Igår begravdes Gdańsk mördade borgmästare Paweł Adamowicz. Hundratusentals människor i hela Polen tog farväl av honom. Nationell sorg har rått i två dagar. I fredags följde Gdańsk-bor honom genom hans älskade stad från Europeisk centrum för solidaritet (ECS), förbi det hus han växte upp i, skolor han gick i och till Maria-basilikan i Gamla stan. Total tystnad rådde under hela marschen. Sex borgmästare från Polens största städer bar kistan med Paweł Adamowicz in i kyrkan, och ärkebiskopen Sławój Leszek Głódź förrättade mässan. Det hela hade en stark symbolisk laddning – ECS är ju symbolen för solidaritet och var Adamowicz verk. De tysta Gdansk-borna som följde kistan, tusentals människor som grät, borgmästarna som bar kistan och talen i kyrkan – det blev en massiv manifestation av solidaritet och mot hat och våld.
Under lördagen samlades människomassor utanför kyrkan för att vara med sin borgmästare till slutet. Det var en privat begravning med officiella inslag, där familjen och staden Gdańsk stod för arrangemangen. Och det var en ståtlig begravning, värdig och full av starka budskap.
Familjen gick inte med på att regeringsrepresentanter eller presidenten skulle hålla tal. De ville inte politisera begravningen. På första bänk satt Europeiska rådets ordförande Donald Tusk, Solidaritetsikonen Lech Wałęsa, förre vänsterpresidenten Aleksander Kwaśniewski och förre presidenten Bronisław Komorowski, alla med hustrur. Toppolitiker från regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) som president Andrzej Duda, premiärminister Mateusz Morawiecki och ett par ministrar satt inte bland hedersgästerna utan på bänkarna bland vanliga människor. Det första starka budskapet.
Det andra starka budskapet. Inga tal hölls av politiker, bara av familjen, vänner och medarbetare; det var gripande tal mot hat, förtal och våld. Hustrun Magdalena Adamowicz, vännen Aleksander Hall och medarbetaren Aleksandra Dulkiewicz nämnde alla de många oförrätter och elaka ord som i den politiska kampens namn drabbat Paweł Adamowicz och hans familj.
Hatet mot Adamowicz har genererats i statliga medier, betonade Hall, det hat som misskrediterade honom moraliskt genom att tillskriva honom mycket låga intentioner och ohederlighet.
Paweł Adamowicz var en av de mest framstående representanterna för den generation som tack vare demokratin och självständigheten fick möjlighet att visa hur mycket man kan åstadkomma i frihet. Han lämnade ett stort verk efter sig, sade oppositionslegenden Hall.
Allra starkast genljöd vännens och mentorns, fader Ludwik Wiśniewskis, ord.
Vi inte längre är likgiltiga inför hatets gift som sprider sig på gatorna, i medierna, på internet, skolan, parlamentet och kyrka, sade han.
Det blev dock ideella och medborgerliga undertoner. Och det var det tredje starka budskapet. En människa som använder sig av hatets språk och bygger sin karriär på lögner får inte sitta på de högsta posterna i vårt land, och hädanefter ska vi följa den regeln, sa fader Wiśniewski.
Till sist tog Paweł Adamowicz äldre bror, Piotr till orda. Hans tal var kort och koncist. Och medborgerligt.
Det var inte så länge sedan som en grupp polacker, Allpolacker*, författade ett dödsbevis, ett politiskt dödsintyg för min bror och tio andra borgmästare i Polen. Myndigheterna har konstaterat att ingenting har hänt, tja, en liten incident, en happening.
Piotr Adamowicz framhöll att hans bror tänkte långsiktigt, det långsiktiga tänkandet omfattade det här året, valåret och 30-års jubiléet av valet den 4 juni 1989. Och han uppmanade alla polacker till medborgerlig aktivitet under det här året. Han tackade också alla polacker för den medborgerliga aktiviteten under den senaste veckan.
Borgmästaren Paweł Adamowicz aska vilar nu i Maria-basilikan i Gdańsk.
Tonerna av låten The Sound of Silence genljöd i hela Polen dessa dagar. Som änkan Magdalena Adamowicz sa: Idag behöver vi tystnad men tystnad betyder inte tigande. Tigandet ligger alltför nära likgiltigheten.
Dorota Tubielewicz Mattsson
* Syftar på den ultranationalisitiska organisationen Allpolsk Ungdom. >>
