Anna Szczepankowska är tolk – och hennes språk är svenska, norska och danska. Engelska också förstås, och även ryska går bra.
I ungdomsåren funderade hon på varför polackerna visste så lite om de nordiska länderna, som ligger så nära. Själv tyckte hon att Sverige och Norge var väl så exotiska som de gamla kulturländerna Italien och Spanien.
– Den första bok jag läste var Astrid Lindgrens Alla vi barn i Bullerbyn, säger Anna Szczepankowska. Men det som fängslade mig mest var den fantastiska naturen – både den svenska och norska.
Du är tolk och översättare, och din specialitet är nordiska språk. Hur kom det sig att du valde våra språk?
Ja, jag har tolkutbildning från universitet – nordiska språklinjen.
I min ungdom läste de flesta italienska eller spanska men inte svenska eller norska. Polackerna föredrog att resa till varma länder med välkända kulturella rötter. Det var ingen som ville ge sig av till det kalla Norden.
Men jag funderade över varför polackerna hade så liten kunskap om Sverige och Norge fast dessa länder låg så nära oss. Sverige uppfattade jag som ett otillgängligt och samtidigt exotisk land, till och med mera exotiskt än Italien och Spanien. Den första bok jag läste var Astrid Lindgrens Alla vi barn i Bullerbyn. Men det som fängslade mig mest var det fantastiska naturen – både den svenska och norska.
Har du några svenska rötter?
Inte vad jag vet, men några skandinaviska gener måste jag väl ha för att jag trivs utmärkt i det kalla nordiska klimatet.
Hur vanligt är det att polacker kan svenska – och dessutom norska och danska?
Mycket ovanligt. Polackerna läser framför allt engelska. För en polack är danskan nästan omöjligt att lära sig – uttalet är så svårt. Men både svenska och norska talas bra av en del polacker som har bott i Skandinavien och gärna återvänder dit. Skandinaviska språk kan man också studera vid något av de polska universiteten, i Poznan, Gdansk, Krakow, Warszawa eller Katowice och dessa kurser är sedan flera år tillbaka ganska populära och eftersökta.
Hur blir ditt engagemang i Euro 2012?
Förra veckan deltog jag i ett möte med företrädare för det bolag från London som vann anbudet för översättningstjänster vid det evenemanget. Vi hade en förövning för att förbereda oss för Euro 2012. Nu får jag läsa mycket om fotboll för att förbereda mig väl för jobbet. Lyckligtvis är min man en stor fotbollsentusiast så jag kan alltid fråga honom – och få rätt svar!
Text och foto:
Gunilla Lindberg