under de senaste åren.

Avsnittet om Polen är inte så omfattande, men redan vid läsningen av kapitlen om Ryssland och Ungern blir bilden tydlig: det finns en väl genomtänkt strategi där makthavarna med ord och pengar understryker religionens betydelse och där kyrkan tackar med att framhålla regeringspartiets förträfflighet.

Genom att knyta kyrkan till sig har både den ryske presidenten Vladimir Putin och den ungerske premiärministern Viktor Orban fått en ny politisk kanal, där man kan påverka människor man annars kanske inte har nått.

I Polen är religiositeten mer än ett formellt politiskt redskap – polackerna har under sekler av delningar och ockupation haft kyrkan som fristad där nationens språk, kultur och traditioner har tagits tillvara. PiS-ledaren Jaroslaw Kaczynski, som är Polens mäktigaste man, är säkert varmt troende men det har inte hindrat honom från att använda kyrkan politiskt.
Inte minst genom den polskfödde påven Johannes Paulus II är många polacker kärleksfullt knutna till landets katolska kyrka, och kyrkan som uppvaktas flitigt av regeringspartiet PiS (Lag och Rättvisa) med generösa bidrag och stor positiv uppmärksamhet tackar med att ge sitt stöd.
I fallet Ryssland tycks det uppenbart att Putins andliga engagemang mest är en kuliss, men Kaczynski är sedan decennier nära lierad med framför allt prästen Tadeusz Rydzyk, som idag hör hemma bland Polens rikaste 100 affärsmän.

Efter valsegern 2015 tackade Kaczynski fader Rydzyk för att han ställt sitt medieimperium i PiS tjänst och särskilt i Radio Maryja uppmanat sina trogna lyssnare att rösta på PiS, som skulle bekämpa dekadensen i väst som allt mer trängde sig på.

Alla de tre länderna känner sig utvalda i religiöst sammanhang. I Polen är ned Jungfru Maria som ör nationen bevågenhet, vilket man kunde se 1655 när svenska trupper slogs tillbaka vid Czestochowa eller 1920, när marskalk Pilsudski oväntat stoppade Röda armen utanför Warszawa.
Men alla gånger när Polen delats, ockuperats – varför ingrep Maria inte då? Förklaringen är att det inte var tillräckligt många som bad till henne om hjälp då – under Warszawaupproret till exempel trodde man att man skulle klara kampen utan stöd från himmelen, säger en av Byströms intervjupersoner.

På 1600-talet kröntes Maria till Polens drottning – om av tacksamhet eller mer i besvärjande syfte är oklart. Men till Byströms exempel på hur polska politiker alltjämt tar religionen på yttersta allvar kan tilläggas att Jesus för lite drygt ett år sedan kröntes till kung i närvaro av president Andrzej Duda, Kaczynski och alla andra av betydelse i regeringspartiet.

Samtidigt har makthavarna i Polen problem med den nye påven Franciskus, och när påven uppmanade alla församlingar att ta sig an en flyktingfamilj konstaterade man frankt att påven hade fel – det kan han ha när han inte uttalar sig i trosfrågor.

Byströms bok kan bli en ögonöppnare för dem som inte följer de här frågorna. Religionen har gjort comeback i Europas politik.

Gunilla Lindberg

Visst fan angår oss Polens affärer!

Carl Michael Bellman. Efter en målning av Per Krafft d.ä..

Vad rör dig Polens affärer är ett citat som hörs ibland, inte minst i svensk-polska kretsar. Det används för att visa att Bellman och svenskarna på 1700-talet var ointresserade av eller rentav negativa till Polen.

Men hur var det egentligen med det?

Den 5 augusti 1772 kapade stormakterna Ryssland, Preussen och Österrike åt sig var sin stor bit av Polen. Denna Polens första delning inspirerade Carl Michael Bellman att några år senare skriva Fredmans epistel nr 45, med titeln Till fader Mollberg rörande hans harpa och tillika ett slags ad notitiam att Mollberg led oskyldigt på krogen Rostock.

Bellman skildrar hur dansmästaren och musikanten Mollberg blir slagen gul och blå och hans harpa förstörd av några medgäster på krogen Rostock på Västerlånggatan 45 i Stockholm.

Illustration till Fredmans epistel nr 45: Den stackars Mollberg misshandlas för att han talat positivt om Polen. (Konstnär: Elis Chiewitz, Stockholmskällan.)

Han satt nämligen och spelade drottningens pålska i Pålen (= den polska drottningens polska), varvid en skoflickare högg honom på truten och en annan kroggäst vredgat utbrast: Hvad fan angå dej Pålens affärer? Affärer betyder här ’politiska angelägenheter, statssaker’.

Mollberg gjorde sedan saken värre genom att helt högt tala om och kommentera Pål’ns conjunctur (belägenhet och politiska situation). Då slog en ”vindögd madam” med flaskor och glas hans harpa i kras, och skoflickaren högg honom i nacken. Mollberg uppfattades som ett slags propagandist för Polen. Stämningen bland de aggressiva kroggästerna kan ha varit representativ för ryskt inflytande på den sena frihetstidens politik. Han som fällde orden om Polens affärer angick Mollberg var sannolikt en ryssvän. Ryssland var länge kraftigt inblandat i polsk politik.

Stämningen på Rostock var antipolsk, och några gäster utropade: Pålen är straffadt, des öde utmätt! Och de fick ju rätt: Polen återuppstod inte förrän 1918.

Mollberg klagar och frågar: Led jag ej orätt? Harpan är sönder och näsan är sår”. Han antyder att han kan tänka sig att fly till något annat land, där han kan spela för Bacchus och Venus och ”bland virtuoser ta stämma och rang”. Detta har setts som en av de första appellerna för yttrandefrihet i den svenska litteraturen.

Apropå de bevingade orden ”Hvad fan angå dej Pålens affärer?” kan man erinra om att Polens affärer i århundraden angått Sverige, bland annat i flera krig, från mitten av 1500-talet till en bit in på 1700-talet.

De här epistelorden har uppfattats och citerats på olika sätt. De har felaktigt tillskrivits Mollberg och Fredman, och de har kallats ”det gamla ordspråket, en utnött fras, den gamla strofen”. Någon har sett dem som Bellmans ”likgiltiga stäv om Polens affärer” och rent av tolkat dem som ”Bellmans avvisande av Polens affärer”.

Man har också använt dem med den ändrade formen Vad angår oss/mig Polens affärer? som en formel för svenskt lättsinne och som ett uttryck för att man inte ska lägga sin näsa i blöt och att vi inte kan eller ska engagera oss i något som händer långt bort i världen.

Under de senaste åren har många känt ett behov att begrunda de bevingade orden. För visst angår oss Polens affärer och ”conjunctur”!

Bo Bergman

Det förflutna dör inte. Andrzej Stasiuks Östern

Författaren Andrzej Stasiuk. Foto: Kamil Gubala

Andrzej Stasiuk tar oss i sin nya bok Östern (Ersatz 2017) på en resa i tid och rum. Den här gången besöker vi Östern, men inte som en objektiv geografisk plats utan som ett politiskt och kulturellt universum. Precis som i andra böcker är hans uppfattning av rummet helt beroende av tiden och den mänskliga perceptionen. Därmed är rummet alltid ett föremål för tolkning.

Stasiuk filtrerar östern som rumsbegrepp med det förflutna – det kommunistiska systemet blir här en stämning, ett nostalgiskt minne skapat av vardagens trivialiteter, besöken hos morföräldrarna, vänskapen och de första självständiga eskapaderna. Allt detta utspelar sig mot bakgrund för det kommunistiska systemet. Därför reser Stasiuk österut, till det Ryssland som var vaggan för den ideologi som formade miljoner människors liv. Hans nyfikenhet för honom även till Kina där kommunismen ”is still going strong” och där den tar sig andra former.

Läs vidare >>

Nikepriset 2017 till Cezary Łazarewicz

Författaren Cezary Łazarewicz har tilldelats 2017 års Nikepris.

Det prestigefyllda litterära priset Nike tilldelades i år Cezary Łazarewicz för boken Żeby nie było śladów (För att sopa igen spåren). Boken som är ett reportage handlar om mordet på den unge gymnasisten Grzegorz Przemyk som misshandlades till döds av den kommunistiska milisen under krigstillståndets mörka tid.

Priset delas ut av tidningen Gazeta Wyborcza sedan 1996.

Nu för tiden talar man ofta och gärna om o historien, man använder den som ett politiskt redskap och retuscherar den, sade juryns ordförande Tomasz Fiałkowski i sitt tal. Men Cezary Łazarewicz retuscherar ingenting.

Hans bok beskrivs av juryn som ett ”trovärdigt vittnesmål över dessa tider” men även som en ”varning för vad som kan hända om rättssystemet förlorar sitt oberoende och blir ett politiskt redskap i makthavarnas händer”.

Łazarewicz sa i sitt tacktal: Det skulle vara en historisk bok. Om tider som aldrig kommer tillbaka. Men plötsligt märkte jag att maktens mekanismer är eviga. Det som pågår just nu visar att lögnen kan alltjämt framställas som sanning. Att när man har makten över televisionen, radion och pressen kan man lätt röra om i huvudet på folk. Jag hoppas att om 20 år någon kommer att beskriva dagens maktmekanismer. Och får ett pris för det, sade han.

Jag är mycket glad över detta eftersom jag tillhör generationen som mycket väl minns historien med Przemyk, sade Adam Michnik, när han överräckte Nikestatyetten.

Det är första gången huvudpriset tilldelats en reportagebok.

Årets Nikepris blev mycket politiskt. Men allt handlade inte bara om politik. Läsarnas pris tilldelades Stanisław Łubieński för hans essäbok Dwanaście srok za ogon (Tolv skator). Boken öppnar dörrarna till fåglarnas värld, men också en värld fylld av litteratur, bildkonst och film. I sitt tacktal talade författaren mycket om ”de okuvliga försvarana av Bialowieżaskogen” och möttes av applåder.

Vi alla har en tacksamhetsskuld till dem, det är människor som lider verklig förföljelse, sa han.

Det gick alltså ändå inte att komma undan politiken. Precis som under krigstillståndet för 35 år sedan som huvudprisvinnaren Cezary Łazarewicz skriver om bär även idag allt politikens brännmärke.

Nikepriset är ett litterärt pris för årets bästa bok. Samtliga litterära genrer kan nomineras till priset. En lista över 20 nominerade böcker offentliggörs i maj och de sju finalisterna i början av september. Beslutet om vilka som ska tilldelas priset fattas samma dag som prisutdelningen äger rum. Priset är 100 000zloty (ca 250 000 kronor) och en statyett.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Polska författare på Bok- och Bibliotek

Polska institutet är åter närvarande på Café Europa i EUNIC:s monter på Bokmässan. EUNIC är ett samarbetsorgan för EU-ländernas kulturinstitut och ambassader.

Piotr Socha är en prisbelönt illustratör från Polen. Han illustrerar bilderböcker, tidningar, magasin och tv-program. Han är Sverigeaktuell med Stora boken om bin (Alfabeta förlag; översättning av Tomas Håkanson) som blivit en succé och hittills kommit ut i ett femtontal länder.

Den 28 september kl 16.00: Konst och musik som verktyg i barnlitteraturen. Piotr Socha (Polen), Cristina Andone (Rumänien), Indrek Koff (Estland), samtalar med Katti Hoflin, stadsbibliotekarie i Stockholm, om kulturens förmåga att engagera och utbilda barn och unga.

Małgorzata Szejnert är polsk författare och journalist. Sedan början av 1970-talet har hon utvecklat ett mästerskap i reportageskrivande, både som författare och redaktör. I sin senaste bok Usypać góry. Historie z Polesia (Bygga berg. Berättelser från Polesien) skildrar hon Polesien, ett område med en rik historia i gränslandet mellan Polen, Ukraina och Vitryssland. Ett kapitel ur boken publicerades i Ord&Bild nr 2-3 2017 i översättning av Tomas Håkanson.

Den 30 september kl 14.00: Alternativa fakta och berättandets nya landskap. Kan skönlitteraturen hjälpa oss att beskriva en alltmer komplicerad verklighet? Kan hungern efter kunskap och förståelse förklara facklitteraturens framgångar på senare tid? Hur hanterar vi alternativa fakta? Är bloggare och YouTubare vår tids berättare och författare? Dessa frågor diskuterar Elisabeth Åsbrink med Max Lobe (Schweiz/Kamerun), Małgorzata Szejnert (Polen), Yolanda Castaño (Spanien) och Sofia Branco (Portugal), alla författare med erfarenheter inom media och kommunikation.

Małgorzata Szejnert deltar även i alternativprogrammet Scener & Samtal på Världskulturmuseet den 30 september kl 15.30,Seminarierum 4.

Biljetter och information finns här >>

Den 30 september kl 15.30 Bygga berg. Berättelser från Polesien

Skådespelaren Emelie Strandberg läser ur texten, journalisten och Belaruskännaren Maria Söderberg visar fotografier från Polesien. Moderator: Marit Kapla, Ord&Bild.

Café Europa, Bok- och Bibliotekmässan, Mässans gata 10, Göteborg. (Polska institutet 4 sept 17)

Polens historia är en del av Europas historia

Artur Szulc. Foto: Robert Farmer.

Det skrivs för lite om Polen i Sverige, och Artur Szulc nya bok, Polens historia (Historiska media 2017), ett välkommet tillskott. Boken är tänkt för svenskar som vill lära sig lite om Polen – kanske inför en resa, den är rappt skriven och beskrivningen av Polens historia fyller i luckor i kunskapen om Europas historia som inte fått så stor belysning i Sverige.

I första delen, historien fram till 1918, ges en kort beskrivning av utvecklingen i Polen med insprängda lite utförligare avsnitt om de begrepp som är så levande i Polen än idag: typ det svenska angreppet mot landets heligaste ikon Svarta Madonnan och slaget vid Wien 1683, då kung Jan Sobieski tog hem segern och besparade Europa erfarenheten att ockuperas av turkarna.

Här finns intressanta kapitel om det politiska spelet i Europa och Polen, till exempel inför Polens delningar och andra världskrigets utbrott, och den polska annekteringen av det tjeckiska området Zaolzie med staden Cieszyń 1938, som fick Väst att surna till och undra om Polen lierat sig med Hitler.

Läs vidare >>

Janusz Głowackis sista resa

Författaren Janusz Głowacki. Foto: wikipedia.

Författaren, manus- och dramaförfattaren Janusz Głowacki har avlidit 79 år gammal.

Głowacki föddes 1938 i Poznan. Han studerade polsk filologi och historia vid universitetet i Warszawa samt skådespeleri vid Teaterhögskolan. Han debuterade redan 1960 och blev snabbt uppskattad för sina kvicka och intelligenta noveller. I slutet av 1960-talet började han som manusförfattare och hans största succéer på det området var filmen Rejs (Sjöresan) samt två filmer av Andrzej Wajda Polowanie na muchy (Jakten på flugor) och Wałęsa, czlowiek z nadziei (Wałęsa, hoppets man).

Läs vidare >>

PiS väljer vilka polska böcker som ska lanseras utomlands

Maksymilian Kolbe. Bild: wikipedia.

Det polska Bokinstitutet (Instytut Książki) har bl.a. till uppgift att göra en lista över vilka av årets böcker som ska lanseras på viktiga utländska bokmässor. Normalt har en grupp litteraturvetare och kritiker under stormiga diskussioner valt ut vilka böcker som ska presenteras.

Men Bokinstitutets nya ledning, handplockad av regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS), tackar nu nej till hjälpen från landets litteraturexperter. Man gör urvalet på egen hand.

Katalogen Books from Poland är ett viktigt instrument i lanseringen av den polska moderna litteraturen utomlands. Den innehåller också smakprov på texterna som översatta till olika språk underlättar för utländska förläggare att fatta beslut om eventuell publicering.

Bokinstitutet bortser nu från experternas utlåtanden och stryker författarnamn som inte uppskattas av PiS. Framför allt handlar det om reportageböcker eller om böcker som handlar om sådant som PiS ogillar (berättelser om föräldrar som fått barn med hjälp av IVF-metoden till exempel). Böcker som har skrivits av personer med koppling till den liberala dagstidningen Gazeta Wyborcza hamnar direkt på svarta listan.

I stället vill Bokinstitutet lansera böcker om Polens ärorika historia, religion och religionshistoria. Frågan är hur stor efterfrågan det är utomlands på den ultrakonservative Tomasz Terlikowskis biografi över fader Maksymilian Kolbe[1] eller lika konservativa Marta Kwaśnickas essä om 1300-tals-drottningen Jadwiga.

Flera experter hoppar av samarbetet med Bokinstitutet. De menar att årets katalog blivit manipulerad och att de bara förväntades underteckna listan utan diskussion.

En positiv nyhet på årets boklista är onekligen ett par barnböcker.

Den polska litteraturen har i många decennier varit uppskattad och läst utomlands. Men i dag tycks Bokinstitutet och dess politiska uppdragsgivare strunta i vad som intresserar utländska läsare. Och man tycks inte fatta att det inte går att tvinga på utländska förlag verk som är politiskt korrekta i det nationalistiska Polen. Bokinstitutets katalog kan bara skada det goda rykte som den polska litteraturen hittills haft.

Dorota Tubielewicz Mattsson

[1] Maksymilian Kolbe, polsk munk som frivilligt lät sig avrättas i Auschwitz för att rädda en man med flera barn.

 

PiS backar om Miłosz

Nobelpristagaren Czesław Milosz.
Foto: Rönnells

Utbildningsdepartementet backar nu i fråga om Nobelpristagaren Czesław Miłosz dikter i läroplanen för gymnasieskolorna. Nu plockas han in igen.

I egenskap av polsk poet och Nobelpristagare har Czesław Miłosz en garanterad plats i kursplanerna för de polska gymnasieskolorna, meddelar departementet. Frågan om varför han plötsligt togs bort besvaras dock inte.

Det är inte första gången PiS-regeringen avlägsnar betydande polska författare ur kursplanerna. När PiS var vid makten första gången (2006-2007) försökte man plocka bort stora författare som Witold Gombrowicz och Bruno Schultz. Nu blev det Miłosz tur. På vilket sätt passar de inte in i regeringspartiets historiepolitik och verklighetsuppfattning? Är de för ”modernistiska”, ”antipolska” eller handlar det helt enkelt om att PiS-politikerna inte förstår deras verk och deras sätt att närma sig verkligheten? Med tanke på att skolministern Anna Zalewska själv sägs vara polonist är det häpnadsväckande att hon inte förstår Miłosz betydelse för den polska poesin.

Tack vare uppmärksamheten tycks regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) nu ha ändrat sig. Partiet vill väl inte riskera samma reaktioner som 2007. Då blev det ett ramaskri av protester och kritik och Gombrowicz och Schultz slog plötsligt rekord i läsarsiffror. Alla skulle då i ren protest läsa deras böcker. En renässans för Miłosz är nu att vänta och det är ytterst välkommet. Man får aldrig nog av Miłosz dikter.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Nobelpristagaren Miłosz ska inte läsas i skolan

Nobelpristagaren Czesław Milosz.
Foto: Rönnells

I den nya läroplanen för gymnasieskolor finns inte plats för Nobelpristagaren Czesław Miłosz författarskap. Hans poesi nämns varken som obligatorisk eller icke-obligatorisk läsning.

Miłosz var från början faktiskt var med på listan över de böcker som ska läsas på gymnasienivå, rapporterar Radio TOK FM. Men efter den 19 juli 2017 och efter ”konsultationer” har man strukit hans namn från listan och hans ”valda dikter” finns inte längre med som litterär kanon.

Redan år 2011 uttryckte sig parlamentariker från regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) i kritiska ordalag om 1980 års litteraturpristagare. De ville att man under Miłosz-festivalen i Krakow skulle tala om ”hans poesis antipolska innehåll och om hans arbete i det kommunistiska Polens tjänst”.

Man bör naturligtvis analysera och öppet tala om Miłosz samtliga sidor. Men det är tämligen svårt att prata om den moderna polska poesin utan att nämna hans namn. Den ”moderne klassicisten” har satt djupa avtryck i hur man resonerar kring den polska poesin. För flera generationer har hans dikter varit ett moraliskt rättesnöre i livet och den komplicerade verkligheten och för många var han en lärofader i poesiskrivandets ädla konst.

Förra gången som Miłosz var svartlistad – man publicerade inte hans böcker, man läste inte hans verk i skolan – men då var det den kommunistiska regimen som såg honom som persona non grata. Nu är det demokratiskt valda PIS som istället för Nobelpristagaren Miłosz vill låta gymnasielever läsa dikter av Jaroslaw Marek Rymkiewicz – en poet som på sistone gjort sig känd för sin dikt ”Till Jaroslaw Kaczynski”.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Barnboksförfattarinnan Wanda Chotomska är död

Wanda Chotomska. Foto: Ja Fryta, wikipedia.

Wanda Chotomska föddes i Warszawa 1929. Efter samhällsvetenskapliga och journalistiska studier började hon skriva i barn- och ungdomstidskrifter som Świat Młodych (Ungdomens värld) och Świerszczyk (Lilla gräshoppan). Hon debuterade med en diktsamling för barn Tere fere (ett onomatopoetiskt uttryck som syftar på det man säger när man spelar på näsan). Senare skrev hon och publicerade dikter tillsammans med poeten Miron Białoszewski under pseudonymen Wanda Miron.

Chotomska skrev över tvåhundra böcker för barn och ungdomar, radio- och tv-program samt teaterpjäser. De flesta i den något äldre generationen minns henne som upphovskvinnan till barnprogrammet Jacek i Agatka (Jacek och Agatka).

Wanda Chotomska avled i sitt hem i Warszawa den 2 augusti 2017.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Polens egen Harry Potter

Harry Potter – the Original.

År 1972 publicerades i Polen en berättelse med titeln Harry Potter. Författare var poeten Jan Rostworowski som dog tre år senare. Texten publicerades i nummer 12 av tidskriften Życie Literackie.

Berättelsen handlar om en känslig 17-årig pojke som heter ”Harry Potter eller ”på vårt språk helt enkelt Heniek Garncarz”, står det i texten.

Där talas det om en telefon som inte bara kvittrar som en fågel när det ringer, utan också är det.

Harry Potter bor ute på landet där han säljer äkta Krakowska-korv och surkål i femlitersdunkar. I slutet av berättelsen försvinner han spårlöst.

Namnet Harry Potter var alltså känt redan ett kvarts sekel innan Harry Potter och de vises sten kom ut.

Författarens son Bogusław Rostworowski har berättat att texten är en litterär framställning av den tid då fadern sålde korv till engelska butiker. Harry Potter hette en av författarens affärsbekanta.

Sonen betvivlar för övrigt att Rowlings inspirerats av den polske Potter.

I så fall skulle hon varit tvungen att läsa novellen på polska, den har aldrig blivit översatt, säger han. (Radio Zet 27 juni 17)

Texten finns här >> 

Nytt pris till Zagajewski

Adam Zagajewski. Foto: Joanna Helander.

Poeten och essäisten Adam Zagajewski belönades i veckan med spanska Prinsessan av Asturiens litterära pris. Det är första gången en polack får detta pris som har delats ut sedan 1981.

Juryn kallade Zagajewski för Rilkes, Machados och Milosz arvtagare. ”Zagajewskis poesi, hans reflektioner över skapandet och hans intensiva minnesarbete bekräftar litteraturens etiska mening. Han förenar polska nationella element med den västerländska traditionen samtidigt som han återspeglar landsflyktens sorg” står det i juryns motivering.

Zagajewski som är född i Lviv år 1945 är en av de mest kända polska poeterna. Han förknippas med Nya vågen- poeterna. Såväl hans poesi som essäistik är flitigt översatta till svenska. Hans namn förekommer ofta i sammanhang med Nobelpriset i litteratur.

I år kandiderade 38 författare från 23 olika länder till Prinsessan av Asturiens pris. Priset delas ut i åtta kategorier, konst, samhällsvetenskap, kommunikation, humaniora, idrott, litteratur, internationellt samarbete samt harmoni (samförstånd). Vinnarna får 50 000 euro samt en skulptur av den katalanske konstnären Joan Mirò.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Allt flätas ihop på ett gåtfullt sätt

Författaren och journalisten Hanna Krall.
Foto: wikipedia.

Polens komplicerade och ofta tragiska historia präglar inte bara politiken utan också kulturen. Författarna tar upp ämnen som sällan behandlas i svensk litteratur vilket innebär ett litet motstånd för svenska läsare.

Hanna Kralls senaste bok heter Hjärterkung. Handlingen tilldrar sig under andra världskriget, Hjärterkung är den älskade mannen som hamnar i Auschwitz, och vi får följa Iza Regensberg på hennes vindlande färd genom kloakerna under Warszawa och runt omkring i det ockuperade Europa när hon försöker ta sig till förintelselägret för att få ut sin man. En befängd idé …

Läs vidare >>

Kjell Albins sista bok handlar om Lenin

Journalisten Kjell Albin Abrahamon.
Foto: Gunilla Lindberg.

I mars kom Kjell Albin Abrahamsons definitivt sista bok Stor var Lenin – en massmördare och hans statskupp. Där fortsätter han sin oförtrutna kamp mot socialismen och har nu nått fram till vänsterns myter om Lenin.

På sitt oefterhärmliga sätt går Kjell Albin igenom sina och andras argument, han slår hårt mot svenska medier som han tycker har blundat med båda ögonen och hellre visat matlagningsprogram än informerat om viktiga händelser i Öst- och Centraleuropa. Han polemiserar mot journalister som argumenterat mot honom och citerar generationer av vänsterledare.

Boken om Lenin är på många sätt en bladvändare med många slående formuleringar. Det är lätt att höra hans engagerade röst på varje boksida.

Bara en sådan sak som kapitelrubrikerna sätter fantasin i rörelse. Där hittar man till exempel Lenin plågas i Sibirien – av brist på tjänstefolk; Feministen Lenin; Lenin + Rolls Royce = sant, Det obegripliga inträffar – Lenin dör. Han skriver om Lenins son i Sverige, om Lenins svenske bankir, kulturhataren Lenin, massmördaren Lenin. Det är en rejäl genomgång av Lenin, hans liv och gärning ur en annorlunda synvinkel.

Att Kjell Albin var en kämpande antisocialist är ingen överraskning – tidigare har han sagt att han vill vara en sten i vänsterns sko, han vill avslöja dem som nu inte låtsas om att de tidigare hyllat socialismen trots alla uppgifter om massmord, tyranni och falskhet. Man kan bara konstatera att han är lika aktiv i sin kamp som Jan Myrdal – fast åt andra hållet.

Fast avsevärt roligare och mera lättläst.

Stor var Lenin kommer ut på Hjalmarson & Högbergs förlag, som gett ut flera av hans tidigare femton böcker.

Gunilla Lindberg

Om konsten att förstå Kaczyński

Journalisten och historikern Peter Johnsson.
Foto: Carlssons förlag.

Peter Johnsson inleder sin utmärkta bok Polen! Quo Vadis? (Carlssons förlag) med en genomgång av tänkare som under seklerna sysslat med demokratifrågor. I synnerhet två av dem ser han som inspiratörer till Polens starke man, Jarosław Kaczyński. Det är den polska professorn Stanisław Ehrlich i Warszawa och den tyska 1800-talsfilosofen Carl Schmitt. Båda menar att den politiska makten står över lagen – den som har makten har också rätt att ändra lagen om det behövs för att uppnå den egna politiska visionen.

Med det i bakhuvudet är det lätt att se mönstret. Det första regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) efter valet hösten 2015 gjorde var att lamslå Konstitutionsdomstolen – makten står ju över lagen.

Läs vidare >>

Polskt på bokmässan i London

Olga Tokarczuk vid ett besök i Sverige 2015. Foto: K Dubiel.

Den stora internationella bokmässan i London satsar i år på Polen. I främsta ledet står Olga Tokarczuk, internationellt erkänd, vars prisbelönta Jakobsböckerna kommer ut i Storbritannien om två år. I Sverige kom Jakobsböckerna 2015.

Men även andra polska författare tar plats på scenen – AM Bakalar som skriver på engelska; fantasyförfattaren Andrzej Sapkowski, vars karaktär trollkarlen Geralt de Rivia inspirerade till det berömda datorspelet Witcher; deckarförfattaren Zygmunt Miłoszewski, essäisten Dariusz Karłowicz, samt författaren och översättaren Jacek Dehnel. (Polskie Radio och wB 14 mars 17)

Iwona – en fascistisk komedi

Li Molnar Kronlid och Karin Bergstrand. Foto: Henrik Dahl

Iwona – Burgunderprinsessa skrevs av Witold Gombrowicz 1938 i skuggan av fascismens framfart. Det är en pjäs om makt och underkastelse i en komisk och absurdistisk form. Iwona väcker tankar om hur alla har potential att begå fruktansvärda övergrepp. Ni trodde clowner var läskiga. Det här är skrämmande på riktigt.

Dotterbolagets tolkning av Iwona är en modern clownföreställning, med elva clowner på scenen i regi av Henrik Dahl. Det blir en rå men lekfull maning till beredskap och till klarsyn om våra egna mörka sidor, i en tid då politiska rörelser med enkla svar på svåra frågor vinner allt mer mark.

Trojkan Bergstrand, Åström och Persson är Dotterbolagets konstnärliga råd och initiativtagare till projektet. Regissören Henrik Dahl har valts med stor omsorg då han är en av Sveriges få erfarna clownregissörer – dessutom har Dahl alltid en politisk hållning i sina projekt.

Till sin hjälp har Dotterbolaget ett helt gäng med studenter från StDH/Stockholms konstnärliga högskola, såsom mimskådespeleristudenter och studenter från scenkonstinstitutionen. Detta gör det möjligt att som frigrupp bjuda på något alldeles extra: en stor ensemble och fantastisk kostymdesign, scenografi och mask. En teaterfest helt enkelt. (Teater Tribunalen, jan 17)

Mer info från Teater Tribunalen >>

Polackerna och Nobelpriset

Författaren Witold Gombrowicz.
Foto: Bohdan Paczowski, wikipedia.

Författaren Witold Gombrowicz hade mycket stora chanser att få Nobelpriset i litteratur 1966. Det framgår när Svenska Akademien nu femtio år efteråt offentliggjort namnen på de hetaste kandidaterna. Även poeten och författaren Jarosław Iwaszkiewicz var på tapeten. Han var också med i diskussionerna redan 1965, då författarinnan Maria Dąbrowska var kandidat för femte gången.

Men ingen av dem fick något Nobelpris. Gombrowicz hustru, Rita, har tidigare sagt att enligt Svenska Akademins ledamöter var hennes man mycket nära att få priset 1969 – men han dog redan i maj det året.

Författaren och världsjournalisten Ryszard Kapuściński skulle enligt Per Wästberg ha fått priset år 2007, om han inte dött några månader för tidigt.

Men inte bara litterära kriterier har varit avgörande. En forskare från IPN (Nationella Minnesinstitutet) har i arkiven stött på en notis om att Svenska Akademiens sekreterare var i Polen 1968. Där talade han med Jarosław Iwaszkiewicz, ordförande i Polska författarförbundet. Iwaszkiewicz berättade i förtroende för bland annat skribenten – som var säkerhetsagent – att Akademien övervägde två polska kandidater: Gombrowicz och poeten Zbigniew Herbert. Skribenten tyckte sig märka att Iwaszkiewicz blev besviken – den polska regeringen hade satsat på Jerzy Andrzejewski, Jan Parandowski och just Jarosław Iwaszkiewicz det året.

Agenten gav också en kort beskrivning av Herbert och Gombrowicz. Herbert var en ”mycket känd poet som vistas utomlands, han är psykiskt sjuk, en melankoliker som isolerar sig från omgivningen”; och Gombrowicz har ”tillbringat många år i Väst” och har en bror i Kielce som hade kontakter med rumänska fascister.

Ibland var det döden som kom emellan polackerna och Nobelpriset och ibland var det säkerhetstjänsten som lade hinder i vägen.

Polen får ännu så länge nöja sig med Nobelpriset i litteratur för Władysław Reymont, Czesław Miłosz och Wisława Szymborska.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Malina Stahre nu ute på engelska

malina-it-is-as-it-is

Polsk-svenska författaren Malina Stahre-Godyckas bok Det är som det är har nu översatts till engelska och ska ut på den engelskspråkiga marknaden.

Det är som det är, som kom 2011, handlar om författarens relation till sin cancersjuka väninna. Den har översatts till polska och satts upp på scen i Warszawa. Teaterföreställningen visades också på bland annat Nationella onkologicentret och i parlamentet. Boken är också översatt till danska.

Malina Stahre-Godycka, sedan många år bosatt i Malmö, har tidigare skrivit flera böcker på polska, men Det är som det är kom först ut på svenska och översattes därefter till polska. (wB 13 nov 16)