Jadwiga Wolska-Nowak – också spion, men stod ständigt i skuggan av den mer berömde maken.

Bakom varje stor man står alltid en kvinna säger det gamla talesättet och det stämmer också i fallet Jan Nowak-Jezioranski.

Hans hustru Greta, som under kriget var en betrodd agent med många krävande uppdrag, fick ständigt stå i skuggan av sin självupptagne make.

Jan Nowak, Kuriren från Warszawa, avled i januari i en ålder av 91 år. Han hade några år tidigare återvänt till sin födelsestad efter att ha levt nästan hela sitt vuxna liv i landsflykt.

I 55 år var han gift med Jadwiga, också känd under namnet Greta, den pseudonym hon som ung flicka använde i det underjordiska arbetet. Hon var litet lik Greta Garbo och namnet lät inte slaviskt, vilket var en fördel under den tyska ockupationen.

Nu har det kommit ut en bok om hennes hittills ganska okända livsöde, Emisariusz wolnoci (Emissarie för friheten).

Jadwiga Wolska, som hon hette, mötte sin blivande man den 13 juli 1943 i stadsdelen Mokotów i Warszawa. Hon var utskickad av Nowaks närmaste chef, Tadeusz Zenczykowski och gruppen de tillhörde kallades Aktion N. De bägge ungdomarna, han lång och ståtlig, hon blond och slank och med lätt snedställda ögon, föll genast för varandra. Snart träffades de igen vid ett nytt möte för Aktion N och innan Jan Nowak (Jezioranskis pseudonym) for iväg på kuriruppdrag, lovade Greta att vänta på honom. För säkerhets sydde hon in detta budskap in i hans mössfoder.

Vigsel i en kapellruin

Stämningen var desperat när Nowak kom tillbaka de sista dagarna före Warszawaupproret 1 augusti 1944. Paret beslöt sig att gifta sig så fort som möjligt. De sökte upp en präst som utbrast: Gifta er! Vad skall det tjäna till? Jag har fullt upp med begravningar!

I en kapellruin ingick Jadwiga och Zdzislaw emellertid äktenskap. De trodde att giftermålet bara skulle vara ett par veckor – tills de själva gick under, liksom Gretas syster som nyss stupat. Kort före kapitulationen i början av oktober beslöt dock Hemmaarméns befälhavare Tadeusz Bor-Komorowski att en sista gång sända Nowak som kurir till London för att redogöra för Warszawaupprorets tragiska slut. Och han fick ta med sin nyblivna fru. Bägge gömde hemliga dokument och mikrofilmer under gipsbandage, som bara i Nowaks fall berodde på en verklig skada.

Stickade tröjor och sålde

De flögs ut ur Warszawa i sista stund och begav sig först till Jadwigas föräldrar i Kraków. Greta återsåg dem aldrig mer, och i det stalinistiska Polen blev de hårt trakasserade för sin mågs skull, de kastades ut ur sin våning och fick bo i ett ruckel med vattenpump på gården.

Det unga paret begav sig alltså till London, och Greta som var en praktisk kvinna, började sticka plagg som hon sålde.

Jan Nowak fick så småningom anställning på BBC, och 1952 blev han chef för den polska avdelningen på Radio Free Europe, ett av Västs bästa vapen i det kalla kriget. Hela Polen lyssnade till deras nyheter som inga störningssändare. Greta tyckte inte det var lätt att flytta till München men fann sig utan protester, trots att hon fick anonyma brev om att maken synts med en vacker brunett. Sina lyckligaste år tillbragte hon emellertid i en österrikisk alpstuga efter Nowaks pensionering. Här renskrev hon hans manuskript, lagade mat (Nowak kunde inte ens göra äggröra själv) och njöt av friden i huset, där det inte fanns telefon.
Inte heller gjorde hon några invändningar, när Jan Nowak-Jezioraski, som ha

hade börjat kalla sig, 1976 ville flytta till Washington för att föra Polens talan hos presidentens säkerhetsrådgivare Zbigniew Brzezinski.

Syddde sina kläder själv

De köpte ett vackert hus i förorten Annandale som Nowak fyllde med sin samling polska historiska målningar. På dem och på sin klädsel lade han ner ansenliga summor medan hustrun fick snörpa ihop sina toaletter själv.

Hon fortsatte skriva rent makens böcker och tal på sin gamla skrivmaskin – Nowak var för snål att köpa en dator. Han deltog i sammankomster, höll gärna tal och var mycket mottaglig för smicker, Jadwiga genomskådade lättare dem som ägnade honom okritisk beundran.

Gunnel Arbin, journalist med Östeuropa som specialområde.

Bara en annan legendarisk polsk kurir, Jan Karski, framhöll offentligt Jadwiga Nowak-Jezioraskas insatser. Hon fick aldrig ställa ut de konstnärliga fotografier hon tagit. Polska ambassaden i Washington ville inte bekosta inramningen av dem och Nowak vägrade lägga ut pengarna.

Först efter hennes död 1999 erkände Nowak att han varit den tagande och hon den givande parten i deras äktenskap. Och bittert saknade han den kvinna som ägnat sig helt åt honom i så många år.

Gunnel Arbin