Vem som väljs till president i Polen nu på söndag kommer att skicka tydliga signaler till omvärlden, den omvärld som Polen vill vara en del av och utvecklas tillsammans med. Världen kommer att ta emot signalerna och behandla Polen därefter.

Krönika
Dorota Tubielewicz Mattsson

Valkampanjen har väckt blandade reaktioner ute i världen. Tyskland ser avvaktande på religiöst konservativa oppositionspartiet PiS (Lag och Rättvisa) och dess presidentkandidat Andrzej Duda. Man befarar att landet ska återgå till sin tidigare slutenhet. Storbritannien ser däremot Duda som en eventuell allierad i den euroskeptiska politiken och en likasinnad partner i förhandlingar om förändringar inom EU.

Efter en seg start blev den nu avslutade valkampanjen både dynamisk och föränderlig. Men handlar valet egentligen om förmågan att genomföra en slagkraftig kampanj eller om förmågan att vara en bra president?

Duda visade sig vara bra på att sälja vaga idéer och svårförverkligade löften. Men som president ska han att driva en komplicerad utrikespolitik som kräver kunskap och hederlighet och inte insikter i olika försäljningstekniker.

Komorowskis valfläsk och uppenbara misstag under kampanjen var ändå mänskligare och mindre beräknande än motkandidatens. Presidenten är en människa av kött och blod och inte någon upplärd robot, duktig på politisk marketing som utstuderat spelar på människors känslor.

Under sina fem år som president och under valdebatten har Komorowski visat att han vet vad han talar om. Han är en respekterad samtalspartner i utrikespolitiska frågor. Fem före detta utrikesministrar från olika regeringar har uttryckt sitt stöd för Komorowski. Det gör också internationellt kända och erkända regissörer, författare, skådespelare, idrottsmän och -kvinnor.

Zbigniew Brzezinski, amerikansk utrikespolitisk expert och rådgivare till förre presidenten Jimmy Carter, har skickat brev med lyckönskningar.

Ute i världen brukar den typen av stöd vara av betydelse. Men är det viktigt för polackerna? Kommer Polen efter söndagens presidentval att tillhöra denna värld? För väljer de polska väljarna Duda är det oundvikligt att Polen förlorar mycket av den respekt som man så mödosamt arbetat för sedan 1989.

För omvärlden (med vissa undantag) vill hellre se ett stabilt Polen med en klok och förutsägbar utrikespolitik, där man inte begränsar medborgarnas rättigheter med polisiära metoder och där den katolska kyrkan förblir åtskild från staten.

Det är mycket som står på spel. Polens internationella identitet och ställning, Polens upprätta och komplexfria men samtidigt kloka och solidariska hållning i internationella sammanhang är bara början.

Polackerna har rätt att bestämma över sig själva. De vet bättre än att lyssna till och låta sig förledas av orealistiska löften och martyrologisk rappakalja.

Människor har förstås också rätt till missnöje. Även de bästa makthavare lever inte alltid upp till förväntningarna. Protester har alltid plats i en demokrati. Uppstickaren Paweł Kukiz, som fick över 20 % av rösterna i presidentvalets första omgång, har lovat att organisera sina anhängare i en parlamentarisk rörelse för missnöjda väljare, som därmed får en chans att på parlamentarisk väg driva reformer och förändringar.

På måndag vaknar 38 miljoner polacker i ett land som inte längre är detsamma. Antingen blir det ett land som visserligen inte är perfekt, som sakta men säkert strävar framåt och utvecklas, behåller omvärldens respekt och samspelar med andra stater på ett klokt och respektingivande sätt. Eller en blandning av martyrskap, kyrkligt bakåtsträvande, en egendomlig mix av komplex och storhetsvansinne och absurda löften som inte kan förverkligas.

Måtte polackerna välja med självrespekt och klokhet på söndag.