De första nationalisterna såg Tyskland som den store fienden. Under 1900-talet stred de olika nationalistiska grupperna dels sinsemellan, dels mot kommunister och liberaler – aktuella som fiender även idag.
Men nu finns också grupper med Hitler som förebild och hjälte.
Sista delen av Dorota Tubielewicz Mattssons serie om den polska nationalismen.

Den polska nationalismen. Idéer har konsekvenser

Del 4. Från krigstillståndet till firandet av Hitlers födelsedag

För många polska nationalister var införandet av krigstillståndet den 13 december 1981 ett nödvändigt ont. Det berodde antagligen främst på rädslan för en sovjetisk militär intervention i Polen. Dessutom trodde man, utan någon förankring i verkligheten, att Lech Wałęsa och hans rådgivare från KOR (Kommittén för arbetarnas försvar) planerade att överta makten och därmed inte lämnade makthavarna någon annan utväg. I en sådan situation sammanföll nationalisternas ståndpunkt med kommunisternas. Till råga på allt handlade det om en pragmatisk politisk uträkning: att stödja krigstillståndet kunde garantera nationalisterna makthavarnas stöd och eventuellt även en legalisering av deras verksamhet. Denna ”realpolitik” hade inga större effekter – trots stora ansträngningar blev det ingen överenskommelse med de kommunistiska makthavarna, som utnyttjade situationen till att infiltrera de nationalistiska kretsarna och Solidaritetsrörelsen, som tvingades gå undre jord, blev allt mer splittrad.

Polska nationalister och medlemmar ur Allpolsk ungdom. 
Foto: Pawel Grabowski, wikipedia.

Samtidigt växte en krets ”unga nationalister” som samlades kring professor Wiesław Chrzanowski och kallades ”liberaler” och ”konservativa” som var anhängare av Jędrzej Giertychs antisemitiska och ”realpolitiska” idéer. ”Liberalerna” avfärdades av nationalisterna som anklagade dem för att ha förrått den nationella tanken och den polska nationalismen och dessutom för att samarbeta med den hatade ”judiska” KOR. Man gjorde försök att återuppliva RMP – Ruch Młodej Polski (Rörelsen Det Unga Polen) men förgäves då de flesta ansåg att deras engagemang i den underjordiska Solidaritetsrörelsen var då viktigare än deras ursprungliga nationalistiska verksamhet.

Dorota Tubielewicz Mattsson

Aleksander Hall gav ut Polityka Polska (Polsk politik), en tidskrift med mycket höga programskapande ambitioner och på hög intellektuell nivå. Programmet presenterades i artikeln Między Polską naszych marzeń a Polską naszych możliwości (Mellan våra drömmars Polen och våra möjligheters Polen). Redan titeln antydde en försiktig politik där en legal men självständig politisk och social verksamhet skulle bedrivas inom ramen för den begränsade friheten. Man avstod från det konspiratoriska arbetet och istället försökte arbeta för att bredda ramarna för sin legala verksamhet. Inte heller ”de konservativa” kom att spela någon större roll i händelserna 1989. Under krigstillståndet ägnade man sig främst åt förlagsverksamhet. Förlaget Chrobry gav ut den polska nationalismens klassiker som Dmowski och Giertych.

Runda bords-samtalen och händelserna 1989 välkomnades inte av de polska nationalisterna. Man lyckades återuppliva förkrigstidens Młodzież Wszechpolska (Allpolsk ungdom) och legalisera tidskrifter och förlag. Den splittrade nationaliströrelsen blev dock inte inbjuden till Runda bords-samtalen.

Aleksander Hall, en av nationalismens ideologer.
Foto: Artur Andrzej, wikipedia.

Nationalisterna började med tiden samlas kring grupperingar: Zjednoczenie Chrześcijańsko-Narodowe – ZChN (Krist-Nationella koalitionen), Prawica Narodowa (Nationella högern) samt samt Endecja PRL-owska –  den nationalism som i olika grupperingar blomstrade under kommunisttiden.

ZChN profilerade sig som moderat och hade sina rötter i Solidaritetsrörelsens högerfraktioner. Den kännetecknades av uttalad antikommunism. Ur denna gruppering formades med tiden betydligt mer extrema grupperingar som Narodowe Odrodzenie Polski (Polens nationella pånyttfödelse) och Antoni Macierewicz diverse grupperingar som öppet bekänner sig till den extrema högern. Många politiker som idag verkar inom regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS) har sina rötter just i ZChN.

Nationella högern befolkas av människor som bekände sig till traditionella nationalismen och anknöt till den klassiska ursprungliga Narodowa Demokracja (Nationell demokrati). Nationella högern beskrev sig själv som ”ortodoxt nationalistisk” och pekade på sitt släktskap med bland annat franska Nationella fronten.

Den splittrade ”kommunistiska nationalismen” ägnar sig främst åt sin syn på kommunismen. En del understryker sitt gillande av den antisemitiska kampanjen 1968 och Gomułka, införandet av krigstillståndet och Jaruzelski. Deras medlemmar rekryteras inte sällan från den upplösta och tidigare nämnda organisationen Zjednoczenie Patriotyczne Grunwald (Patriotiska föreningen Grunwald) och det för länge sedan upplösta kommunistpartiet. Det som förenar dessa grupperingar var missnöjet med och aversionen mot det fria Polen. Dessa nationalister hyser en nostalgi efter den svunna kommunisttiden, varnar för judarnas antipolska verksamhet, motsätter sig Polens medlemskap i Nato och EU och fruktar det ”tyska hotet”. Man kan lätt säga att det är en mycket populistisk form av nationalism som många gärna ansluter sig till – den kräver ingen kunskap och inget intellektuellt avancerat tänkande, den står på populära stereotypers hårda och trygga grund.

Det är ur denna populistiska grund som dagens nationaliströrelse växer fram. Efter 2000 reaktiverades ONR (National-radikala lägret) som öppet bekänner sig till sin extremistiska förebild. Man profilerar sig som en ungdoms- och protestorganisation men dess verksamhet och det budskap som dess medlemmar och sympatisörer basunerar ut är främlingsfientligt och antieuropeiskt. ONR förkastar den liberala demokratin som ses som förljugen och manipulativ. En tysk-rysk-judisk konspiration påstås styra världen och den syftar till att förgöra Polen och polackerna.

Ett vitt Europa fanns bland nationalisternas krav under Självständighetsmarschen den 11 november 2917.
Foto: twitter

Det är ONR som är huvudarrangören av de omtalade Självständighetsmarscherna som vill samla alla patriotiska och nationalistiska grupperingar under samma flagga och visa sin (skrämmande) styrka. I samband med marschen 2012 offentliggjordes bildandet av Ruch Narodowy (Nationella rörelsen) som officiellt har ambitionen att koordinera nationaliströrelsens verksamhet i Polen och bli som Solidaritetsrörelsen. Dess program pekar på följande saker som avgörande: den nationella identiteten, familjeidentiteten, den personliga identiteten, statens suveränitet, kulturens suveränitet, den ekonomiska suveräniteten, yttrandefriheten samt näringsfriheten. Man vill ta upp kampen mot kosmopolitismen och moderniteten för att åter skapa en stolt och stark gemenskap. Dessa onekligen populistiska budskap är lätta att ta till sig av människor som känner sig uteslutna, glömda, misslyckade och förbisedda. Teorin om att RN vill vara ett alternativ till aktuella politiska maktbalansen och rubba den är därför mycket plausibel. De polska nationalisterna har ju i snart 30 år velat störta det de kallar för ”runda bordsrepubliken”. Men andra ord handlar det om att ta över makten och förgöra (förhoppningsvis bara politiskt) dem som skapat det fria Polen efter 1989. Det är intressant att både nationaliströrelsen och det regerande partiet Lag och Rättvisa (PiS) ser dessa politiker som förrädare och postkommunister.

Det finns alltså starka och nära band mellan den polska nationalismen (framför allt i dess populistiska variant) och det konservativa regeringspartiet Lag och Rättvisa (PiS). Ministrar ser vackra patriotiska bilder från Självständighetsmarscher där vanliga människor ser nynazistiska, antisemitiska och främlingsfientliga slagord. Där vanliga människor ser en svastika ser domare som sen blir befordrad av PiS en lyckosymbol. Där PiS-politiker ser små obetydliga grupper av idioter som fjantar sig i en skog ser vanliga människor personer som firar Hitlers födelsedag och gör Hitler-hälsning. Där kända journalister i statliga TVP ser ett skämt ser andra nesliga antisemitiska kommentarer.

I sin iver att vinna nya röster söker Lag och Rättvisa (PiS) allierade i nationalistiska kretsar som sprider primitiva populistiska budskap som dessvärre många polacker oreflekterat bekänner sig till men som hittills inte varit ”rumsrena” i samhälls- och den politiska debatten. Nu är det tillåtet att säga det högt.

Dorota Tubielewicz Mattsson
professor i polska språket och litteraturen

Tidigare avsnitt:

Del 1: Från Adelsrepubliken till den populistiska nationalismen >>
Del 2: Från kampen för självständighet till nationalistisk radikalism >>

Del 3: Från motståndskamp till den demokratiska oppositionen >>