Augusti 2007
Redaktör: Gunilla Lindberg

Konstnärer syr ihop Sverige och Polen på färjan

Work in progress på Stena Baltica 18 oktober kl 9.00 från Karlskrona och 21.00 från Gdynia. Nästa tur går till våren, den 24 april, samma tider.

I myter och sagor från hela världen kan man läsa om fredsvävare, spinnerskor och sömmerskor. Den textila traditionen har en stark och symbolisk plats i dessa berättelser. På färjan mellan Polen och Sverige kommer fyra konstnärer att arbeta tillsammans för att sy ihop nya berättelser: Annika Ekdahl, Helene Hortlund, Malgorzata Markiewicz och Julita Wojcik. Deras arbete förbinder länderna symboliskt och fysiskt och visas i sin helhet under sommaren 2008 då en rad polska unga samtidskonstnärer invaderar konsthallar, museer, kulturcenter och stadsrum i Blekinge län.

Att använda sig av textila tekniker innebär oundvikligen att förhålla sig till en lång kvinnlig tradition. Precis som t.ex. gobelängerna förr skildrade dåtidens politik och vardag kommer konstnärerna på färjan att arbeta med vår tid. De tre nornorna i den fornnordiska mytologin spann människors livstrådar och representerade historien, nuet och framtiden. De fyra konstnärerna på färjan kommer att göra detsamma i material och ämnen.

De kommer att utgå från en hytt men har möjligheten att arbeta i både stor och liten skala också på andra platser på färjan. Från den intima, nästintill klaustrofobiska, privata hytten kan arbetet leta sig ut till gemensamma utrymmen eller sprida sig över havet. Tidigare har de arbetat med allt från gobeläng, broderi, stickning och virkning till den bortkastade, trasiga, oönskade textilen som återbrukats.

En färjetur sträcker sig över lång tid och passagerarna är samlade på en liten yta. Det finns tid att försjunka i tankar och arbete. Konstnärerna bjuder därför in resenärerna att vara delaktiga i samtal och det finns möjlighet för dem att arbeta med utvalt material.

Gränsen mellan grannländerna Polen och Sverige är inte synlig ute till havs. Varje dygn avgår tre fullastade färjor mellan Karlskrona och Gdynia. Att mötas vid horisonten kan öppna nya passager mellan länderna. Vad betyder identitet och att höra till är vi européer, svenskar, polacker eller utopiernas världsmedborgare? Är vi antingeneller? Skapar vi vår identitet i motsatsen till något annat, till något vi inte är? På färjan kan konsten starta ett samtal kring detta.

Samtidigt med konstresorna arrangeras kulturmingelkryssar med olika teman och extra kulturprogram. På terminalerna kommer resenärer att kunna hämta textilt material att själva arbeta med under färjeturerna.

Välkommen ombord!

Torun Ekstrand
curator och projektledare

Mobil 070928 68 07

Projektet, som är en del av konstprojektet Grannar visas i sin helhet sommaren 2008.

I samarbete med Polska Institutet >>, Stena Line >> och Blekinge Museum >>

Annika Ekdahls The Theatre in the park vann första pris på triennalen i Riga i juli 07.
Fler bilder av Annika Ekdahl

Helene Hortlund virkar nät i väntan på prinsen.

Fler bilder av Helene Hortlund

Malgorzata Markiewiczs tvångströja …

Fler bilder av Malgorzata Markiewicz

Julita Wojcik har gjort en fågel.

Fler bilder av Julita Wojcik


Julita Wojcik

född 1971 i Gdansk. Academy of Fine Arts, Gdansk, skulptur 199197.
Vardagsliv och textilt hantverk är en röd tråd i många av Julita Wojciks aktioner. Hon utgår ofta från hemmet och kvinnans traditionella uppgifter som att sy, laga mat, städa och arbeta i trädgården. Julita Wojcik arbetar medvetet för att minska tröskeln mellan publik och konst i sina till synes enkla aktioner. Hon bjuder gärna in publiken att hjälpa till i verken när hon samtidigt arbetar i sina projekt under långa perioder. Att hon lägger vikt vid människors plats och betydelse i det offentliga rummet går inte att ta miste på. Det textila hantverket flyttar in på konstmuseer runt om i världen och konsten flyttar ut i det offentliga rummet i hennes arbeten. Installationer som blir som poetiska förskjutningar i tillvaron.

Julita Wojcik i en installation i Berlin.


Malgorzata Markiewicz

född 1979 i Kraków. Academy of Fine Arts, Kraków, Studio of Medial Actions 19992004.
Malgorzata Markiewicz arbetar med textila objekt där hon broderar, stickar och återbrukar textilier. Hon förvandlar kläder till behållare för besökarnas bekännelser och känslor. Hon skapar en tröja för mor och barn eller en tvångströja som kramar sig själv. Slutna eller öppna objekt som först verkar bekanta till sitt material och form, men sedan visar sig vara något annat. En hög med gamla kläder blir t.ex. en serie fotografier av vackra blommor. Att bryta mot alla regler för hur saker och ting en gång fungerat eller för hur de bör se ut är en av hennes arbetssätt. Video och aktioner är andra arbetsmetoder. I en av sina senaste utställningar Transformations arbetade hon också med material som foto, fresk och betong. 

Malgorzata Markiewicz.


Annika Ekdahl

född i Stockholm 1955. Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg 198994.
Annika Ekdahl skissar på sina bilder i datorn innan hon låter pixlarna vara byggstenar i sina storskaliga gobelänger. Kontrasten mellan det långsamma arbetet med gobelängen och tidsaspekten i verkens innehåll inbjuder betraktaren till tidsresor och ett berättande utan ramar. En mängd berättelser stannar upp ett ögonblick mitt i rörelsen. Intrycket blir nästintill filmiskt. Handlingen kan man som betraktare fylla i, varken början eller slut finns, och detta inbjuder generöst oss som medskapare. Här är allt möjligt och du kan möta dina förfäder med samma självklarhet som en samtida figur. Det är många röster som kommer till tals i dessa lustfyllda och tillåtande collage. Hennes verk är sprängfyllda av infärgade färgnyanser, ljusskildringar, detaljer och förvrängda perspektiv kliv bakåt några steg och se hur bilderna förvandlas.

Annika Ekdahl.


Helene Hortlund

född 1971 i Nacka. Kungl. Konsthögskolan, Fri konst 19962001. Tidigare Grafikskolan i Stockholm, Pernby målarskola. Nyckelviksskolan, konsthantverklig linje med tonvikt på trä.
Helene Hortlunds arbeten tar hela rum i besittning i sina textila installationer. Rummen blir både arena och revir för de virkade former som slingrar sig runt om henne själv och från tak och väggar. Mönstren påminner om bordsdukar och sängöverkast och bildar både klänning, rum, gömställe och fångstnät.
Besökaren kan vandra in i installationen, trassla in sig, fångas av, fastna i, smekas av eller riva upp. De virkade delarna blir som en levande organism eller en växtlighet man inte kan stoppa. Likt en spindel som väntar på sitt byte sitter Helene Hortlund själv och arbetar vidare på sitt verk. Mötet med publiken blir som en perfomance i långsamt format. Blandningen av virkade objekt och relationer skapar en stämning av osäkerhet hos besökaren.

Helene Hortlund.