Denna välskrivna roman är full av litterära och utomlitterära associationer. Huvudpersonen Wladek kan ses som en Odysseus från världens ände, det vill säga från de polska Karpaterna. Han är också en polsk Odysseus som vandrar världen över och berättar. Han uppslukas av egna historier som om han inte litade på orden han uttalar.

Kanske ”levde han bara för att sedan kunna berätta detta sitt liv för någon annan”, skriver professor Dorota Tubielewicz Matsson i sin recension av Andrzej Stasiuks nya roman, Taksim.

Andrzej Stasiuk
Taksim
Översättning Tomas Håkanson
Ersatz förlag 2013

Översättaren Tomas Håkanson och författaren Andrzej Stasiuk. Foto: Ola Wallin.

Personerna i Andrzej Stasiuks nya roman Taksim åldras men de ger inte upp. På flykt från eller på jakt efter något reser de genom olika länder, smugglar människor, räddar sina av den förkroppsligade djävulen bortrövade kvinnor. Och så pratar de, berättar utan uppehåll sina förskräckliga, sorgliga och roliga historier. Kommer de att lyckas? Kommer de att räddas? Den av Stasiuk skildrade världen återvänder till läsaren än vackrare.

En gång lovade Andrzej Stasiuk lite skämtsamt att han skulle skapa ett polskt svar på La Strada, en slavisk on the road. Denna bok är emellertid inte bara en roman on the road; Taksim är en vacker bok om (av)slutet: det är en historia som hunnit upp sig själv, som nostalgiskt tittar bakåt in i det förflutna, in i framtiden ser den med förskräckelse.

Man har skjutit upp bokens utgivning från år till år. Det tog tio år för Andrzej Stasiuk att färdigställa Taksim. Varför så länge? Jag ville – förklarar han – att mina protagonister skulle mogna. Jag väntade på att de skulle åldras en smula. De blev visserligen lite förbittrade men samtidigt i full färd med att kämpa på och förflytta sig i rummet.

Nu har den anlänt och ingen läsare bör känna sig besviken. Denna välskrivna (och av Tomas Håkanson väl översatta) roman är full av litterära och utomlitterära associationer. Huvudpersonen Wladek kan ses som en Odysseus från världens ände, det vill säga från de polska Karpaterna. Han är också en polsk Odysseus som vandrar världen över och berättar, han upphör aldrig att berätta. Han uppslukas av egna historier som om han inte litade på orden han uttalar. Hans berättelser sträcker sig sida efter sida… Kanske ”levde han bara för att sedan kunna berätta detta sitt liv för någon annan”?

Dorota Tubielewicz Mattsson