Att översätta Emil i Lönneberga, Madicken och Bullerbybarnen till polska är inte lätt. Det visar en färsk avhandling av Sylvia Liesling Nilsson i Stockholm, som presenteras av Dorota Tubielewicz Mattsson.

Svenska barn och polska barn lever i helt olika kulturer, och polacker uttrycker känslor på ett annat sätt än svenskar . För att få fram rätt nyanser måste översättarna använda diminutiver i betydligt större utsträckning än vad Astrid Lindgren gjorde. Annars skulle läsare i Polen uppfatta texten som känslokall och kanske till och med avstå från att läsa om Emil och Ida.

Ord för ord eller …

Översättning av kulturkoden i Astrid Lindgrens böcker till polska

Sylvia Liesling Nilsson.

Det är inte ofta man får tillfälle att läsa en doktorsavhandling om översättningar av barnlitteraturen. Undantaget som bekräftar denna regel är en avhandling som nyligen försvarades vid Stockholms universitet. Boken bär titeln The Cultural Code and Translation. The Case of Selected Works by Astrid Lindgren into Polish och är skriven av Sylvia Liseling Nilsson. 1)

Det är en avhandling som hör översättningsforskningen till. Den överskrider emellertid gränserna för den rena translatologin och omfattar även element av etnolingvistik samt kulturlingvistik, som på sistone har grundlagt sin betydelse för översättningsforskningen. Och det är något som mycket tydligt syns i denna avhandling.

Syftet är att analysera hur den svenska kulturkoden överförs till det polska språket och kulturen i Astrid Lindgrens böcker om Emil i Lönneberga, Barnen i Bullerbyn samt Madicken och i hur stor utsträckning de polska översättningarna återger bilden av svensk kultur, som den skildras i originaltexterna. 2)

Sylvia Liseling Nilsson undersöker alltså hur den svenska kulturkoden, som den framträder i Lindgrens texter, överförs till den polska språkliga och kulturella sfären. Hon tar upp ett flertal viktiga problem: kulturkoden i teorin och i översättningar av barnprosa, intertextualitet, personer tagna ur legender och sägner, diminutiva former i översättning, kulturens påverkan på översättning av vardagsspråket och dialekt, känslor i den interpersonella kommunikationen och översättning av sägeverb samt den visuella aspekten vid översättning av kulturkoden.

Barnens universella kulturkod

Undersökningen visar hur det polska språk- och kulturfiltret påverkat bilden av svenska realia i översättning. Sylvia Liseling Nilsson analyserar såväl den språkliga som den visuella aspekten av kulturkoden, vilket onekligen fångar en helhetsbild av översättningsgärningen. En smidig överföring kan man, enligt Liseling Nilsson, tala om i fråga om förändringar i den språkliga koden mellan personer från olika samhällsskick, adressativa former samt barnens idiolekt – samspel mellan språk och tal. De svenska och de polska barnens idiolekter visar sig i mångt och mycket överensstämma med varandra, vilket kan tyda på existensen av en barnens universella kulturkod.

De intertextuella kontexterna som analyseras i avhandlingen refererar till Bibeln, medan referenserna till världslitteraturen endast delvis lyckas i sin strävan att överskrida kulturella gränser. Komplexiteten i originaltexten leder till en exotisering i texten på målspråket, visar Liseling Nilsson. Vardagsspråket och dialekten, som i Lindgrens böcker återspeglar den svenska sociala strukturen, lyckas översättarna inte överföra till polska. Det polska emotionella uttryckssättet som är så typiskt för den polska kulturen gör att översättningarna i större utsträckning än originaltexterna använder sig av diminutiva former. Även en enorm differentiering av sägeverk i de polska översättningarna understryker det känslosamma och uttrycksfulla i målspråket. Liseling Nilsson visar också att de polska språkliga och stilistiska normerna gör att Lindgrens texter på polska förlorar sin ursprungliga enkla och repetitiva stil. Fotnoterna, som läggs till i de polska översättningarna, visar på en stark didaktisk tendens som ju är så utbredd i den polska barnlitteraturen. Dessa fotnoter berikar emellertid inte texten med ny information och kunskap.

Bullerbybarnen i polsk folkdräkt

Överföringen av visuella element i de tidiga översättningarna av Astrid Lindgrens böcker till polska karakteriseras av en långt gående anpassning till den polska kulturen och realia. Bilder som visar barn i arbete eller skildringar av lantlivet underkastas en form av purifering så att den lantliga miljön i till exempel Bullerbyntrilogin ersätts av stads- och småborgarmiljö. Även de typiska svenska faluröda stugorna och lantliga dräkter överförs till polska läsare med hjälp av bilder som föreställer den för de polska barnen relativt välkända byggnadsstilen och folkdräkterna som påminner om dem från Podhaleområdet i södra Polen.

Sylvia Liseling Nilssons analys av de polska översättningarna av Astrid Lindgrens böcker visar att översättarens kunskap om originaltextens kulturkod är av utomordentligt stor vikt. Översättarkompetensen spelar en mycket stor roll i överföringen av kulturkoder. Brister i denna kompetens gör det omöjligt att avläsa en i texten inbäddad kulturkod som även kan referera till andra kulturer än originalspråkets. Författarinnan drar slutsatsen att även översättarens medvetenhet om läsarnas förväntningar är av stor betydelse. Översättarens uppgift är därmed att finna en kompromiss mellan två ibland mycket olika kulturkoder och de språkliga och kulturella normer och konventioner som ryms inom dessa koder.

Känslokall översättning

Det är också viktigt att grundligt tänka genom de stilistiska grepp som återfinns i originaltexten så att man sedan ska framgångsrikt kunna återge dem på målspråket. Översättaren känner ett stort ansvar för den ”nya” texten, översättningen, samtidigt som han på ett påtagligt sätt känner av och brottas med de begränsningar som kulturkoden påtvingar honom. Därför har Astrid Lindgrens polska översättare ibland tvingats överge troheten mot det svenska originalet, till exempel i samband med översättningen av verba dicendi och det ökade antalet diminutiva former som finns i de polska översättningarna. En fullständig trohet mot originaltexten skulle strida mot läsarnas förväntningar och översättningen skulle upplevas som känslokall. Det finns en stor risk att den till och med skulle avvisas av de polska läsarna och därmed inte kunnat tas in och accepteras av den polska kulturen.

Sylvia Liseling Nilssons avhandling är en välgrundad undersökning som vilar på en gedigen (såväl svensk som internationell) teoretisk grund. Analyserna är intressanta och väl genomförda och hela boken har en klar och tydlig struktur. Det är en viktig och spännande läsning för alla forskare inom translatologin och barnlitteraturforskningen. Det är också en viktig och spännande läsning för alla som helt enkelt är intresserade av allt som har med litteratur och kultur att göra. Det är tydligt att utomspråkliga element som finns utanför språkgränserna blir allt oftare en integrerad del av litteratur- och översättningsforskningen. Det är ett problem som blir allt viktigare i tider då gränserna mellan språken och kulturer suddas ut och många får del av mer än ett språk, en kultur eller en identitet. Dialogen mellan olika kulturer är och förblir aktuell en lång tid framöver och kommer att ta nya former och skepnader. Därför är det så viktigt att forskningen om detta fortsätter.

Dorota Tubielewicz Mattsson
docent i polska språket och litteraturen
Lunds universitet

1) Avhandlingen författades under handledning av professor Ewa Teodorowicz-Hellman och professor Per-Arne Bodin vid Slaviska institutionen, Stockholms universitet.

2) Den teoretiska ramen omfattar sådana begrepp som kultur, kulturguide, kulturkod samt kulturelement. Författarinnan refererar till Goodenoughs definition av kulturen, Barthes definition av kulturkoden samt Sapiros sätt att varsebli verkligheten genom språket.