Polens betydelse som industrination har till stor del varit beroende av dess vattenvägar. Vid import och export har varor transporterats till och från sina slutmål med hjälp av båttrafik. I Bulletinen har vi redan redovisat Elblągkanalen och Mazuriska kanalen och dåtidens ambitioner att utnyttja farlederna både som nytto- och turistleder.
I setta nummer presenteras Augustówkanalens uppgång och fall. Kanalen kom till för att det dåtida Polen skulle kunna undvika Preussens tullblockad av råvarutransporter. Det bör i sammanhanget nämnas att Augustówkanalen var ”helpolsk” – marken var polsk och konstruktörerna var polska till skillnad från de båda ovannämnda kanalerna som delvis var tyska byggnadsverk.
Einar Persson fortsätter sin genomgång av de polska vattenvägarna.

Augustówkanalen, som då den byggdes ansågs vara ett tekniskt underverk, fick dock en tämligen begränsad handelsmässig betydelse, och redan under andra hälften av 1800-talet hade den spelat ut sin viktigaste roll då järnvägarna tog över nyttotrafiken samtidigt som de preussiska tullarna delvis upphörde. Sedan början på 1900-talet har kanalens betydelse främst varit av turistkaraktär.

År 1821 införde Preussen kraftigt förhöjda transporttullar för polska varor, som skeppades till och från Polen via de preussiska östersjöhamnarna i Gdańsk (Danzig) vid Wisła och Klaipeda (Memel) vid Niemen.

Regeringens plan i det dåvarande Kongresspolen (lydstat under ryska tsardömet) var att undkomma detta strypgrepp på handeln genom att anlägga en kanal från de inre delarna av Polen från Wisła till östersjöhamnen i polska Windawa (nuvarande Ventspils). Denna vattenväg skulle också ge Polen tillgång till sjöfart och handel på Svarta Havet via ett system av kanaler och vattenvägar söderut från Niemen via bl.a. Berezinkanalen och Dnjepr.

Mellan Wisła och Windawa

Efter godkännande av den ryska centralregeringen under tsar Alexander I
inleddes arbetet 1823 och planerades av byggherren, general Ignacy Prądzyński, i två etapper. Den initiala ambitionen var att binda samman Wisła och Windawa (Ventspils). När man med utgångspunkt från centrala Polen via floderna Narew och Bieb-
rza nått det postglaciala sjösystemet vid Augustów arbetade man sig via detta sjösystem vidare till floden Niemen.

Denna del har sedan kallats Kanał Augustówski. Vid byggandet av kanalen utnyttjades naturens naturliga postglaciala sänkningar i det masuriska sjöområdet, vilket underlättat konstruktionen av denna del. Inom detta område finns även de sjöar som via floder och bäckar fungerar som vattenreservoarer för kanalen. På denna vattenväg transporterades under flera decennier allehanda gods.

Kanalen, som på den tiden omskrevs som ett tekniskt underverk med vackra och moderna slussanläggningar i rött tegel och därtill hörande byggnader, var byggd för att klara fyrtio meter långa och fem meter breda fartyg med en lastkapacitet på tio ton.

I Augustów anlades en stor hamn, och utmed kanalbankarna i de centrala delarna av staden kan man fortfarande se de dragvägar som var avsedda för hästarna som bogserade pråmar och båtar längs kanalen.

Andra etappen

När den andra etappen – Kanał Windawski – från Niemen upp till Windawa (Ventspils) – började anläggas 1825 tvingades man snart avbryta detta arbete på grund av det polsk-ryska kriget 1830-31, och denna del av kanalsystemet blev endast delvis färdigbyggd och man fick ge upp de ursprungliga planerna på att nå Östersjön, i och med att denna del av kanalbygget aldrig fullföljdes.

Järnvägen tog över

Den enda fungerande delen av det planerade kanalsystemet – Kanał Augustówski – fick ganska snart hård konkurrens av det snabbt växande centraleuropeiska järnvägssystemet. Inte minst den nyanlagda linjen mellan S:t Petersburg och Warszawa utgjorde en svår medtävlare om godstransporterna, som runt 1865 i princip helt upphörde på kanalen i kommersiell mening.

Efter att som handelsväg ha legat i träda från senare delen av 1800-talet, blev viktiga delar av kanalen inklusive broar och slussanläggningar delvis skadade under första världskriget.

Under den Andra polska republiken (1918–1939) upprustades kanalen i sina samtliga delar. De första ansatserna till att utnyttja Augustówkanalen inom turistnäringen gjordes redan 1906, och dessa ansträngningar har sedan successivt ökat.

Båttrafiken lockar

Båttrafik inklusive trafik med hjulångare och häst- och cykelutflykter utmed kanalbankerna lockade många av dåtidens semesterfirare till området.

Detta ekonomiska uppsving för kanalen fick ett abrupt slut vid andra världskrigets utbrott. 1945 kunde man ånyo se stor förödelse på dammanläggningar, broar och slussar inom kanalområdet – resultatet av striderna mellan tyska och sovjetiska trupper, strider som var särskilt intensiva under de sista månaderna av andra världskriget.

Kanalen, som efter freden 1945 låg i ett geopolitiskt känsligt område, delades efter Jaltakonferensen 1945 av krigets segermakter i två delar. Gränsen mellan västmakternas och Sovjetunionens intresseområde följde med relativt små avvikelser i detta område den s.k. Curzonlinjen (efter den engelske utrikesministern George Curzon), som redan efter första världskriget utgjorde gränsen mellan ryskt och polskt territorium.

Detta innebar att kanalens västra delar fram till slussen i Kurzyniec hamnade i Polen, och delarna österut från Kurzyniec till floden Niemen hamnade i Sovjetunionen. Efter Sovjetunionens sammanbrott delas kanalen idag av Polen och Belarus.

Drygt tio mil lång

I sin totala sträckning är Augustówkanalen 102 km lång. Den polska delen utgör c:a 80 km, och den resterande delen tillhör Belarus. Totalt har kanalen arton slussar, varav fjorton ligger i Polen. Majoriteten av slussarna har pietetsfullt restaurerats och har idag samma utseende som när de en gång byggdes i klarrött tegel och kraftiga träkonstruktioner.

För den intresserade kan nämnas att det i Augustów finns ett kanalmuseum som visar hela kanalens historia på ett pedagogiskt vis. Den omgivande naturen består till delar av Puszta Augustówska (Augustóws urskog) med en rik flora och fauna. Efter en överenskommelse mellan Polen och Belarus 2005 har de båda staterna genomfört en genomgripande renovering av såväl kanal som hydroteknisk utrustning, och sedan 2014 kan man med mindre båtar ta sig ända från Augustów i Polen till Grodno i Belarus och Druskininkai i Litauen.

Sammanfattningsvis är Augustówkanalen ett guldkorn för alla med intresse för natur, kulturhistoria och båtliv. Att glida ljudlöst fram i en kajak i de mera ödsligt belägna delarna av kanalen är en sann njutning för både själ och öga.

Einar Persson