Den polsk-amerikanske historikern Jan Tomasz Gross är på turné i Europa och talar om nyutkomna sin bok Fear (Fruktan) som väckt stor uppmärksamhet.

Den handlar om progomen i Kielce alldeles efter andra världskriget, en händelse som polackerna ogärna talar om.

Dorota Tubielewicz Mattsson var där.

Det är hemska böcker du skriver – säger Neuger – hemska eftersom de väcker demonerna och gör att mardrömmen inte tar slut, den fortsätter. På ett annat plan: dina böcker ifrågasätter det polska sättet att tänka på historien: det sätt som bygger på upplevelsen av nederlag som görs om till en moralisk seger. De väcker en försvarsattityd: man försöker sätta dem i ett sammanhang (därav så många röster som säger: ”Gross har rätt, men …”)

För Gross är det ett försök att övervinna känslan av att vara inringad och hotad. Och enda sättet är att berätta om det, att tala om det öppet.

Men det handlar också om att ändra det i den polska historiografin invanda perspektivet: från att se historien ur händelsernas perspektiv till de individuella erfarenheternas perspektiv.

Är då boken ovetenskaplig som så många har hävdat?

Det ändrade perspektivet bidrar till den uppfattningen bland många polska historiker. Men handlar inte vetenskap även om det som poeten Zbigniew Herbert kallade ”medkänslans aritmetik”? Vissa saker kan man – enligt Gross – tala om enbart genom att tillgå den individuella erfarenheten, genom det historiska berättandet.

Minnet då? Varför talar man så ogärna om det som hände? Neuger kallar det för en ”icke-vital erfarenhet” som inte går att överföra till den ”normala” erfarenhetssfären. För Gross är det i allra högsta grad en ”vital” erfarenhet; en erfarenhet som är nödvändig för oss vars kollektiva medvetande har sina rötter i andra världskriget. Denna erfarenhet som öppet måste talas om ger en strimma hopp, en chans att komma undan demonerna.

I boken ställs också en viktig fråga om det nationella ansvaret, om det individuella och institutionella ansvaret, om katolska kyrkans ansvar. Ansvaret och skyldigheterna finns naturligtvis där. Men vi bör komma ihåg att överallt finns det människor som opportunistiskt utnyttjar situationen. Vi har sett det på Balkan, vi har sett det i Ruanda. Det är ingenting specifikt polskt med det. Gross bok kan emellertid ses som ett försök att ”frigöra moralen”, att befria människor som hjältemodigt hjälpte sina medmänniskor att överleva apokalypsen, från rädslan för antisemitismens norm.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Jan T Gross framträdde i Lund i ett arrangemang av Polska institutet.

Gross framträdande i Lund >>