Fin utmärkelse till M. Anna Packalén Parkman

Publicerad 2010-02-23

PackalenPris

Polens ambassadör i Sverige, Michal Czyz överlämnar Officerskorset av Republiken Polens Förtjänstorden till M Anna Packalén Parkman. Foto: Privat.

 

Professor M Anna Packalén Parkman är en synnerligen aktiv person och har många intressen att hantera. Hon är forskare, lärare och ansvarig för polskundervisningen vid Uppsala universitet. Hon är en av initiativtagarna till att det nybildades en Svensk-Polsk Förening i Uppsala under 2006. Hon är aktiv i styrelsen för föreningen och har genom sitt stora kontaktnät medverkat till att det kommit till stånd många olika intressanta aktiviteter i Uppsala. Hon har varit drivande i samband med arrangerande av Polendagar i Uppsala. Aktiviteterna är såväl inom yrket såsom av ideell karaktär. Hennes långa och fruktbara arbete har nu uppmärksammats av Polens president och hon har tilldelats en förtjänstorden.
Uppsalaföreningens ordförande Peter Eklund intervjuar.

Vilken utmärkelse har du fått?

Den polske presidenten Lech Kaczynski har tilldelat mig Officerskorset av Republiken Polens Förtjänstorden (på polska Krzyz Oficerski Orderu Zaslugi RP).

Varför får du den?

I motiveringen stod det att jag får Förtjänstorden för mina insatser inom polsk kultur och litteratur utomlands och för spridning av och kännedom om dessa i Sverige samt för mitt mångåriga arbete som universitetslärare och forskare och översättare inom ämnet polska.

Vad har varit och är din drivkraft i inom detta område?

Först och främst – hur banalt och patetiskt det än låter: kärleken till mitt (foster)land, dess språk, dess folk, dess historia, kultur och – inte minst – litteratur.

Vad har varit och är din drivkraft i att sprida information om Polen?

Under studietiden i Polen, då jag läste slaviska språk parallellt med nordiska språk (med huvudinriktning svenska) blev jag intresserad av Sverige och Sveriges språk och kultur, mycket tack vare min far som forskade i nordiska språk men också tack vare min förste lärare i svenska vid Poznan universitet, Stefan Lundin. Ett års stipendium från Svenska Institutet resulterade i att jag ”fastnade” i Sverige, valde och blev antagen – efter att ha våndats om jag skulle forska i nordiska eller slaviska språk – på forskarutbildningen i det senare ämnet. Som du ser segrade polskan över svenskan! Situationen blev nu omvänd: i stället för att i Polen sprida kunskap om Sverige började jag att i Sverige förmedla kunskap om Polen. Svenska språket hade jag ju i bagaget redan vid ankomsten så på så vis blev det lättare att komma in i det svenska samhället och sprida s.a.s. mitt ”polska budskap” här. Efter min doktorsavhandling inom ämnet polsk litteratur fortsatte jag på den polska banan och det gör jag än idag.

Vad innebär det för den framtida karriären?

Tja, det kommer att visa sig. Framför allt är jag glad att ha blivit sedd och uppmärksammad på det viset, just i egenskap av en lärare och forskare i polska, särskilt i dessa för s.k. små språk (och polska hör dessvärre till dem …) hårda tider då resursfördelning, särskilt i den akademiska världen, blir alltmer ogynnsam för humaniora. Men det är överhuvudtaget inte alltid så lätt att vara ambassadör för sitt eget land i ett annat land, där Polen kanske inte alltid haft det lätt att får en rättvis bild och – i ännu större grad – den respekt landet och dess människor förtjänar. Fast det har ju ändrats mycket angående den saken på sista åren i Sverige.

Vad menar du?

Ja, jag har ju sagt det tidigare och kan gärna säga det en gång till, nämligen att jag hoppas att utvecklingen i framtiden av de politiska, kulturella, vetenskapliga kontakterna och det alltmer utbredda utbytet inom näringsliv och turism kommer att kunna bidra till att det gamla begreppet “Polsk riksdag” som fortfarande är så levande i dagens Sverige så småningom ska kunna kompletteras med en mera nyanserad bild av Polen och polackerna.

Men för att svara på din tidigare fråga: jag hoppas att denna utmärkelse kommer att också fungera som en signal för min svenska omgivning att mitt arbete inom ämnet polska (i dess vida mening) uppskattas även utanför Sveriges gränser.

Innebär det några förpliktelser?

Utan tvekan! Fast jag vill inte kalla det för ”förpliktelser”. Tvärtom, nu känns det ännu mer meningsfullt och roligt att fortsätta med och utvidga min verksamhet, både inom och utanför den akademiska världen.

Och en sista fråga; Hur känns det att få denna fina utmärkelse?

Svaret är kort: det känns helt enkelt underbart!

Peter Eklund

Sök i webb-Bulletinen


sidebanner sidebanner sidebanner sidebanner