Den nye presidenten Andrzej Duda.
Bild: wikipedia.

Andrzej Duda svor på torsdagen presidenteden i parlamentet och blev Polens nye president. Han tog befälet över armen, han höll tal i parlamentet och deltog i en högtidlig mässa i katedralen i Warszawa. Han talade mycket om Gud, citerade flitigt den polskfödde påven Johannes Paulus II och mötte ”folket” utanför presidentpalatset där han förklarade att ”vi håller på att förlora Polen” och han mottogs av sin anhängare som skanderade ”Andrzej Duda, ratuj Polskę!” (Andrzej Duda, rädda Polen!).

Anhängarskaran var begeistrad.

Han är världens mest fantastiska människa. Han uppfyller alla krav: han är intelligent och rättfärdig, sa en Duda-supporter till tidningen Gazeta Wyborcza. Två unga män höll upp en banderoll med texten: Habemus presidentem (Vi har en president!)*. Det har sagts att det inte finns någon frihet i Polen. Först nu kan vi avkommunisera landet.

Duda blev alltså president i en aura av exalterad avgudadyrkan, rökelsedoft och prästers böner. Förväntningarna på honom är stora, för att inte säga överdimensionerade. Lika stora är tvivlen och oron.

Duda har svurit presidenteden och därmed trohet mot konstitutionen, skriver Wyborczas chefredaktör Adam Michnik. Men bara dagen innan deklarerade Duda i ett öppet brev till tidningens läsare att ”dagens författning skrevs under andra politiska omständigheter” och idag måste vi ”bättre säkra vår självständighet och vår kulturella identitet”. Formuleringarna väcker Michniks oro.

I sitt öppna brev vill Duda kommunicera med människor utan att ta vägen om journalister, som enligt hans uppfattning är partiska och ohederliga. Men han publicerar inte sitt brev i tidningar som står långt till höger, de är tydligen inte lika partiska och ohederliga.

Michnik svarar med all önskvärd tydlighet: Vi kommer att hederligt och lojalt kommentera president Dudas agerande. I vår tidning kommer det inte att finnas plats för anklagelser för att han är en rysk eller kommunistisk spion eller att han är en polsktalande förrädare.

Han syftar här på vad högermedierna utsatte förre premiärministern, numera Europeiska rådets ordförande, Donald Tusk och just avgångne presidenten Bronisław Komorowski för.

Jag hoppas på att Andrzej Duda tar till sig dessa ord.

Duda har lovat mycket. Det mesta är orealistiskt eller opreciserat. Men kommer han att kunna genomföra alla sina löften?

Tills nyligen var Duda tämligen okänd för den stora allmänheten. Som statssekreterare i framlidne president Lecz Kaczyńskis kansli och på justitiedepartementet fick han relativt lite erfarenhet av det politiska livet i praktiken. Han har ingen större medieerfarenhet och det är kanske därför som han uppträder självsäkert och kaxigt. När han ständigt kallar sig själv ”okuvlig”, kan man inte låta bli att önska honom lite mera ödmjukhet.

Duda kommer säkert att försöka framstå som en aktiv och handlingskraftig president, men de första åren måste han ägna åt att lära sig vad en president behöver kunna. Han kommer med stor sannolikhet vara osäker och inte våga sig på viktiga frågor. Och han blir helt beroende av sina rådgivare samt av dem som kan driva genom hans förslag och idéer. Därmed kan man räkna med en president som blir till ett redskap i sitt partis händer.

Dessutom står han i en enorm tacksamhetsskuld till sitt forna parti PiS (Lag och Rättvisa). Det var PiS och dess ordförande Jarosław Kaczyński som drog upp Duda ur trollkarlshatten och placerade honom i det politiska ljuset. Det var viceordföranden Beata Szydło som drev den valkampanj som gjorde honom till Polens officiella överhuvud.

Om ett par dagar ger han sig ut på resa genom Polen för att ”tacka sina väljare”. I själva verket blir hans resa en del av valkampanjen inför parlamentsvalet i oktober.

Kommentar
Dorota Tubielewicz Mattsson

Hans högtravande försäkran att han ska vara alla polackers president kan man nog glömma, han blir helt beroende av PiS och Kaczyński.

Det är hur han agerar nu som kommer att visa hans rätta ansikte. Kommer han att respektera konstitutionen, kommer han att respektera dem som har andra åsikter, andra sexuella preferenser och annan syn på katolska kyrkan? Och kommer han att värna om åsikts- och tryckfriheten?

Om inte, går Polen ett sorgligt öde till mötes.

* Habemus presidentem är en parafras på uttrycket Habemus papam (Vi har en påve) som är kardinalernas budskap när en ny påve har valts.