Olga Tokarczuk:
Gammeltida och andra tider
Övers. Lennart Ilke
Ariel Skrifter 34

Olga Tokarczuks nyutkomna bok Gammeltida och andra tider är på många sätt lik Daghus Natthus, som kom förra året. Korta berättelser binds samman i en konkret struktur — i det här fallet invånarna i byn Gammeltida från första världskriget fram till idag. Men de realistiska episoderna glider omärkligt in i skogsmänniskans naturmystik, religionens legender och en lätt absurdism.

Tokarczuk skriver i en sagoliknande stil, lätt, nästan lite naivistiskt, och hennes raffinerat enkla ton kan ibland påminna om Selma Lagerlöf eller Kerstin Ekman i beskrivningen av den udda människan, av naturmystiken, av byn Gammeltida, mitt i världsalltet.

Olga Tokarczuk.Foto: Joanna Helander.

Ett återkommande inslag är Spelet som på sitt sätt påminner om ett modernt dataspel. Spelaren ska fly undan världens bojor genom att ta sig igenom världens åtta sfärer. Beskrivningen av världarna är en skapelsehistoria: hur Gud kom till, utvecklades, och åldrades – till slut, gammal och lite svamlig, beklagar han att han inte kan dö, som allt det han skapat. Människorna i byn dör emellertid efter att ha gjort sina insatser. De som lyckas ta sig ut i världen kan leva vidare, fjärran från världsalltets mitt och dess mystik.

Gammeltida skrevs för tio år sedan men har kommit till Sverige först nu. Översättningen av Lennart Ilke är bländande, sällan läser man så lätt löpande prosa, så fullständigt utan att fundera över vad det kan ha stått i originalet.

Gunilla Lindberg