Solidaritetsikonen Lech Wałęsa.
Foto: wikipedia

Förre presidenten och Solidaritetslegendaren Lech Wałęsa lovar att komma till Warszawa och leda protesterna mot regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) om regeringen fortsätter med sina försök att ta över Högsta domstolen. Wałęsa skriver att han inte räds polisen och att han kan få minst hundratusen polacker att gå ut på gatorna.

Om myndigheterna lyfter handen mot Högsta domstolen åker jag till Warszawa den 4 juli efter klockan 15. Och om polisen ställer sig i vägen för mig kommer jag att försvara mig, skriver han i sociala medier.

Den 4 juli träder nämligen den nya lagen om Högsta domstolen i kraft – den som innebär att en lång rad domstolsledamöter fasas ut av åldersskäl eftersom deras pensionsålder då sänks med fem år.

Wałęsa meddelar dessutom att han har vapen samt tillstånd att använda det för eget försvar.

Jag anser att man måste respektera demokratiskt valda makthavare. Men de här makthavarna ska man inte respektera. De här makthavarna bryter mot grundlagen och förstör Polens goda namn, skriver han.

Redan på lördagen informerade Wałęsa om att han tänker leda en rörelse som fysiskt ska avlägsna den person som är skyldig till hela eländet. Till det behöver han att minst hundratusen beslutsamma, disciplinerade och villiga personer ställer upp.

Inför öppen ridå, på fredligt och bestämt sätt måste vi göra det inför hela världens ögon. Jag är redo och jag vet hur man ska göra det, skriver den forne Solidaritetsledaren.

Försöken att ta över Högsta domstolen genom att tvångspensionera nästan 50 % av dess ledamöter har väckt kraftiga protester inom och utanför Polen. HD är demokratins sista bastion i Polen. Den dagen HD kontrolleras av regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) kan till och med de fria valen komma att allvarligt hotas.

Det är knappast troligt att Lech Wałęsa tänker inleda ett väpnat uppror mot den styrande regimen. Men ett slags polsk variant av Majdan, en massiv protest som skulle involvera politiker, aktivister och vanliga medborgare, en ockupation eller något liknande kan komma i fråga. Och frågan är vad makthavarna gör då.

Dorota Tubielewicz Mattsson