Nu har Wisława Szymborskas sista dikter kommit ut även på svenska. Översättningen är som vanligt gjord av den oöverträfflige Anders Bodegård, skriver Dorota Tubielewicz Mattsson i sin anmälan.

Översättaren berikar diktsamlingen med ett intressant och personligt efterord i vilket han utnämner jag vet inte till Szymborskas grundsats och häpnaden till hennes viktigaste mänskliga egenskap

Nog nu
Wisława Szymborska
översättning: Anders Bodegård
Ellerströms förlag 2013

Wisława Szymborska gick ur tiden för drygt ett år sedan utan att hinna avsluta sin sista diktsamlig. Några månader senare kom den ut med titeln Wystarczy (Nog nu). Samlingen består av tretton avslutade dikter samt sju som inte hunnit bli färdiga. Där finns motiv redan kända från Szymborskas tidigare diktning, men också motiv som inte längre förekommer i hennes diktning, som krigsmotivet som i dikten Lustro (Spegel) om det krigshärjade Warszawa.

Wislawa Szymborska.

Szymborska rör sig inom kretsen av sina välkända favoritteman där hon diskret iakttar ett ungt förälskat par på flygplatsen, en fastkedjad hund och människans något längre kedja, en hand som består av tjugosju ben och trettiofem muskler som räcker gott och väl för att skriva Mein Kampf och Nalle Puh; om skrivandets möjligheter och om kartor:
jag gillar kartor för att de ljuger
för att de inte ger tillträde åt en påstridig sanning.

Men framför allt är denna lilla diktsamling utspänd mellan två dikter som på något märkligt sätt omsluter vår värld: den inte avslutade Ostatni neandertalczyk (Den sista neandertalaren) som ”inte vet att han är den siste” och dikten Wyznania maszyny czytającej (En läsmaskins bekännelser) som
är känd för ett vidsträckt lingvistiskt kunnande
men som får medge: vissa ord
bereder mig svårigheter.
Till exempel tillstånd som benämns ’känslor.

Szymborska talar här om poesins början och slut, om vår början och slut. Vad vi gör med den insikten är upp till oss.
Det finns sådana som smidigare förrättar sina liv.
De har ordning inom sig och omkring sig.
Rätta sättet, och rätta svaret på allt.
(…)

Ibland avundas jag dem
Det går lyckligtvis över.

Dessa sista dikter har nyligen blivit översätta till svenska av den oöverträfflige Anders Bodegård. Översättaren berikar diktsamlingen med ett intressant och personligt efterord i vilket han utnämner jag vet inte till Szymborskas grundsats och häpnaden till hennes viktigaste mänskliga egenskap. Anders Bodegård skriver:

En italiensk uttolkare, Francesco Groggia, hävdar att hennes diktning präglas av ”respiro etico”, det vill säga den etiska andning som håller poesin vid liv fast poeten har slutat andas.

Låt det bli sista ordet när frågan ”att vara eller inte vara” för sista gången ställs av Wisława Szymborska.

Dorota Tubielewicz Mattsson
professor i polska språket
och litteraturen