Den 14 februari 1942 gav den polske överbefälhavaren, general Władysław Sikorski, order om att omvandla den underjordiska organisationen Związek Walki Zbrojnej* (Den väpnade kampens förbund) till Armia Krajowa (Hemmaarmén).
Av många historiker ses Hemmaarmén som den bäst organiserade underjordiska armén i det ockuperade Europa.
Dess rötter finns i Służba Zwycięstwu Polski (Polens segertjänst) som bildades efter andra världskrigets utbrott, natten mellan den 26 och 27 september 1939 av ett antal högre officerare samt Warszawas legendariske borgmästare, Stefan Starzyński. Det var den organisationen som blev startpunkten för den Polska underjordiska staten som under åren 1939-1945 utgjorde ett fungerande underjordiskt samhälle med egna skolor och universitet, eget rättsväsende, post, militärutbildning etc.
Hemmaarmén var en integrerad del av Republiken Polens armé och var underställd överbefälhavaren och exilregeringen i London. Tanken var att organisationen skulle stå över partigränserna och förena alla polacker oberoende av etnisk tillhörighet eller religion. Dess huvudsyfte var att strida för Polens frihet genom att organisera och genomföra självförsvarsaktioner. Hemmaarmén skulle dessutom förbereda de underjordiska militära trupperna på ett uppror som skulle utkämpas när den tyska armén bröt samman.
Hemmaarmén var från första början en massorganisation: i början av 1942 fanns det ca 100 000 soldater, sommaren 1944 ca 380 000, främst soldater och officerare från den polska armén före kriget, men även nyutbildade från militära kurser i Hemmaarméns regi.
Exilregeringen i London försåg Hemmaarmén med pengar, krigsmateriel och utrustning. Hemmaarmén hade emellertid egen hemlig tillverkning av skjutvapen, granater och sprängämnen.
Verksamheten gick främst ut på den fortlöpande kampen (smärre sabotage, partisanstrider med den tyska polisen men även med reguljära militära förband). Hemmaarmén bedrev också hämndaktioner och repressalier mot tyska SS, polisen, förrädare och provokatörer.
Kulmen på Hemmaarméns verksamhet var Warszawaupproret som bröt ut 1 augusti 1944. När upproret slagits ner upplöstes de av Hemmaarméns förband som befann sig på områden som kontrollerades av Röda armén.
Hemmaarmén upplöstes slutgiltigt den 19 januari 1945.Då uppgick förlusterna till 100 000 stupade och mördade soldater, och 50 000 tillfångatagna som bortfördes till Sovjet.
Det var dock inte alla förband som lät sig upplösas av myndigheterna. Anledningen var de sovjetiska repressalierna och säkerhetspolisens ökända aktioner. Det bildades till och med nya förband och organisationer. Hemmaarméns soldater blev under lång tid förföljda av de kommunistiska makthavarna. Under Stalintiden blev många fängslade och dömda till döden.
Dorota Tubielewicz Mattsson
