Under fredagen mindes Polen flygolyckan i Smolensk för fem år sedan då presidentparet Kaczynski och ytterligare 94 personer omkom.
De officiella högtidligheterna började i parlamentets kapell med en morgonmässa. Talmannen lade ner blommor under minnestavlan över de omkomna.
På den anrika kyrkogården Powazki möttes sedan president Bronislaw Komorowski, premiärminister Ewa Kopacz, Warszawas borgmästare Hanna Gronkiewicz-Waltz och offrens familjer. Efter en tyst minut spelades nationalsången, samtliga offers namn lästes upp och kransar lades ner vid Smolenskmonumentet.
I en minnesmässa sade kardinal Kazimierz Nycz att katastrofen måste redas ut så gott det går – och i en anda av förbarmande. Men det finns fortfarande grupper i Polen som anar argan list bakom flygolyckan och han avbröts av demonstranter som krävde sanningen om Smolenskkatastrofen.
I Smolensk leddes den polska delegationen av kulturminister Malgorzata Omilanowicz. Även där fanns en del av offrens familjer på plats.
Efter den officiella ceremonin i Warszawa höll Jaroslaw Kaczynski, tvillingbror till den omkomne presidenten, och ordförande i oppositionspartiet PiS (Lag och Rättvisa), en egen minneshögtid på Powazkikyrkogården. PiS-ledaren har under alla år hävdat att Moskva ligger bakom broderns död. När han sedan begav sig till presidentpalatset för att möta anhängare som samlats där, höll de upp banderoller med texten ”Mord”, ”Förräderi” och liknande. Stämningen var hätsk och fientlig.
Ingen blir nog längre förvånad över att det som en gång var en gemensam nationell tragedi förvandlats till något som splittrar det polska folket. Och inte ens idag kunde man bortse ifrån de politiska motsättningarna. Smolenskkatastrofen har blivit ett slagträ i den politiska kampen, ja, den ger bränsle åt den. Olyckan, som nu faktiskt är väl dokumenterad och utredd, har blivit föremål för ideologisk strid. I en rent av metafysisk sfär besegrar ideer och ideologier fakta och rationellt tänkande.
Den romantiske poeten Cyprian Kamil Norwid skrev ”Vi är en storslagen nation, vi är en enda stor nationell flagga och vi är ett ynkligt samhälle”. Smolenskolyckan är ett sorgligt exempel på detta.
Dorota Tubielewicz Mattsson