Författaren Andrzej Stasiuk, känd i Sverige för Världen bortom Dukla och Nio framträder på tisdagen KL 19 på Forum i Stockholm. Han samtalar om sin bok Taksim nyss utkommen på svenska (Ersatz förlag), samtalet förs på polska och tolkas till svenska av Tomas Håkanson, som också översatt Taksim.
Andrzej Stasiuk (f 1960) är en av de allra främsta i nutida polsk litteratur. Hans böcker är översatta till ett drygt tiotal språk, på svenska har tidigare utkommit Världen bortom Dukla (2003) och Nio (2005). I år återkommer han på svenska med Taksim, utgiven på Ersatz förlag i Tomas Håkansons översättning.
Andrzej Stasiuk växte upp i Warszawa. På 1980-talet engagerade han sig i fredsrörelsen och satt i fängelse ett och ett halvt år för värnpliktsvägran. Så småningom flyttade han till en liten by i bergskedjan Beskiderna i söder, nära gränsen mot Slovakien. I debutboken, novellsamlingen Mury Hebronu (Hebrons murar) skildrade han bland annat erfarenheterna från fängelset. Sedan dess har han skrivit ett tjugotal böcker: romaner, novellsamlingar, teaterpjäser, essäer och poesi. Stasiuk har flera gånger nominerats till Nike-priset, Polens motsvarighet till Augustpriset, och fick det 2005, då för boken Jadac do Babadag (På resa till Babadag), en essäbok om resor i Östeuropa, som även den kommer att ges ut på svenska. Den aktuella boken, Taksim, belönades med en annan viktig polsk litterär utmärkelse, Gdyniapriset.
Andrzej Stasiuk har alltid gått sin egen litterära väg. Han har sagt att han egentligen bara skriver böckerna för sig själv och blir glatt överraskad när någon annan också vill läsa dem. Under en stor del av sitt liv har han bott i de jämförelsevis fattiga bergstrakterna i söder. Detta avspeglar sig i hans författarskap; där finns en förkärlek för det enkla, slitna, smutsiga och fattiga hos både människor och ting, för utkanter och avkrokar. Han sitter hellre på en bykrog någonstans än på ett litterärt kafé i Warszawa. Ett typexempel på detta är den poetiska skildringen av en polsk småstad i Världen bortom Dukla.
Stasiuks intresse för resor har fört honom till länder som påminner om den polska landsbygd där han själv bor, till Centraleuropa, Östeuropa och Balkan. Han brukar själv framhålla att från hans hemort är det geografiskt närmare till Rumänien än till Warszawa. Samtidigt är Stasiuk en författare som söker metafysiska sanningar om livet var han än befinner sig i världen. Denna värld skildrar han med en sensuell påtaglighet, han gör pregnanta iakttagelser och beskriver åskådligt vad han ser, och inte minst vilka lukter han känner.
Boken Taksim kan beskrivas som en centraleuropeisk roadmovie i romanform. Huvudpersonerna bor i en liten stad i södra Polen och reser runt i framför allt Slovakien och Ungern där de försörjer sig på att sälja secondhandkläder i byar och småstäder. I ett försök att rädda en kvinna som hamnat i klorna på en gangster blir de inblandade i människosmuggling. Men intrigen är egentligen en bisak. Framför allt är Taksim en meditation över en värld som snart är förgången, det postkommunistiska Östeuropa där en doft av 1800-tal ännu dröjde sig kvar. Kapitalismens nya sköna värld är ett slit- och slängsamhälle där människan tappar respekten för det fattiga tinget och dess värde. Romanen är också en samling av vilda skrönor om de illegala småhandlarnas öden och äventyr i det gamla Östeuropa, och inte minst en vacker lovsång till det enkla obemärkta livet. (Polska institutet nov 13)
19 november kl 19.00, Forum – nutidsplats för kultur, Sigtunagatan 14, Stockholm.
BILJETTER: 200 kr ord. pris, 140 kr medlem.
I samarbete med Ersatz & Polska institutet
