Premiärminister Beata Szydło.
Foto: Adrian Grycuk, wikipedia.

Polen är en del av Europa, demokratin i Polen är inte hotad, och den nya polska regeringen har varken brutit mot författningen eller lagen.

Det upprepade premiärminister Beata Szydło som ett mantra i den debatt om situationen i Polen som under eftermiddagen och kvällen hölls i EU-parlamentet i Strasbourg.

Talmannen Martin Schulz och Hollands utrikesminister Bert Koenders inledde debatten, de var mycket artiga och försonliga; de underströk Polens historiska insatser för demokratin och landets viktiga plats i den europeiska gemenskapen.

Szydłos tal påminde mer om ett valtal. Inga konkreta förklaringar till vad som pågår i Polen, inga försök att förstå Europas oro, utan snarare fraser om det gemensamma bygget och Polens plats däri, landets välfungerande demokrati och antydningar om att EU istället borde ägna sig åt sina egna problem. Inte helt oväntat pekade premiärministern ut den förra regeringens misstag som den främsta orsaken till att den ”goda förändringen” behövs i Polen.

Szydło kom också in på flyktingkrisen.

Polen har de senaste åren tagit emot en miljon ukrainare, sade hon.

Men enligt officiella uppgifter har 5 303 ukrainare sökt uppehållstillstånd i Polen sedan 2003. Två stycken beviljades asyl. PiS kan naturligtvis hoppas på att parlamentarikerna i Strasbourg inte vet det. Men det säger inget positivt om den polska regeringens attityd.

I och med detta associeras Szydło troligen till den EU-skeptiska fraktionen. Det behöver Polen minst av allt. I synnerhet som hon samtidigt talade om att EU måste hjälpa de krisdrabbade polska kolgruvorna. EU ska betala pengar som ju Polen har rätt till (varför? skulle man kunna fråga) men ska inte lägga sig i det självständiga stolta Polens inre angelägenheter. Hon glömmer emellertid att Polen frivilligt har anslutit sig till EU och därmed accepterat vissa regler och värderingar.

EU-parlamentarikerna följde två spår i debatten: de EU-skeptiska och konservativa tog PiS-regeringen i försvar och hävdade att EU:s institutioner fungerar illa. Liberaler och vänsterpolitiker var mer sakliga: EU-kommissionären Günther Oettinger ställde frågor om medielagen; Belgiens förra premiärminister Guy Verhofstadt försökte förklara att hans oro gällde nedmonteringen av institutioner som ju ska kontrollera de demokratiska processerna, och han undrade om hon tänkte foga sig i Venedig-kommissionens dom om Konstitutionsdomstolen. Svenskan Cecilia Wikström uttryckte sin oro över att utvecklingen i Polen skulle kunna få en dominoeffekt i Europa. Spanjoren Esteban Gonzalez Pons påpekade att Polen fått stöd i sin kamp mot kommunismen och för självständighet och demokrati. Men totalitarismen kommer inte alltid utifrån; den kan komma även inifrån och det är det som EU är nu orolig för, sade Pons.

De polska EU-parlamentarikernas inlägg var som väntat. Ryszard Legutko från PiS klagade på den aggressiva tonen mot den polska regeringen, ifrågasatte EU-kommissionens informationskällor och kunskapen om läget i Polen.

Janusz Korwin-Mikke, från det ultrakonservativa och EU-fientliga partiet KORWiN, orerade som vanligt: Jag föraktar demokratin, men ni är demokrater. Det polska folket har valt PiS. PiS har bakom sig den parlamentariska majoriteten och kommer att göra vad det vill. Om ni tycker att PiS är ett dåligt parti (vilket jag håller med om), försök föreställa er hur de förra makthavarna var. För övrigt anser jag att EU bör förstöras.

Oppositionspartiet PO:s representant Jan Olbrycht var avvägd och dämpad. Han fokuserade på resultatet av dagens debatt.

Ni vann valet och vi ifrågasätter inte valresultatet, sade han. Men som ni själva säger: vinnaren tar allt och nu måste ni ta ansvaret även för bilden av Polen ute i världen.

Det är tveksamt om Szydło lyckades dupera EU-parlamentet med sina inövade fraser. Hon visade tydligt att PiS faktiskt varken förstår vad demokrati är eller hur västliga demokratier fungerar. Den deklarerade dialogen var bara en dimridå – hon talade inte till Europa, hon talade till Jarosław Kaczyński och sina väljare hemma i Polen.

Polen fjärmar sig alltmer från Europa.

Dorota Tubielewicz Mattsson