Den polske fotografen Tomasz Kizny ställer ut sina bilder om Den stora terrorn 1937–38 på Landskronas fotofestival i augusti.
Fotografen Tomasz Kizny.
Foto: Agata Kizny.
Han har besökt avrättningsplatser och massgravar över hela det forna sovjetiska territoriet, från ryska Fjärran östern till Vitryssland och från Arktis till Ukraina. Han har också träffat kvarlevande vittnen, som berättar om hur deras föräldrar fördes bort, hur man under många år försökte ta reda på vart de tagit vägen och hur det var att leva som barn till en ”folkets fiende”.
Begreppet Den stora terrorn kallas kulmen på det stalinistiska förtrycket i slutet av 1930-talet. Till skillnad från andra terrorvågor slog den till över hela Sovjetunionen. 1,7 miljoner människor arresterades, 750 000 avrättades omedelbart och 700 000 dog i arbetsläger under de följande 10–15 åren. Kampanjen leddes av den sovjetiske diktatorn Josef Stalin personligen och några av hans närmaste medarbetare i politbyrån. I en order till säkerhetsstyrkorna, NKVD, angavs hur många inom varje region som skulle tillfångatas, hur många som skulle avrättas och hur många som skulle dömas till arbetsläger.
I skenrättegångar dömdes människor för att ha deltagit i kontrarevolutionära konspirationer, varit medlemmar i terroristorganisationer eller spionerat för främmande makt. Offrens kroppar grävdes ner i hemliga dödsområden i skogarna, de anhöriga fick besked om att de dömts till arbetsläger utan rätt till kontakt med omvärlden.
Med Den stora terrorn likviderade Stalin all verklig och inbillad opposition inom partiet och satte skräck i hela folket. Från 1938 var hans diktatur aldrig ifrågasatt, varken i partiet eller i staten.
Förutom boken Wielki terror (Den stora terrorn) har Kizny också gett ut Gulag som finns översatt till många språk. Hans bilder har visats i Polen, Frankrike, Schweiz, Moskva, London, Nederländerna. (Polska institutet juli 16)
