Konservativa PiS (Lag och Rättvisa) vann det kommunala valet i Polen. Det var en överraskande seger. Och ändå inte så överraskande.

Polackerna är uppenbarligen trötta och besvikna på PO (Medborgarplattformen). Och PiS spelar skickligt på denna frustration.

Kommentar
Dorota Tubielewicz Mattsson

Det är visserligen inte så konstigt att väljarna har tröttnat lite på det parti som i sju år styrt landet. Man vill ha förändringar och PiS upplevs av många som enda alternativet. Missnöjespartier kommer och går men tycks inte kunna påverka speciellt mycket. I årets kommunala val är det tydligt att det blåser högervindar: ultranationalistiska och konservativa partier gick starkt framåt, framför allt bland de unga. Vänsterorienterade missnöjespartiet Twój Ruch (Din rörelse) verkar vara ute ur det politiska spelet och ersätts av sina högermotsvarigheter: Nowa Prawica (Nya högern) och Ruch Narodowy (Nationella rörelsen). De som trots allt valde etablissemanget röstade på PiS.

Det är en klar varning för PO inför nästa års president- och parlamentsval.

Höjningen av pensionsåldern till 67 (en ökning med hela sju år för kvinnorna) var nog den största bidragande orsaken till PiS seger och POs nederlag. PiS gjorde pensionsfrågan till valets mest centrala fråga. Den höjda pensionsåldern ökade utan tvekan väljarnas missnöje (det är inte bara polska väljare som inte tycker om förändringar som verkar vara till det sämre). Och PO lyckades inte nå fram med det självklara budskapet att det är de unga som får arbeta för bland annat PiS-medlemmarnas allt längre tid som pensionärer.

En annan viktig orsak är polackernas frustration över arbetslösheten, den dåligt fungerande sjukvården och den ”sönderfallande och ineffektiva staten”, som inte ger de unga arbete, bostad och framtidsperspektiv. Men PiS-ledaren Jarosław Kaczyński ger bara ”hopp om förändringar”. Hur han tänker finansiera förändringarna berättar han inte för väljarna.

Kaczyński profilerar sig som en politiker som är mot etablissemanget. Han vill montera ner det rådande systemet som enligt honom är ineffektivt och skadar medborgarna. Han visar tydligt sitt förakt för samhällets högsta representanter: president Bronisław Komorowski kallar han för herr Komorowski och premiärminister Ewa Kopacz för fru Kopacz. Ändå försökte Kopacz anslå en försonlig ton i valkampanjen. Var det ett misstag att försöka se PiS som ett parti som kan vara en del av den demokratiska dialogen? Under Donald Tusks ledning var det mer konfrontativa tongångar: Tusk var inte rädd för att definiera Kaczyński som den radikale politiker vars seger kommer att isolera Polen från omvärlden och bryta ner de demokratiska strukturerna. Tusks klarspråk fick väljarna att se tydliga utvecklingslinjer. Kopacz försonande framtoning gjorde väljarna desorienterade och vilsna.

Förhoppningsvis drar PO konkreta slutsatser av valförlusten. Partiet står inför ett massivt arbete inför parlamentsvalet nästa år. Kaczyński lyckades intala valmanskåren att PO är dess fiende. Och väljarna med all sin frustration har glömt vad Kaczyński och PiS egentligen står för.