Regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) tog hem fyra av 107 borgmästarposter i söndagens andra omgång av lokalvalen. Av resten, 103 poster, gick två till Vänsteralliansen (SLD), en vardera till Bondepartiet (PSL) och Kukiz’15. 22 borgmästare tillhör Medborgarkoalitionen (KO) och resten valdes bland partilösa kandidater. Särskilt de stora städerna hamnade utom räckhåll för regeringspartiet.
Kommentar:
Dorota Tubielewicz Mattsson
PiS-parlamentarikerna är uppenbart besvikna även om de ihärdigt upprepar sitt mantra om valseger, partiet har förlorat även i städer där man hittills haft makten. Officiellt skyller man på en dålig valkampanj och bristande politisk analys, och PiS-parlamentariker som vill vara anonyma hävdar att konflikten inom partiet orsakat det otillfredsställande resultatet.
Inte oväntat börjar man leta efter syndabockar, och många hävdar att maktkampen mellan nuvarande premiärministern Mateusz Morawiecki och justitieminister Zbigniew Ziobro var orsaken till nederlaget.
Faktum kvarstår att valutgången borde vara ett allvarligt varningstecken för regeringspartiet med tanke på de kommande valen – till Europaparlamentet i maj 2019, parlamentsvalet nästa höst och presidentvalet 2020. Men redan nu står det klart att det konservativa och populistiska Lag och Rättvisa inte är någon monolit som är omöjlig att besegra och att den nuvarande politiska situationen inte kan förändras. Det är en viktig psykologisk signal såväl för väljare som för politiker.
Utgången av lokalvalen visar också hur dramatiskt delat Polen är. Landsbygden är fortfarande PiS-vänlig. Den polska landsbygden är fattigare, mer kontrollerad och saknar ofta tillgång till oberoende medier vilket gör att de är ständigt utsatta för den statliga televisionens aggressiva propagandaström. Det pekuniära argumentet i form av till exempel barnbidraget är också mest övertygande där. Stora och mindre städer är öppnare, liberalare i sina övertygelser och har tillgång till olika mediala budskap. Dessutom tycks väljarna i ökande grad nu misstro PiS och dess regeringsmetoder – aggressiviteten, demoraliseringen, intoleransen och det hotfulla klimatet som brer ut sig i Polen.
Den parlamentariska oppositionen borde följaktligen dra sina slutsatser av söndagens valutgång. Det krävs ett alternativ till PiS populistiska politik, ett alternativ som kan få folk med sig och visa att de nuvarande makthavarna saknar förmågan att ta på sig ansvaret för landets framtid. För allt PiS gör är att spela på folks lägsta instinkter och känslor. PiS-politik grundar sig inte på rationella överväganden, kunskap om världen, ekonomin och politiken utan på ett envist förnekande av allt den polska demokratin hittills har åstadkommit. Därför bör oppositionen visa ett konstruktivt och positivt alternativ till dagens destruktiva och rent av farliga politik.
Om oppositionen lyckas med att lägga fram ett konstruktivt integrerande program och om människorna inser att opportunismen inte lönar sig för att PiS inte varar för evigt kan den farliga utvecklingen fortfarande stoppas.
Dorota Tubielewicz Mattsson
