Polins nya utställning handlar om judiska barn som togs om hand av polska föräldrar under den nazistiska ockupationan.
Foto: Polin.
Mina polska föräldrar, mina judiska föräldrar heter en utställning på Polin, Museet för de polska judarnas historia, som öppnas på fredagen.
Utställningen berättar om femton judiska barn, födda 1939–1942, som räddades undan Förintelsen. Porträtt från idag visar femton vuxna personer tillsammans med bilder på dem som barn, på deras judiska föräldrar och deras polska föräldrar. Bilderna åtföljs av korta berättelser om hur de räddades och togs om hand av polska familjer, samt om minnena av de polska föräldrarna som länge var de enda barnen kände till.
– När jag säger föräldrar tänker jag på mina polska föräldrar, de andra har jag aldrig känt, säger Joanna Sobolewska-Pyz, ordförande i föreningen ”Holocausts barn” och initiativtagare till utställningen. De gav mig allting – hem, kärlek, utbildning, värderingar. Jag föddes den 31 juli 1939 i Warszawa. De första åren tillbringade jag med mina judiska föräldrar i gettot. Jag minns inte deras ansikten, jag minns ingenting. Det mest sannolika är att de i april 1943 hamnade på Umschlagplatz*.
Många av gettobarnen räddades av Irena Sendler som under andra världskriget tillsammans med andra i organisationen Zegota smugglade ut ca 2 500 judiska barn ur gettot, undan en säker död.
Jag visste mycket väl att det kunde bli problem bilderna på de judiska mödrarna och fäderna, säger Joanna Sobolewska-Pyz till tidningen Gazeta Wyborcza. Men jag skickade ut information om vad vi ville göra, och bilder strömmade in från hela världen. Oftast är det foton som familjemedlemmar fått skickade till sig utomlands redan före andra världskriget. Vi lyckades inte få fram bilder på alla våra föräldrar, mina finns inte heller med.
En av berättelserna handlar om Elżbieta Ficowska som räddades undan döden i gettot av Irena Sendler. Sex månader gammal smugglades hon ut i en trälåda, där någon lagt en silversked med barnets namn och födelsedatum – hennes enda minne av det judiska föräldrahemmet. Ficowskas biologiska mamma var tjugoåriga Henia Koppel född Rochman. Stanisława Busoldowa blev Elżbietas andra, polska mamma.
Jag är här tack vare mina båda mödrars kärlek, den judiska och den polska. Jag är här tack vare en godhet som inte kände till någon rädsla i en tid då ondskan segrade och bestialiteten ostraffat bredde ut sig, berättar Elżbieta Ficowska.
Utställningen har enklast möjliga form. Den består av bara arton planscher men det är planscher som bär med sig ett mycket starkt budskap.
Av en miljon judiska barn i Polen räddades ca 5 000. Många av dem fann skydd i polska hem, hos polska familjer. Polacker som tog sig an de räddade barnen blev deras föräldrar. Oftast hölls sanningen hemlig.
Utställningen pågår fram till juni 2015.
Dorota Tubielewicz Mattsson
* Umschlagplatz – den uppsamlingsplats i gettot där judarna skulle samlas inför transporterna till koncentrationslägren.
