Flera biskopar reagerar nu på den antityska retoriken från regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) och de regimtrogna medierna. I ett brev skriver biskoparna att den polsk-tyska försoningen som varat i ett kvarts sekel har ett mycket stort värde, men är mycket lätt att rasera med ogenomtänkta beslut.

Krönika
Dorota Tubielewicz Mattsson
Brevet är en reaktion på regeringens krav på krigsskadestånd från Tyskland.
Istället för att bråka om oviktiga saker ska man bygga en gemensam framtid, säger prästen och professorn Alfred Wierzbicki till Gazeta Wyborcza. Tyskland är vår närmaste och viktigaste granne inom EU. Visst har vi ett dramatiskt gemensamt förflutet men man måste också kunna bygga en framtid.
Jarosław Makowski, som är statsvetare och filosof, menar att även biskoparna, som utan tvekan gläds åt PiS-regeringens många förehavanden, har lagt märke till att PiS med sina fobier är som barn som leker med tändstickor i en hölada.
Vad ska PiS göra med biskoparnas brev? Ignorera det som man ignorerat påvens uppmaningar om flyktingar? Så blir det förmodligen. Regeringspartiet behandlar påven som en person som en smått förvirrad gudsman som man får bortse ifrån.
Det kommer att leda till en ännu tydligare schism inom kyrkan där fader Rydzyks främlingsfientliga och penninghungriga tro står mot flera biskopars förståndiga tro, som bygger på det arv som påven Johannes Paulus II och kardinal Wyszyński lämnat efter sig.
Men med tanke på att premiärminister Beata Szydło hävdar att ”krigsskadestånd från Tyskland helt enkelt handlar om hederlighet och rättvisa gentemot Polen” kan man nog inte räkna med någon djupare förståelse för vad en långsiktig politisk strategi är.
Berlin ser på saken på ett annat sätt. Nyligen påpekade den tyska regeringens presstalesperson Steffen Seibert att Tyskland till fullo erkänner sin skuld och sitt ansvar för andra världskriget. Tyskland har betalat ut stora skadestånd för skadegörelse som skett under kriget – även till Polen, som avsagt sig ytterligare krav på Tyskland, vilket man bekräftat flera gånger på 1970-talet samt år 2004.
För Berlin är saken juridiskt och politiskt reglerad en gång för alla, sade Seibert.
Allt detta bäddar för en långvarig kris i de polsk-tyska relationerna, för en ökning av antityska stämningar i Polen och för en upptrappning av gamla ressentiment i de båda länderna.
Det är vad regeringspartiet arbetar för. Det är Polens nuvarande utrikespolitik. Om det nu inte är så att PiS med kraven på krigsskadestånd hoppas på att omvärlden ska glömma bort försöken att ta kontroll över domstolarna.
Dorota Tubielewicz Mattsson