Dorota Masłowska.
Foto: Jacek Kolodziejsk.

Det är inte lätt att beskriva Dorota Masłowskas debutroman från 2002 Wojna polsko-ruska pod flagą biało-czerwoną (Polsk-ryskt krig under rödvit flagga) som nyligen utkommit i Tomas Håkanssons översättning på Albert Bonniers Förlag. Och det är inte heller lätt att förhålla sig neutral till den, för det är en bok som kräver extrema förhållningssätt av läsaren: ja eller nej, kärlek eller hat.

Masłowskas bok handlar om en värld som innan den kom ut 2002 inte varit litterärt utforskad – den är en undre värld av dresiarze och blokersi – förortskidsen med tvivelaktiga intressen och inkomster. Polen efter kommunismens fall skulle vara idylliskt och utslätat; denna roman plöjer rakt igenom en verklighet som få vill kännas vid. Det är en skrämmande och vulgär verklighet, skildrad på ett smärtsamt realistiskt sätt. Läsaren känner sig hotad av denna verklighet, hen känner sig besudlad i sin renhet och oskuldsfullhet. Boken tvingar nämligen läsaren att blicka in i helvetet – ett helvete av alkohol, narkotika, prostitution, brott, våld och ett språk som få känner till och förstår.

Boken kan bara antigen älskas eller hatas. De som hatar den avfärdar den som överdriven och vägrar ta till sig det faktum att denna verklighet faktiskt existerar. Man lägger ifrån sig boken med avsky och låter sig duperas av sin naiva tro att denna värld inte finns i ens omedelbara närhet.

De som älskar den inser att den grymma och förfärande verkligheten existerar och åtminstone delvis är ett resultat av den politiska och ekonomiska transformationen i Polen efter 1989. Masłowska som var bara 19 år gammal när hon skrev boken tog risken att skildra verkligheten för ett stort antal polska ungdomar från områden där droger, sex och våld dominerar. Silny och hans gäng har dock inte alltid varit sådana – under den våldsamma och något imbecilla masken är Silny en intelligent och känslig ung man som helt enkelt accepterat en viss livsstil och världssyn.

Dorota Masłowska är en utmärkt iakttagare, distanserad och objektiv. Hon ställer sig vid sidan om och iakttar på ett nyktert sätt människor som ju tillhör samma generation som hon själv. Sinne för humor fattas henne inte heller. Med groteskeri eller karikatyr skildrar hon denna värld av uppochnervända värden, en värld som definieras av en amfetamindos.

Den läsare som låter sig dras in i denna värld låter sig också förföras av dess språk. Det är ett vulgärt språk, fullt av slang och grammatiska felaktigheter, som Masłowska använder sig av på ett mästerligt sätt – under hennes penna är det ett verktyg för att skildra Silnys, Angelas och de andras värld och tankesätt. För många kan det vara svårt att acceptera men romanens protagonister kommunicerar faktiskt på detta sätt, utan några som helst förskönande åthävor. Masłowska är konsekvent i sitt språkbruk, vilket gör denna verklighetsskildring ytterst trovärdig. Den kaotiska, banala och till synes osammanhängande slangen är i verkligheten synnerligen genomtänkt, genomarbetad och litterär för att inte säga poetisk. I själva verket är den full av en väl dold men minutiös precision i meningsbyggnaden och en osedvanlig förmåga att skapa utsökta och intressanta metaforer.

Tomas Håkansson gör underverk med sin översättning. Att på svenska skildra den polska subkulturen med dess språk är ingen lätt uppgift. Men Håkansson lyckas skapa en även för den svenska läsaren levande värld och levande människor. Till en början tveksam inför den ytterst svåra uppgiften att överföra den specifika polska slangen konstaterar jag att hans tolkning är ett språkligt mästerverk som ger den svenske läsaren inblick i en verklighet som få är förunnat att kliva in i.

Dorota Tubielewicz Mattsson
professor i polska språket och litteraturen