Adam Zagajewski.
foto: Joanna Helander.

Zagajewskis dikter, berättelser och essäer har en unik ton, en längtan och en efterklang i vilken länge hörs toner av varseblivning och minne, den yttre världen och den inre världen. Två melodier samtidigt – ett tragiskt moll och ett glatt dur, två världar som söker varandra och som i det avgörande ögonblicket finner varandra.

Det sade Sebastian Kleinschmidt i sitt hyllningstal till poeten Adam Zagajewski, som av Berlins konstakademi tilldelats v Heinrich Mann-priset.

Zagajewski ägnade sitt tal åt Heinrich Mann och hans bror Thomas Manns författarskap. Han ställde tesen att deras olika personligheter återger den europeiska kulturens inre splittring under 1900-talet.

Konflikten mellan den vänsterliberale Heinrich och Thomas metafysiska och andliga nationalism gäller inte bara konkreta politiska ställningstaganden. Den kan inte heller begränsas till motsättningen mellan Heinrichs pacifism och Thomas ridderligt-krigiska ståndpunkt under första världskriget, sade Zagajewski.

I konflikten mellan de då unga bröderna urskiljs en splittring i den europeiska kulturen – en konflikt mellan två traditioner som ömsom kärleksfullt ömsom hatfyllt tävlade med varandra. Och det gör de än idag trots att konflikten mellan dem inte längre är så inflammerad. Likgiltigheten har ökat. Men spänningen mellan upplysningstraditionen och den romantiska längtan, som ibland får en religiös underton, har förblivit levande, konstaterade Zagajewski.

Adam Zagajewski är av Polens mest kända poeter, essäister och översättare. Han har tilldelats flera prestigefyllda priser och har nämnts i Nobelprissammanhang. Hans dikter och prosatexter har översatts till flera språk, däribland svenska.

Dorota Tubielewicz Mattsson