Domstolen i Warszawa har frikänt förre biträdande premiärministern Stanisław Kociołek från ansvar för den blodiga massakern på protesterande arbetare vid Östersjökusten i december 1970.

Förre biträdande premiärministern Stanislaw Kocio_ek är frikänd.

Icke skyldig.

Det slår domstolen i Warszawa fast i rättegången mot förre premiärministern Stanisław Kociołek, som stått inför rätta för delaktighet i de beslut som ledde till blodbadet i Östersjöstäderna Gdansk, Gdynia och Szczecin 1970.

Vi kommer att gå vidare till Högsta domstolen, säger advokaten Maciej Bednarkiewicz som representerar offrens familjer. Åklagaren Bogdan Szegda anser att domstolens motivering är otillfredsställande.

Utanför domstolen stod en grupp unga män som tog emot domstolens beslut med rop som Vanära!, Domstolen ska dras inför rätta! och Vi ska skipa rättvisa, ditt röda avskum!

Stanisław Kociołek var en av de mäktigaste personerna i det kommunistiska Polen. Han är också den ende makthavare som ställts inför rätta för arbetarmassakern vid Östersjökusten i december 1970.

När regimen chockhöjde priserna på baslivsmedel med tjugotre procent gick arbetarna i de varvsdominerade kuststäderna ut på gatorna i protest. Makthavarna vägrade att ens tala med demonstranterna. Istället skickade man ut militären för att ”pacificera” de strejkande – vilket betydde att protesterna slogs ner med vapen. Fyrtiofyra personer dog och minst 1165 sårades. Många misshandlades svårt och många fängslades.

Detta ledde till ett maktskifte inom kommunistpartiet. Generalsekreteraren Władyslaw Gomułka, som gett ordern om att använda skarp ammunition mot arbetarna, förlorade sin ställning och Edward Gierek tog över makten.

Händelserna vid kusten 1970 var de blodigaste i det kommunistiska Polens historia men inte förrän efter regimens fall 1989 företogs en utredning av vad som hänt.

Rättsprocessen inleddes i Gdańsk. Tolv personer åtalades, däribland general Wojciech Jaruzelski, biträdande premiärminister Stanisław Kociołłek och dåvarande inrikesministern Kazimierz Świtała. Förhandlingarna drog ut på tiden och avbröts flera gånger, ibland på grund av de åtalades hälsoproblem. År 2000 flyttades rättegången till Warszawa för att de anklagade skulle ha närmare till domstolslokalen. Och där fastnade det hela. År 2009 var man tvungen att starta om hela processen.

Domen föll först 2013. På de anklagades bänk satt då enbart tre personer kvar. Stanisław Kociołek förklarades oskyldig, trots att han den 17 december 1970 i lokal tv uppmanade arbetarna att gå tillbaka till sina arbeten.

Han kände mycket väl till den planerade militära blockaden av varvet och sände därmed de intet ont anande arbetarna i döden, menade åklagaren.

Men tingsrätten och appellationsdomstolen var av annan mening.

Det är omöjligt att bevisa att Kociołek kände till den planerade blockaden av varvet medan han talade i tv, sade domaren Ewa Plawgo, när hon in en och en halv timme lade fram domskälen.

Rätten slog vidare fast att det var Władyslaw Gomułka som beslutade om en våldslösning 1970 och att man bör leta efter de ansvariga för massakern i hans närmaste omgivning. Den som drev fram beslutet var Zenon Kliszko, förste partisekreterare i Gdańsk, menade rätten. Kliszko var en av Gomułkas närmaste män och hade stort gehör inom partiet.

Rätten tog även ställning till hypotesen att händelserna 1970 var en del av en sammansvärjning mot Gomułka, men fann inga bevis för det och lämnade frågan åt historikerna att utreda.

Processen kring massakern i Gdansk, Gdynia och Szczecin 1970 avslutar nu på ett symboliskt sätt alla uppgörelser med de kommunistiska brotten.

I processen om krigstillståndet 1981 blev heller ingen dömd. Den pågående och femte processen mot general Czesław Kiszczak (för ”pacificeringen” av arbetarna i gruvan Wujek 1982, då nio strejkande gruvarbetare dödades) kommer med stor sannolikhet inte heller avslutas på grund av den anklagades hälsotillstånd. Inte ens dödsmisshandeln av gymnasisten Grzegorz Przemyk ledde till ett domslut: processen pågick så länge att preskriptionstiden hunnit löpa ut.

Historikern Antoni Dudek från Jagiellonska universitetet anser att domaren har bedömt Kociołeks del i händelserna på ett felaktigt sätt. Kliszko agerade inte ensam, Kociołek måste ha vetat om blockaden. Han gjorde som Kliszko bestämde för han visste att Kliszko var den starke mannen.

Professor Andrzej Friszke säger å sin sida att det är svårt att fälla domar efter 44 år. Huvudpersonerna är döda, vittnena minns inte alla detaljer.

Processen borde definitivt inte ha tagit så lång tid. Det kan bara ses som rättssystemets stora misslyckande.

Dorota Tubielewicz Mattsson