Katarzyna Tubylewicz, f.d. chef för Polska institutet har skrivit en bok om Stockholm. En fantastisk bok, skriver Bulletinens korrespondent i Wrocław, Sigge Fedyk. Fantastisk och annorlunda, och med fakta som är nya även för den som känner till Sverige lika bra som Sigge.

Sztokholm. Miasto, które tętni ciszą (Stockholm. Staden där tystnaden ljuder) heter Katarzyna Tubylewicz nya bok från Sverige. Det är en fantastisk bok om Stockholm som inte bara tar upp centrum och Gamla stan, utan också best of hela Stor-Stockholm. Fina bilder av Daniel Tubylewicz  och webbadresser till alla ställen som beskrivs är ett plus. Ett litet minus är att det inte finns en karta på insidan av omslaget.

De flesta guideböcker beskriver Stockholm på ett opersonligt och schematiskt sätt, men så inte Katarzyna Tubylewicz. Hon döljer inte att hon älskar Stockholm och stortrivs där.

Hon skriver inte bara om platser och objekt utan också om sådant som är viktigt för stockholmare och andra svenskar. Och hon karaktäriserar svenskarna på sitt eget sätt. Det är viktigt var man bor – gärna i Djursholm, man får inte tala högt så att man stör andra eller avbryta någon som redan pratar, som man ofta gör i Polen. En politisk debatt i polsk TV ser ut som italiensk opera, där alla pratar eller sjunger på en gång.

Patriotism och nationalism är två ord som inte är politisk korrekta i Sverige, men i hög grad aktuella i Polen. I Stockholm är det kod, distans, skandinavisk ensamhet och oegennytta som gäller. Svenskarna är solidariska och hjälpsamma, även mot främlingar. Svenskarna söker hjälp hos staten och polackerna hos släkten. Polacker är spontana och temperamentsfulla och de Ingmar Bergman-influerade svenskarna behärskade. Svenskar har också en annan attityd till sina kroppar än vi polacker – de skäms inte att visa sig nakna. Det märkte jag själv när jag som ung student var på badhuset i Kalmar och fick massage av en kvinna. Jag försökte gömma kroppen under en frottéhandduk. Sådant bekymrar inte en svensk.

Jag tycker mig känna till Sverige ganska bra, men även för mig finns en del nyheter i Tubylewicz bok.  Att Carl Miles var en stor bildhuggare, det visste jag, men att han beundrade nazisterna kände jag inte till.

Av museerna har Fotografiska den bästa restaurangen och där har en polska, Wiktoria Michalkiewicz, gjort karriär. Annars är det sällan man träffar på invandrare som jobbar på en kulturell institution i Sverige, vill man träffa folk från hela världen ska man ta sig till närmaste sjukhus.

Katarzyna Tubylewicz går naturligtvis också igenom olika museer och mest imponerad är hon av nya Nationalmuseum. Det får ett BIG WOW! Fri entré dessutom! Polskt krigsbyte som svenskarna tagit med sig efter krigen med Polen under främst 1600-talet kan man se på Livrustkammaren på slottet, Armémuseet, Gripsholm slott, Uppsala domkyrka och Skokloster.

En innehållsrik bok! Rekommenderas!

Sigge Fedyk

Sztokholm. Miasto, które tętni ciszą.
Katarzyna Tubylewicz & Daniel Tubylewicz (foto)
Förlag: Wielka Litera 2019