Den enorma kyrkogården Cmentarz Łyczakowski är indelad i kvarter.

En av Europas äldsta begravningsplatser Cmentarz Łyczakowski (Łyczakowski-kyrkogården) ligger i Lviv. Den togs i bruk 1786 när den här delen av dagens Ukraina tillhörde Österrike-Ungern. Anledningen var ett förbud mot att begrava människor kring kyrkorna inne i stan.

Łyczakowski-kyrkogården är mycket stor, över 40 hektar och indelad i 86 olika avdelningar. Här finns över 300 000 gravar, varav 50 000 har monument och skulpturer, skapade av landets bästa konstnärer. Det finns också 23 begravningskapell.

Kyrkogården ligger vackert på en kulle och det känns som att komma in i en park, tyst och lummig. Längs alléerna på båda sidor finns gravar med statyer och reliefer. De flesta gravstenarna är verkliga konstverk utförda av kända arkitekter, skulptörer och stenhuggare; och man vandrar i en skulpturpark där varje grav har sin historia. Det är en magisk plats som avspeglar staden Lvivs 1200-åriga, komplicerade och svåra historia. Här vilar icke blott polacker utan även människor av andra nationaliteter och religioner.

Maria Konopnickas gravvård med färska blommor.

Bland de polacker som fått sitt sista vilorum på Cmentarz Łyczakowski finns barnboksförfattaren Maria Konopnicka från Suwałki, författaren och tidningsmakaren Gabriela Zapolska samt målaren och illustratören Artur Grottger; vodkafabrikören Stanisław Baczewski har förstås sitt eget mausoleum. En avdelning har tillägnats polska krigsveteraner från novemberupproret 1830–31, en annan hyser kvarlevorna från människor som deltog i Kościuszkoupproret 1794.

Ett av de magnifika gravmonumenten på den gamla polska kyrkogården i Lviv. Även denna med färska blommor.

Östra delen av kyrkogården, Cmentarz Orlat Polskich (Polska Örnars kyrkogård), är nyrenoverad. Tidigare jämnades den med marken av ryska kommunister. Vid freden efter första världskriget när Polen uppstod som självständig nation blev Lwów åter polskt, men Ukraina försökte ta över staden. Det fanns ingen polsk reguljär armé i området, så i väntan på hjälp utifrån organiserades motståndet av polska ungdomar, studenter och även barn samt pensionerade militärer. Hundratals unga människor stupade i striderna och har fått sin sista vila på Cmentarz Orlat Polskich. Just denna del av kyrkogården lämnar ingen oberörd eftersom allt för många mycket unga människor miste sitt liv.

Hela kyrkogården är i dag museum där många konstverk håller på att förfalla. Men polska staten bidrar till renovering och konservering av vissa gravar.

Text & bild:
Janina Ahlgren

Artikeln har tidigare publicerats i Svensk-Polsk Bulletin 2018-2.

Judiska gravstenar har återbördats till den forna begravningsplatsen i Rohatyn.

Rohatyn var på sin tid en kunglig stad i det polsk-litauiska samhället, även den är värd ett besök. Den ligger drygt sju mil sydöst om Lviv.

Staden fick sina rättigheter redan 1415 – av Władysław Jagiełło, den litauiske furste som gick in i en union med Polen. Rohatyn ligger i en region som härjats under både första och andra världskriget.

Läs vidare >>

Gamla stan i Lviv – en gång en av Centraleuropas pärlor.

Lwów var i århundraden en polsk stad. Efter Polens delningar hamnade den hos Österrike-Ungern för att efter första världskriget åter bli polsk. Men när arvet efter andra världskriget skiftades lät Stalin flytta hela Polen ett tiotal mil västerut. Lwów blev ukrainskt, den polska befolkningen tvångsförflyttades västerut, till de områden som Tyskland fick lämna ifrån sig. Många polacker idag har alltså rötter i västra Ukraina och Lviv – som staden heter på ukrainska.

Läs vidare >>

Runt 100 000 polacker mördades av Ukrainska Upprorsarmen i Volhynienområdet 1943-44.
Foto: wikipedia.

IPN (Nationella Minnesinstitutet) har kommit överens med ukrainska arkiv om att Polen ska få tillgång till dokumentation om den s.k. polska NKVD-operationen 1937–38 då 111 000 polacker mördades av sovjetiska säkerhetstrupper. Det säger IPN-chefen Jarosław Szafer, som konstaterar att det finns problem mellan de två länderna, men också mycket att vara stolt över.

Därmed är historikerkonflikten mellan de två länderna åtminstone tillfälligt lagd på is. Grannrelationerna är av historiska skäl inflammerade och ibland utdelar man av små patriotiska nålstick, som när kulturminister Piotr Gliński i höstas tillsammans med en delegation historiker från IPN (Nationella Minnesinstitutet) inte fick tillstånd att gräva upp kvarlevorna efter Volhynienoffren för nya undersökningar. Då stoppades också ukrainska forskare vid den polska gränsen.

Volhynienmassakern 1943–44 är i polsk historieskrivning en händelse där ukrainska nationalister mördade över 100 000 polska bybor i gränsområdet mellan länderna. I Ukraina betraktas det som flera mindre händelser i det pågående andra världskriget.

I den kontroversiella IPN-lagen som trädde i kraft efter årsskiftet fanns också en paragraf som förbjuder propaganda för den s.k. Bandera-ideologin – dvs. som kränker den polska uppfattningen att Volhynienmassakern var folkmord. Den ukrainska nationalistledaren Stepan Bandera är nationalhjälte efter striderna mot Ryssland, och Ukraina har begränsad förståelse för Polens inställning, i synnerhet som Bandera inte ska ha varit med i mordorgierna.

Tidigare idag sade vice utrikesminister Bartosz Cichocki att Polen inte försöker blanda sig i vem Ukraina väljer att ha som nationalhjälte, men att regeringen inte kan acceptera att människor inte längre har rätt att begrava sina döda – dvs. offren efter massakern 1943–44.

Ändå har Polen varit den ivrigaste förespråkaren för ett närmande mellan EU och Kiev, och det är Polen som hjälper grannlandet med gasleveranser när Moskva av politiska skäl stänger av naturgasen till Ukraina. En annan beröringspunkt är den miljon ukrainska arbetare som varje år får jobb i Polen, där så många arbetsföra personer har rest västerut för att tjäna lite bättre. (Polskie Radio, unian.info och wB 26 mars 18)

Runt 100 000 polacker mördades av Ukrainska Upprorsarmen i Volhynienområdet 1943-44. Foto: wikipedia.

I den kontroversiella lag som gör det straffbart att hävda att Polen som stat deltagit i Förintelsen finns också ett avsnitt som förbjuder förnekandet av Volhynien-massakern 1943–44. Mot det har det ukrainska parlamentet protesterat, och nu varnar Ukrainas Nationella Minnesinstitut sina forskare för att resa till Polen. Den nya lagen som förbjuder propaganda för den s.k. Bandera-ideologin innebär att det är slut med forskningssamarbetet om den gemensamma historien. Om historiker från Ukraina inte får uttala sig positivt om nationalhjälten Stepan Bandera begränsas deras yttrandefrihet i Polen och deras säkerhet därmed är i fara, menar Institutet.

De två länderna har olika uppfattning om vad som hände i Volhynien under andra världskriget. Enligt polska historiker genomförde den ukrainska nationaliströrelsen UPA (Ukrainas Upprorsarmé) under ledning av Stepan Bandera en etnisk rensning och mördade 100 000 polacker i över 100 byar. I Ukraina menar däremot att detta var en del av kriget mellan UPA och den polska Hemmaarmén, och att offren var betydligt färre än vad som anges i Polen. För övrigt dödades också många ukrainare i området under den perioden, menar man.

Bandera hyllas som nationalhjälte efter sina insatser i kampen mot Sovjet – men i Polen är var det hans trupper som begick massakern i de polska byarna 1943. Båda parlamenten har antagit resolutioner om att det andra landet begått folkmord. Trots det har historiker från de två grannländerna hittills tillsammans kunnat bedriva forskning i Volhynien.

Men politiken gör sitt intåg överallt, även i vetenskapen. I höstas försämrades relationerna, och den gemensamma forskningen led ett snöpligt nederlag. Länderna stoppade varandras forskare vid gränsen.

Ändå har Polen och Ukraina haft ett nära samarbete på många plan, och Polen är det land som arbetat mest entusiastiskt för ett närmande mellan Ukraina och EU. Under Euromajdan 2013–14 stöttade den dåvarande polska regeringen EU-vännerna på olika sätt. I dessa arbetskraftsbristens dagar – ett par miljoner unga arbetsföra polacker har sedan EU-inträdet 2004 lämnat landet för att söka sin lycka i väst – har Polen haft stor glädje av att långt över en miljon arbetare från Ukraina kommit till Polen för att få jobb.

Men när ukrainarna i somras fick rätt att komma in i EU utan visum visade det sig att många av dem bara passerade Polen för att nå högre löner och bättre arbetsvillkor i Västeuropa. Polen har nu börjat varna för Europa för sin forna partner, och i Warszawa hävdar man att det skulle vara förödande för unionens ekonomi om Ukraina tilläts ansluta sig till Schengen. (Polskie Radio, Gazeta Prawna, natemat.pl, unian.info och wB 7 feb 18)

Runt 100 000 polacker mördades av Ukrainska Upprorsarmen i Volhynienområdet 1943-44. Foto: wikipedia.

Den polska lagen är förödmjukande för Ukrainas nationella värdighet. Det säger den nationalistiska rörelsen Svoboda, som på måndagen arrangerade en demonstration utanför polska ambassaden i Kiev.

Lagen, som både gör det straffbart att säga att Polen deltog i Förintelsen och att förneka Volhynien-massakern 1943–44, har orsakat en storm av upprördhet i det ukrainska samhället. Parlamentet har på måndagen tillsatt ett utskott som ska diskutera ett uttalande i frågan och påpekar vikten av att höra internationella experter under arbetet.

Den del av lagen som väckt störst internationell uppmärksamhet är den som gör det straffbart att säga att Polen deltog i Förintelsen, både staten Israel och USA har protesterat och hotat med försämrade relationer.

Bortsett från Ukraina är det inte många som har kommenterat den andra delen av lagen, som berör relationerna mellan de två grannländerna under första halvan av 1900-talet.

Polen och Ukraina har olika uppfattning om vad som hände under åren 1943–44 i det område som polackerna kallar Wołyń (Volhynien). Enligt polska historiker genomförde den ukrainska nationaliströrelsen UPA (Ukrainas Upprorsarmé) en etnisk rensning och mördade 100 000 polacker i över 100 byar. Forskarna i Ukraina menar att detta var en del av kriget mellan UPA och den polska Hemmaarmén, och att offren var betydligt färre än vad som anges i Polen. Även många ukrainare dödades i området under den perioden, menar man. Båda parlamenten har antagit resolutioner om att det andra landet begått folkmord. (Polskie Radio, Unian.info och wB 5 feb 18)

Relationerna mellan Polen och Ukraina blir allt mer irriterade. Nu har sekreteraren i Ukrainas minneskommission, Svjatoslav Sjeremet, avvisats vid den polsk-ukrainska gränsen i Medyka.

Sjeremet har fått inreseförbud, skriver nyhetsbyrån PAP. Vilket bekräftas av gränspolisen – Sjeremet finns med på listan över personer som inte är önskvärda i Polen.

Anledningen till avvisningen är att den ukrainska motsvarigheten till IPN (Nationella Minnesinstitutet) har ”förbjudit sökandet efter och uppgrävning av kvarlevorna efter polska krigsoffer samt offer för de polsk-ukrainska konflikterna”, meddelar Polens utrikesdepartement.

Och nu har Polens ambassadör i Kiev, Jan Piekło, kallats att omedelbart infinna sig på det ukrainska utrikesdepartementet.

Denna upptrappning i konflikten mellan Polen och Ukraina har sitt ursprung i kulturminister Piotr Glińskis misslyckade besök i Ukraina för en månad sedan, då han krävde att polska forskare skulle få öppna och undersöka polska krigsoffers gravar. De ukrainska myndigheterna vill i sin tur att Polen löser problemet med de monument över soldater från Ukrainska upprorsarmén som lokala myndigheter vill riva ner. Den polska regeringen försöker undvika frågan genom att hävda att monumenten har rests utan tillstånd att man därför har all rätt att avlägsna dem.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Runt 100 000 polacker mördades av Ukrainska Upprorsarmen i Volhynienområdet 1943-44. Foto: wikipedia.

Polen är öppet för samarbete med Ukraina men förväntar sig att landet vidtar konkreta steg för att minska spänningarna i samband med de historiska problemen. Det sade utrikesminister Witold Waszczykowski på besök i ukrainska Lviv på lördagen.

Han är upprörd för att IPN (Nationella Minnesinstitutet), den myndighet som undersöker nazistiska och kommunistiska brott mot den polska nationen, har fått nej på sin begäran om tillstånd att öppna gravar med kvarlevor efter polska offer för krigsbrott i Ukraina. Det ukrainska Minnesinstitutet tycker inte att det behövs fler undersökningar av offren.

Om inte Ukraina tänker om i frågor som är viktiga för Polen kommer det att få konsekvenser, sade Waszczykowski till statliga TVP. Och myndigheterna i Polen kommer att se till att ”individer med ett extremt anti-polskt förhållningssätt” inte kommer in i landet.

Kiev svarade skyndsamt att det inte finns något anti-polskt sentiment i Ukraina, och att konflikter om den gemensamma historien bör lösas i sann kristlig anda – det gäller att förlåta och be om förlåtelse.

Jaja, sade Waszczykowski, men vi ser ju de här incidenterna och individer som inte är vänligt sinnade mot Polen.

Vad det handlar om är Volhynien-massakern 1943–44, då den nationalistiska Ukrainska upprorsarmén (UPA) med stöd av den lokala befolkningen anföll ett hundratal polska orter och 100 000 polacker miste livet. Regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) anser att massakern är folkmord och har utlyst den 11 juli till nationell helgdag till minne av offren.

För två veckor sedan reste kulturminister Piotr Gliński i spetsen för en delegation till Ukraina för att begära tillstånd till nya undersökningar, vilket de alltså inte fick. Professor Krzysztof Szwagrzyk från IPN som var med på resan blev mycket upprörd och sade till TVP att detta skulle komma att stå Ukraina dyrt. (Polskie Radio och wB 5 nov 17)

Runt 100 000 polacker mördades av Ukrainska Upprorsarmen i Volhynienområdet 1943-44. Foto: wikipedia.

Relationerna mellan Polen och Ukraina är såriga – inte minst beroende på Volhynien-massakern 1943–44, då den nationalistiska Ukrainska upprorsarmén (UPA) med stöd av den lokala befolkningen anföll ett hundratal polska orter och 100 000 polacker miste livet.

År 2013 ville dåvarande oppositionspartiet Lag och Rättvisa (PiS) att parlamentet skulle anta en resolution som klassade Volhynien-massakern som folkmord. PiS-ledaren Jarosław Kaczyński ansåg att mördandet var att jämställa med nazistiska dödsläger som Auschwitz.

Resolutionen blev mildare – händelserna i Volhynien betecknades som etnisk rensning på gränsen till folkmord.

PiS är nu i regeringsställning och förra hösten uppgraderade parlamentet massakern i Volhynien till folkmord och beslöt att den 11 juli skulle bli nationell helgdag till offrens minne. Bara ett par veckor efteråt införde det ukrainska parlamentet en helgdag den 23 mars till minne av offren för det folkmord som polackerna bedrivit mot ukrainare 1919–1951, något som den polska regeringen fann upprörande.

Nu har IPN (Nationella Minnesinstitutet), den polska myndighet som undersöker nazistiska och kommunistiska brott mot nationen, begärt att få öppna offrens gravar för nya undersökningar av deras kvarlevor.

Kulturminister Piotr Gliński har tillsammans med biträdande utrikesminister Bartosz Cichocki och professor Krzysztof Szwagrzyk från IPN besökt Kiev för att diskutera saken. De hade knappt hunnit lämna staden förrän Ukrainas Minnesinstitut lade ut ett meddelande på sin webbplats, där man konstaterade att det inte finns behov av ytterligare undersökningar.

Det är obegripligt att ett land som vi har goda relationer med, ett land vars tala vi för på den europeiska arenan, ett land som vi stöder i många sammanhang varje dag, blockerar vårt arbete trots att det inte kommer att ge några problem, säger en upprörd professor Szwagrzyk till statliga TVP. Det här kan komma att bli dyrt för Ukraina.

Vi talar inte om några nya monument som kan uppröra känslorna, bara om att få öppna gravar och göra djupare undersökningar. Detta måste tolkas som ett uttryck för en negativ inställning till våra polska förhoppningar, säger Szwagrzyk. Det är mycket illa för de polsk-ukrainska förbindelserna och skadar särskilt den ukrainska staten. (Polskie Radio och wB 26 okt 17)

Wołyń-monumentet i Warszawa.
Foto: wikipedia.

Den 11 juli högtidlighåller polackerna minnet av offren i Volhynienmassakern under andra världskriget.

Massmorden som pågick 1943–44 kulminerade den 11 juli, som har blivit en minnesdag i Polen. Den nationalistiska Ukrainska upprorsarmén (UPA) anföll med stöd av den lokala befolkningen i gränsområdet 150 polska orter och 150 000 polacker miste livet.

Huvudtalare vid Wołyński-torget i Warszawa var försvarsminister Antoni Macierewicz, som underströk att minnet av offren för detta grymma och planlagda folkmord och deras efterlevande aldrig får glömmas. (TVP 11 juli 17)

Det gula området är Volhynien, alltså delar av nuvarande Polen, Vitryssland och Ukraina. karta: wikipedia.

Parlamentet antog på fredagen en resolution där den 11 juli fastställdes som minnesdag för offren i det folkmord som nationalistiska Ukrainska Upprorsarmén, UPA, under andra världskriget genomförde mot polacker i Volhynienregionen.

Offren till det brott som begicks på 1940-talet av ukrainska nationalister har inte vederbörligen uppmärksammats, och massmorden har inte i enlighet med den historiska sanningen beskrivits som folkmord,

skriver parlamentarikerna.

Läs vidare >>

På måndagen deltog president Andrzej Duda i en ceremoni till minnet av Volhynien-massakern 1943, då den nationalistiska Ukrainska upprorsarmén (UPA) med stöd av den lokala befolkningen anföll 150 polska orter och 150 000 polacker miste livet.

Presidenten nedlade en krans vid det monument som 2013 restes till minne av offren.

Morden förpassades till tystnaden under kommunisttiden 1945–1989, men efter en undersökning av IPN (Nationella Minnesinstitutet) ses händelserna som ett folkmord. Förra veckan antog senaten en resolution om att dagens datum, 11 juli, nu ska vara officiell minnesdag för offren för de ukrainska nationalisternas folkmord.

Ukrainas president Petro Porosjenko, som på fredagen var i Warszawa med anledning av Natos toppmöte, nedlade innan han reste hem också en krans vid monumentet. (Polskie Radio 11 juli 16)