General Walters uppgång och fall

Gunnel Arbin är journalist och har i många år bevakat Östeuropa för Sydsvenskan.

Gunnel Arbin är journalist och har i många år bevakat Östeuropa för Sydsvenskan.

För 70 år sedan, den 18 juli 1936, gjorde general Francisco Franco och några andra nationalistiska generaler uppror mot vänsterregeringen i Madrid. Det blev upptakten till spanska inbördeskriget med hundratusentals döda, förföljelse och en förödd ekonomi, som repade sig först på 1960-talet.

Den 8 november kom den första av de internationella brigaderna till den spanska huvudstaden. De var sammansatta av män från många nationer – enbart från Sverige deltog omkring 500 män, av vilka 200 aldrig återvände.

En av befälhavarna för de internationella brigaderna var Karol Swierczewski, med täcknamnet general Walter, som han fått genom sin vana att alltid bära ett par Walterpistoler vid bältet. Uppväxt i en fattig familj i Warszawa blev han tidigt kommunist. Efter att ha kämpat på den republikanska sidan i Spanien, stred han i Röda Armén och Polska folkrepublikens armé. Han gjorde sig känd som en hänsynslös officer, som inte drog sig för att skjuta desertörer med sina Walterpistoler. Ernest Hemingway har porträtterat honom som general Goltz i Klockan klämtar för dig.

I slutet av maj 1937 gav Walter den 14. divisionen order om ett frontalanfall mot byn Cabeza Grande, och efter efter striden var slagfältet översållat med lik. Därefter blev han fråntagen det operativa befälet.

Efter krigsslutet fortsatte Swierczewski nästan omedelbart till nästa konflikt och blev åter officer i Röda Armén. 1943 överflyttades han till den av de sovjetiska myndigheterna skapade Första Polska armén och deltog i striderna på den sovjetiska västfronten. Swierczewski ledde anfallet mot Dresden. Slaget som utkämpades i slutet av april blev mycket blodigt och var nära att sluta med nederlag för 2 polska armén. 4.902 soldater och officerare stupade, 3.798 försvann och 10.532 sårades. Dessutom gick över hälften av stridsvagnarna förlorade.

Ifråga om Swierczewskis militära duglighet skiljer sig källorna. En betecknar honom som ”en mycket duglig befälhavare”, medan han enligt en polsk författare Andrzej Solak ofta uppträdde berusad. En av hans underställda hävdar till och med att han förde befäl när han var påverkad.

Trots detta fortsatte han sin karriär efter krigsslutet och klarade sig undan de repressalier och utrensningar som drabbade andra hemvändande ”internationalister” efter kriget i Spanien. I stället grep han in med kraft mot medlemmarna i AK, den antikommunistiska polska Hemmaarmén. Bland annat skrev han under sin tid i 2 polska armén under 29 dödsdomar mot AK-officerare, och en polsk veteranorganisation bad år 2003 IPN, Polska Nationella Minnesinstitutet att forska i dessa frågor.

Slutet kom 28 mars 1947, då Swierczewski dödades i ett bakhåll av ukrainska antikommunistiska partisaner vid Jablonki nära Baligrod i de östpolska Bieszczadybergen. Men gränsbefolkningen, som till stora delar var ukrainskspråkig, fick betala dyrt. 150.000 människor fördrevs till västra Polen och fick inte återvända på många år. Först 1997 bad polske presidenten Aleksander Kwasniewski dem om ursäkt.

Gunnel Arbin