Under 2018 var Polen mindre demokratiskt än under 2017. Det skriver amerikanska Freedom House i en rapport. Organisationen är politiskt obunden och har sedan 1940-talet bedömt den demokratiska friheten i världens länder. Polen hamnar i år på 85 poäng av 100 möjliga, ett tapp på 4 poäng.
Anledningen till att Polen inte har 100 poäng är både nya och gamla. Här listas några av dem.
1. Ändringarna i vallagen har ökat den politiska kontrollen över Valkommissionen.
2. Det är Jarosław Kaczyński, ordförande i regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) som avgör politiken, inte regeringschefen eller presidenten.
3. Korruptionen: Nepotismen har ökat vid tillsättning av tjänster i den offentliga förvaltningen; regeringen tilldelar sig bonusar som är tolv gånger så höga som under tidigare regeringar samt mutaffären på Finansinspektionen.
4. Offentlighetsprincipen fungerar inte fullt ut, och regeringen tenderar att snabbt genomföra nya lagar utan debatt.
5. Polen har en rad egna inskränkningar i yttrandefriheten – det är t.ex. förbjudet att såra någons religiösa känslor. Förintelselagen nämns också – men den skrevs ju om efter internationella påtryckningar.
6. Begränsad mediefrihet: medierna är pluralistiska och de flesta är privatägda. Men PiS har rensat public service på avvikande röster, TVP följer regeringens linje i frågor med politisk anknytning – regeringskritiska protester rapporteras som kuppförsök, frivilligorganisationer betraktas som utsända av oppositionen eller utländska krafter. Inför kommunalvalet 2018 stödde TVP öppet regeringspartiet och kritiserade oppositionens kandidater.
Oberoende medier angrips, deras undersökande journalistik betecknas av regeringen som förfalskningar och provokationer – exemplet här är TVNs reportage om polska nynazister.
7. Forskare utsätts för påtryckningar, det är viktigt att man instämmer i regeringens bild av den polska historien.
8. Föreningsfriheten respekteras i lagen, men demonstranter får räkna med hot och angrepp från motdemonstranter, liksom ingripande av polis, arrestering och åtal.
9. Politiseringen av rättsväsendet sedan regeringsskiftet 2015 finner rapportens författare oroande. Dels att justitieministern har rätt att avskeda och tillsätta ledamöterna i domstolarna. Det gäller också Konstitutionsdomstolen och Högsta domstolen, som ska granska regeringens maktutövning. Dels att parlamentet, där PiS har egen majoritet, ska nominera ledamöterna till det råd som i sin tur ska nominera landets högsta domare. Tvångspensioneringen av domare syftade till att frigöra lediga platser i de högsta domstolarna, som regeringspartiet sedan kunde besätta. Den lag som gör det möjligt att överklaga gamla fall upp till tjugo år efter att dom fallit nämns också som oroväckande.
10. HBTQ-personer blir fortfarande diskriminerade – civila partnerskap, äktenskap och adoption är inte tillåtna för samkönade par. Hatbrott mot personer som tros vara muslimer har ökat.
11. Regeringens politik undergräver den reproduktiva hälsan. Man nämner försöken att begränsa aborträtten och receptbeläggningen av p-piller.
12. Kvinnor och barn utsätts ofta för sexuellt utnyttjande, och migranter är ofta utsatta för tvångsarbete. (Freedom House 2019)
