Cepeliabutik i centrala Warszawa 2010.
Foto: G. Lindberg

Cepelia är företaget som utvecklade den polska folkkonsten och gjorde den tillgänglig för vanliga människor. Drivande bakom det statliga företagets framgång var Zofia Szydłowska, som blev ordförande i styrelsen när bolaget bildades 1949 trots att hon inte tillhörde kommunistpartiet.
Men hon var inte ensam, flera andra viktiga profiler finns, och de två viktigaste var Wanda Telakowska och Janina Orynżyna.
Henrik Oxelcrantz berättar vidare om dem som skapade Cepelia.

Wanda Telakowska var själv en framgångsrik konstnär och tillhörde de s.k. Warszawabohemerna men efter andra världskriget ägnade hon sig helt åt arbetet för folkkonsten och Cepelia.

Hon föddes den 20 april 1905 i Sosnowiec i sydvästra Polen, i det gränsland där de tre ockupationsländerna Preussen, Ryssland och Österrike möttes i det delade Polen. Sosnowiec var en mångkulturell stad som präglades av tolerans.

I mitten Wanda Telakowska i svart dräkt.
Foto: Cepelia.

Hennes far, som var officer och socialist, hade stort inflytande. När det kom gäster på besök och hade med sig leksaker från dyra affärer i Katowice till henne och hennes syster, tillät fadern endast lek under några dagar med dem. Därefter låstes de in i ett skåp eller gavs till grannarnas barn. Själva fick de leka med cigarettpaket eller läkemedelsförpackningar som de skulle skapa tåg, möbler eller hus utav. Föräldrarna ansåg att man skulle utveckla fantasi, mod och företagande hos barnen. Det var fadern som sände henne till Emilia Plater-gymnasiet i Warszawa, där hon studerade gestalter som ledaren för den polska scoutrörelsen, Stanisław Nowakowski, och historikern Henryk Mościcki.

Warszawabohemerna

Vid 18-års ålder tog hon studentexamen och kom in på Szkoła Sztuk Plastycznych (Konstskola), där hon studerade målning och grafik. Efter sin examen 1931 gjorde hon en häpnadsväckande karriär. År 1935 fick hon första pris och guldmedalj för sitt grafiska arbete i Florens. Två år senare fick hon också en guldmedalj i Paris.

Hon började 1938 på Ministerstwo Wyznań Religijnych i Oświadczenia Publicznego (Ministeriet för religiös bekännelse och upplysning av allmänheten) och samarbetade med industri- och handelsministeriet. Samtidigt tillhörde hon också Warszawabohemerna, där poeter som Julian Tuwim, Czesław Miłosz och politikern/poeten och konstnären Bolesław Wieniawa-Długoszewski ingick, liksom den störste av dem, författaren Jarosław Iwaszkiewicz. Han skrev ”Siła przyjaźni jest niezastąpiona, duchowe wsparcie daje moc” (Vänskapens kraft är ej utbytbar, andligt stöd ger styrka).

Andra världskriget tog många av hennes samarbetspartners och under Warszawaupproret brann hela hennes tioåriga konstproduktion upp. Efter kriget återupptog hon inte sin konstnärliga verksamhet.

Fråntogs tjänsten som direktör

Vid 40-års ålder upptog hon på nytt sitt arbete på ministeriet. Den här gången på Konstdepartementet, vilket senare blev Instytut Wzornictwa Przemysłowego (Institut för industridesign). Hon ansåg att institutet kunde bli mycket bra, men var rädd för att när allt var organiserat så skulle Telakowska ”bitas”, d.v.s utmanövreras av vilken anledning som helst. Hon skrev till Iwaszkiewicz ”Teraz gdy dziura w murze została przebita – wszyscy nagle zainteresowali się, no i mają pretensji tysiące” (Nu när hålet i muren är inslaget, så intresserar sig plötsligt alla och tusentals gör anspråk). Under hennes tid skapades tusentals mönster. Fabriker tillverkade bekväma och estetiska möbler som ersatte förkrigstidens tunga stil. Institutet utbildade ingenjörer och vanliga människor, som bl. a. organiserade utställningar. I samband med händelserna 1968 försämrades situationen för Telakowska. Hon degraderades från direktör till underordnad chef och under de följande sex åren blockerades allt hennes arbete effektivt. Hon var mot slutet sjuklig och fick problem med synen för att slutligen bli blind. Wanda Telakowska dog den 15 januari 1985 i Warszawa.

Orynżyna engagerad i landsbygden

Janina Orynżyna var en annan av Cepelias profiler.

En annan av Cepelias profiler var Janina Orynżyna som föddes 1883 i Vilnius. I sin ungdom lärde hon sig att måla och började tidigt skriva i den lokala konsttidningen ”Południe” (Södern). Tidigt intresserade hon sig också för hemslöjd, som då kallades folklig industri. I sin bok ”O sztukę ludową – pamiętnik pracy” 1965 (Om folkkonsten, minnen från arbetet) skriver hon att hon 1920 tog initiativet till att Ministerstwo Przemysłu i Handlu (Ministeriet för industri och handel) skulle ge subventioner till samhällsinstitutioner och kontrollera deras verksamhet inom den traditionella hemslöjden. Efter förberedande ägnade hon sig åt detta fram till 1939. Hon gav ut boken ”Przemysł ludowy w Polsce” 1937 (Folklig industri i Polen).

Om folkdräktens renässsans

Under andra världskriget skrev Orynżyna om uppbyggnaden av den polska landsbygden, folkdräktens renässans och seder. En del av det som hon skrev grävdes fram ur källaren i hennes sprängda hus. Hennes böcker vittnar om att hon rörde sig ledigt inom det etnografiska området.

Efter kriget blev hon chef för Wydział Sztuki Ludowej w Centralnym Instytucie Kultury (Avdelningen för folkkonst i det centrala kulturinstitutet) som bildades 1949 på inrådan av Ministerstwo Kultury i Sztuki (Ministeriet för kultur och konst). Hon organiserade avdelningen för folkkonst från grunden i Centrala Przemysłu Ludowego i Artystycznego (Centralen för tillverkning av folkkonst och konst), förkortat Cepelia. Inom Cepelia skapades 1958 Wydział Artystycznej Wytwórczości Ludowej (Avdelningen för konstnärligt folkligt utförande) som skulle städa upp inom folkkonsten. Janina Orynżyna tog fram ett regionalt koncept för dess utveckling. Hon skrev artiklar för att göra folkkonsten populär samt böcker. Janina Orynżyna dog 1986 i Kutno.

Henrik Oxelcrantz

Läs också:
Cepelia satsar på folkkonsten >>
Zofia Szydłowska – Cepelias starka kvinna >>