Världen bortom Dukla.

Andrzej Stasiuk
Världen bortom Dukla
Översättning: Tomas Håkansson
Norstedts.

Andrzej Stasiuk är en av de stora författarna i postkommunismens Polen. Han föddes i Warszawa 1960 och arbetar som författare och journalist. Numera bor han i en liten by i sydligaste Polens bergstrakter.

Stasiuk tillhör den grupp av polska författare som helt och hållet arbetar med associationer. Romanen har ingen helhet, ingen linje att följa, men innehåller insprängda korta porträtt, anekdoter, och kommentarer i en för läsaren oförutsägbar ordning.

Ortnamnets dolda betydelse

Ramberättelsen i Vägen bortom Dukla är resan till barndomsstaden Dukla på 60-talets sydpolska landsbygd. Berättarjaget har gjort resan många gånger – hans synintryck blandas hela tiden med intryck från andra gånger, då han har närmat sig staden från andra håll. Eller från samma. Bilder, lukter och ljud flimrar förbi.

Andrzej Stasiuk fick sitt genombrott med Dukla, boken som nu kommit på svenska. foto: Claus Gretter

Vägen känns exotisk – ortnamnen är tillräckligt främmande för att läsaren ska börja fundera över om de har någon dold betydelse.

Dukla är en existerande stad, ortnamnet betyder schakt – ett hål ner i marken, kanske ett ventilationsschakt.

Det är lätt att uppfatta Dukla som symbol för barndomen i den lilla landsortsstaden,såfjärranfråndet moderna liv vi lever idag.Stasiuks impressionistiska beskrivning av det sömniga livet på polska landsbygden för 25 år sedan ger intryck av att vara hämtad betydligt längre tillbaka i tiden. Hästarna, arbetet på åkern, stillheten, solgasset, dammet. Men jordbruket var mycket mindre mekaniserat än i till exempel Sverige vid samma tid.

Det enda värt att beskriva

Särskilt uppehåller Stasiuk sig vid ljuset: ”Jag har länge tyckt att det enda som är värt att beskriva är ljuset” skriver han, ”dess skiftningar och dess evighet. Handlingar intresserar mig mycket mindre, jag minns dem inte riktigt. Handlingarna är syndernas förlåtelse, dumbommarnas moder.”

Och: ” Världen består av ändringar i näthinnans elektriska fält, temperaturväxlingar, olika koncentrationer av luktpartiklar i luften, ljudvågornas varierande frekvenser. Resten är formaliserad galenskap.”

Frestelsen tar estetisk gestalt

Insprängda i resereflektionerna ligger berättelsen om den första förälskelsen, om grodorna, om mormor som umgicks med släktens andar, om Wasyl Padwa som förgäves försökte spara pengar till sin ålderdom, och om påvens besök i den lilla staden.

Språket och bilderna är fängslande: ”Horisonten i öster ljusnar som en silverorm, som gått till vila utsträckt på bergsknallarnas krön”.

Och: ”Frestelsen tar alltid estetisk gestalt”.

Översättare är Tomas Håkansson, som har gjort ett makalöst arbete. Polska är inget lätthanterligt språk, och hans översättning av denna rad av fria poetiska associationer till så naturlig svenska är beundransvärd.

Gunilla Lindberg