Sommarens avlyssningshärva, som förorsakade en politisk kris i Polen och ledde till att en av de inspelade politikerna, inrikesministern Bartlomiej Sienkiewicz fick avgå, utreds nu av åklagarmyndigheten.

Men det kommer inga avgörande beslut än på länge, säger åklagaren Anna Hopfer som leder undersökningen.

Tidigare har hon dock gjort klart att samtal mellan cirka sjuttio personer illegalt spelats in på olika restauranger i Warszawa: politiker, affärsmän och högre tjänstemän. Bara trettiosju av dem har gått med på att vara brottsoffer.

Inofficiellt vet man att kända affärsmän som brukat träffa politiker inte vill delta i undersökningen, skriver tidningen Gazeta Wyborcza. Åklagarmyndigheten kollar nu upp om inspelningarna använts i utpressningssyfte eller i börshandeln.

Det är länge sedan två kypare berättade att de installerat avlyssningsapparatur på uppdrag av två kända affärsmän – Marek Falenta och Krzysztof Rybka.

Åklagaren hävdar att Falenta i juni 2014 avslöjade inspelningarna för att kompromettera regeringen. Han ansåg att det var regeringen som låg bakom att hans företag gått i konkurs. Falenta förnekar detta.

Åklagarmyndigheten är förtegen och vill inte gå in på några detaljer. Gazeta Wyborcza har emellertid klarlagt vilka spår i undersökningen fortfarande är aktuella och vilka som har övergivits.

Det ryska spåret var inledningsvis säkerhetspolisens viktigaste spår. Man trodde att ryska säkerhetsstyrkor låg bakom inspelningarna och avslöjandet. Man misstänkte att det fanns kopplingar till ryska lobbygrupper som arbetade för kol- och gasindustrin. En källa från inrikesdepartementet säger att det var ett falskt spår.

Det andra spåret var det s k inre spåret. Nu misstänktes att höga funktionärer inom säkerhetstjänsten låg bakom de illegala inspelningarna. Säpo ville, trodde man, stärka sin position genom att eliminera inrikesministern.

Ministern, Bartlomiej Sienkiewicz, var huvudpersonen även i ett annat spår. Säpo trodde att officerare från de egna leden med så kallade inofficiella uppdrag inom strategiska företag kunde ha varit inblandade. Men Sienkiewicz ansåg att många av dem brydde sig mer om företagets intressen än om säpos. Han gav dem ett val: antingen fick de återvända till sina vanliga uppgifter inom styrkorna eller gå över till affärslivet, vilket förtretade många.

Men Sienkiewicz var inte det enda målet. Säkerhetstjänstens analytiker pekade också på dåvarande biträdande finansminister Andrzej Parafianowicz, som dessutom var chef för Finansinspektionen. Det var inspelningen av hans samtal med förra transportministern Slawomir Nowak som först hamnade ”ute på marknaden”, dvs. erbjöds medier för publicering. Parafianowicz var den förste som uppmärksammade oegentligheter inom finansinstitutet SKOK, och de inspelade banden kunde varit avsedda att göra honom mindre trovärdig. Men inga bevis kunde läggas fram, skriver Gazeta Wyborcza.

I september 2014 publicerade tidskriften DoRzeczy (Till Saken) en artikel, där källor, som stod affärsmannen Falenta nära, påstod att han varnat Antikorruptionsbyrån i Wroclaw för den pågående avlyssningen. Chefen för Antikorruptionsbyrån avfärdar uppgifterna. Och varför skulle Falenta avlyssna politiker samtidigt som han varnade säkerhetstjänsten för den pågående avlyssningen?

Historien är mångbottnad. Löften om att snabbt reda ut härvan och avslöja de skyldiga har inte kunnat hållas. Och det kommer att dröja ett bra tag, om någonsin, innan allmänheten får klarhet i vad som verkligen hände.

Dorota Tubielewicz Mattsson