I maj 2012 tog Lucyna Stróżak kontakt med Bulletinen – hon ville ha hjälp med att prata svenska för att inte glömma bort språket. Gunnel Arbin svarade på hennes anrop – och kontakten håller i sig. Lucyna och Gunnel pratar varje vecka och förhoppningsvis ska de också kunna träffas någon gång.
Efter fler än fyrtio besök under nästan ett halvsekel har jag många vänner i Polen men den senaste, Lucyna Stróżak från Warszawa, har jag aldrig träffat, fastän jag ser henne nästan varje söndag i Skype.
Vi fick kontakt genom Svensk-Polska Föreningen i Skåne. Våren 2012 vände sig Lucyna till Bulletinen för att fråga om någon medlem var intresserad av att tala i telefon med henne över internet. Lucyna gick på folkhögskola i Sverige för tio år sedan och ville hålla sin svenska vid liv.
Jag, som sedan många år har ett stort Polenintresse, nappade genast och sedan dess är vi igång. Vi brukar prata varje söndagskväll, även om det ibland händer att samtalet måste skjutas upp – när jag är i USA hos min dotter, eller när Lucyna har en brådskande filmning på gång.

Lucyna Stróżak i Warszawa …
Lucyna är filmproducent och jobbar mycket med reklamfilm. Förra söndagen berättade hon att hon fått flera uppdrag från IKEA som är stora i Polen. Jag kunde då berätta om ett reportage jag gjorde för Sydsvenskan 1967, när Ingvar Kamprad började tillverka möbler i Polen. Det ledde till ett ramaskri från svenska köpare – många ansåg att varor som tillverkats i östblocket var synonymt med dålig kvalitet. Jag gjorde besök på flera fabriker i Poznan, och alla i ledningen talade med värme om Ingvar och Margareta, hans hustru sedan många år, som nu är bortgången. Det var roligt att se skillnaden i de möbler som skulle gå till olika marknader. Till Sverige såldes hyllor och skåp, laserade i blått, rött och grönt medan den ryska marknaden enbart godtog bokhyllor och chiffonjéer i mörkbrun blanklack.

… talar med Gunnel Arbin i Skåne.
På den tiden kunde en vanlig reporter nå fram till Kamprad på telefon och eftersom jag varit på plats kunde han ju inte förneka att IKEA hade tillverkning i Polen. Nu är ju allt detta historia.
Själv har jag blivit uppdaterad på nya skeenden i Polens politiska historia som ständigt bjuder på överraskningar. Lucyna har berättat om landets dynamiske utrikesminister Radosław Sikorski, gift med den amerikanska journalisten Anne Applebaum, berömd för sin framställning av Gulag. Sikorski, som inte är släkt med generalen Władysław Sikorski, har ett förflutet inom PiS, det katolska högerpartiet, som tidigare ledde landet genom de bägge bröderna Kaczynski, president och premiärminister.
Lucyna har också skickat en länk som visar utrikesministerns nätta ”sommarstuga”, en herrgård i klassisk polsk tradition i närheten av den västpolska staden Bydgoszcz. I Polen är det inte vanligt med hemma-hos-reportage hos politiker, men Sikorski har nog sneglat västerut för att släppa in fotografer i sin välinredda weekendtillflykt.
Avlyssningsskandalen, Polens stora politiska sensations under våren, har också blivit föremål för våra samtal. Då övergår vi till polska, vårt andra samtalsspråk, annars håller vi oss oftast till svenskan, som Lucyna talar utan större svårighet.
Lucyna som kommer från Sucha Beskidza, en liten stad i sydöstra Polen. Där har hon fortfarande sin mor och sin bror, men själv bor hon sedan många år i Warszawa, i närheten av Wilsonplatsen. Den har fått sitt namn efter den amerikanske president, som gjorde Polens återuppståndelse som självständig stat till en av sina Fjorton punkter.
Där är jag bjuden att bo nästa gång jag kommer till Warszawa.
Gunnel Arbin