Jan Olszewski, premiärminister i Polen 1991–92, avled sent på torsdagskvällen.
Olszewski föddes 1930 i Warszawa i en familj med socialdemokratiska traditioner, och deltog som tonåring i Warszawaupproret 1944. Senare kom han att bli guru för nationalistiska högerpartier.
Han utbildade sig till jurist och var under kommunisttiden försvarare i en lång rad kända politiska rättegångar. Bland dem han ställde upp för var oppositionsaktivister som Jacek Kuron och Karol Modzelewski. Han var också biträdande åklagare i rättegången mot dem som mördade prästen Jerzy Popiełuszko.
Som jurist samarbetade Jan Olszewski med Kommittén för arbetarnas försvar (KOR) och 1976 försvarade han flera strejkande arbetare från fabrikerna Radom och Ursus. Han var också en av dem som undertecknade det s.k. List 59 (De 59:s brev) i protest mot att kommunistpartiet och alliansen med Sovjet skulle befästas i grundlagen.
I början av 1980-talet var han rådgivare åt Solidaritetsledaren Lech Wałęsa, och han var med under Rundabordssamtalen i februari 1989 som ledde fram till de första delvis fria valen och kommunismens fall i Polen.
Hans regering föll den berömda natten den 4 juni 1994 när dåvarande inrikesministern Antoni Macierewicz (idag PiS) avslöjade en lista med namn på polacker som samarbetat med säkerhetstjänsten under kommunisttiden. På listan fanns 64 politiker som uppgavs ha varit hemliga agenter (många av dem rentvåddes senare i de s.k. lustrationsrättegångarna*). En andra version av listan, med namn som Lech Wałęsa (då president) och Wiesław Chrzanowski (talman), hamnade hos presidenten, premiärministern, talmännen i parlamentet och senaten, Konstitutionsdomstolen och Högsta domstolen. Då krävde dåvarande Wałęsa att parlamentet skulle avsätta Olszewski som premiärminister. Olszewski höll då ett improviserat tal i tv.
Min regering var den första som ville avslöja de forna hemliga banden mellan människor som de sista åren ingått i de nya maktstrukturerna, sade han. Det polska folket bör känna att det bland dem som styr inte finns personer som hjälpt den kommunistiska säkerhetspolisen att hålla medborgarna i ofrihet. Jag anser att säkerhetstjänstens forna medarbetare kan utgöra ett hot för det demokratiska fria Polen. Nationen bör få veta att det inte är någon tillfällighet att regeringen avsätts nu, just när vi definitivt kan bryta med de kommunistiska banden.
Efter det uttalandet blev Olszewski en guru och förgrundsgestalt för den polska högern. Man ville se hans regering som en ”genombrottets regering” som föll därför att den kommunistiska säkerhetstjänstens gamla agenter ville det, och att hela operationen accepterades på ett hemligt möte i Lech Walesas närvaro. Så hävdar högern.
Jan Olszewski var onekligen en hederlig man som vigde sitt liv åt det fria och demokratiska Polen. Han belönades med Polens finaste orden Den vita örnen. Han blev 88 år gammal.
Dorota Tubielewicz Mattsson
* Lustrationen handlade om att göra upp med kommunismen. Personer med höga poster i den offentliga förvaltningen, som domare, professorer mm. måste avge en deklaration om sina eventuella relationer med kommunistregimen – forna medlöpare skulle inte sitta på viktiga poster i den nya demokratin. I domstolen avgjordes sedan om de hade dolt något.
