Scen ut filmen Cicha noc.
Piotr Domalewskis film ”Cicha noc” (Stilla natt) blev den stora vinnaren vid årets filmgala i Warszawa där Polska filmakademin delar ut Örnar för bästa prestationer. Filmen kammade hem sammanlagt nio utmärkelser. Priset för bästa film den senaste 20 åren fick Roman Polanski som för femton år sedan belönades med en Oscar för filmen Pianisten.
Filmen ”Cicha noc” som är Domalewskis debutfilm fick pris för bland annat bästa film och bästa manus och regi, bästa manliga huvudroll och bästa manliga biroll.
Filmen handlar om en julafton i en familj som försörjs av äldste sonen som arbetar i Holland. Han har en plan för framtiden men, utan att avslöja för mycket, planen och familjen splittras genom oväntade omständigheter. Det är ett Polen som skildras vid julaftonbordet, ett Polen där erfarenheterna av utlandsjobb definierar många polackers syn på sig själva. Det är ett Polen långt borta från Warszawa och mediernas bild av landet. Publiken slås av en känsla av självdestruktivitet och den sköra sammanhållningen. För julaftonsbordet förenar polacker som inget annat samtidigt som det påminner om hur främmande de är för varandra.
Julaftonen filmas av huvudpersonen som spelar in det gråa glåmiga landskap han färdas genom. Senare filmar han själva julaftonen – förberedelserna och själva firandet som stundtals verkar vara en sorglig och vulgär vision.
En helt annan bild av samma julafton växer fram i den film som familjens yngsta dotter gör. Hennes perspektiv är helt annat – där ser man glädjen och traditionerna som familjen trots allt tycks ha behållit. Detta andra perspektiv blir till en kontrapunkt till huvudpersonens skildring.
Det finns alltså olika bilder av verkligheten och Polen, och dessa bilder är oss inte givna en gång för alla utan omprövas och relativiseras hela tiden. Allt beror på vem som skildrar verkligheten och vad hen väljer att se.
”Cicha noc” (Stilla natt) är inte politisk film; den är en syntes av polackernas skörhet och paradoxer som kanske just under julaftonen kommer fram som tydligast. Och den är väl värd att se.
Dorota Tubielewicz Mattsson
