Det är tjugofem mil från Gdynia till Varglyan. På vägen stannade de i medeltidsstaden Reszel och pilgrimsorten Swieta Lipka.
Karta från Google Maps.
En hösttur i Mazurien är inte fel. Familjen Podsędkowski gav sig iväg i slutet av oktober.
De övernattade på medeltidsborgen Reszel, besökte Swieta Lipka, som kan betraktas som norra Polens Jasna Góra, och avslutade med en tur genom Varglyan, Hitlers gömställe i de mazuriska skogarna.
Det blev många intryck under några korta dagar.
I år skulle vi tillbringa höstlovet i Mazury, nordöstra Polen. Det skulle absolut vara ett boende i borg, inget annat. Efter ett tips från en bekant bokade jag två stora rum i borgen i Reszel.
I Gdynia beslöt vi att testa någon annan frukost än familjens favorit som egentligen är en bar mleczny i Gdynia. I stället åt vi en stadig frukost för en mycket billig penning på ”Gröna Tavernan” nere vid kajen där jagaren Błyskawica och fullriggaren Dar Pomorza ligger förtöjda. Sedan bar det av österut på vägar som ringlade sig genom byar och ett landskap som sakta förändrades från det platta mot det mer kuperade. Höstfärgerna i skarp kontrast mot den stundtals alldeles klarblå himmeln var gjorde inramningen ännu mer komplett.
Europas sista häxbränning
Den gamla borgen i Reszel vakar över staden, en skugga från medeltiden.
Efter ca 3,5 timme är vi framme i Reszel. En mindre stad på med en typisk polsk stadskärna, ett torg med rådhus och i dess mitt en brunn, omgiven av caféer, butiker och några restauranger. Stadskärnan undgick förstörelsen under andra världskriget så de flesta byggnaderna är från 1807, då staden brann ner. Mycket pittoresk och riktigt mysigt. När man lämnar torget i östlig riktning tornar den mäktiga borgen plötsligt upp sig som om den vakar över staden, en skugga från medeltiden.
Femke, Marieke och Saskia Podsędkowski testar korsriddarnas undangömda balkong.
Inne på borggården hälsas vi välkomna av vår värd, Jurek. Eftersom det är lågsäsong är antalet anställda minimerat. Han står i receptionen, hjälper till i köket och serverar eller som han uttrycker det ”jag är en sann renässansmänniska”.
Reszel var i tidernas begynnelse en prusisk besittning och hette Resel. I mitten på 1200-talet krossade Tyska orden pruserna och byggde en befästning i trä. Omkring 1341 står en borg i tegel klar. Sedan dess har Reszel vandrat mellan polskt eller tyskt/preussisk ägande ända fram till 1945 då det till slut tillföll Polen.
En intressant detalj i borgens historia är att Europas sista häxbränning genomfördes här.
Barbara Zdunk fängslades 1808 av preussiska myndigheter, anklagad för att ha bränt ner delar av Reszel. I verkligheten låg polska nationalister bakom. Efter två år i fängelse, med både tortyr och våldtäkter, brändes Barbara på bål utanför staden.
Fängelsehålan är numera biljardrum. Det sägs att Barbara går igen på borgen. Jag upplevde ingenting men min äldsta dotter säger att hon hörde märkliga ljud under nattens mörka timmar. Till saken hör att det fanns ett par gäster till på borgen, men de bodde i en helt annan flygel.
I det som tidigare var borgkyrkan finns numera ett galleri med en permanent utställning samt en avdelning med tillfälliga. I den permanenta delen hänger verk av den internationellt erkände Franciszek Starowieyski, 1930-2009. Han tillbringade även stor del av sin skapande tid på borgen.
Dagen avslutades med praktfull måltid under källarvalven.
Norra Polens Jasna Góra
Familjen Podsędkowski framför basilikan i Swieta Lipka.
Nästa dag ägnades åt sightseeing. Vägen österut mot Swieta Lipka är en korsväg (cirka sex km) med fjorton andaktsstationer. Den används fortfarande av pilgrimer på sin väg mot slutmålet, pilgrimsorten Swieta Lipka.
Enligt en legend från 1300-talet ska en dödsdömd ha snidat Jungfru Maria ur ett stycke lindträd. Han benådades och man satte upp bilden i ett träd. Från den dagen har mirakel skett som har tillskrivits Jungfru Maria.
När man närmar sig orten ser man att, till skillnad från andra pilgrimsorter, ligger den här fantastiska barockkyrkan i en dal omgiven lindträd och med en intilliggande sjö.
Basilikans orgel är värd ett besök för sig. En barockorgel som inte står långt efter orgeln i Oliwa. Efter en trettio minuter lång orgelkonsert, som spelades av en nunna, började själva mässan med två dop därtill.
Innan vår färd fortsatte behövde vi få oss något till livs. Det blev en szarlotka(äppelkaka) på restaurangen ”Blå ängeln” därefter begav vi oss ytterligare ett stycke österut, med kurs mot Wolfschanze, Wilczy Szaniec eller Varglyan som det heter på svenska.
Varglyan
Vädret var i det närmaste perfekt för att vandra runt i nazisternas fotspår i Varglyan, där Hitler höll sig gömd i flera år under kriget. Regntunga skyar hängde över oss under den cirka två timmar långa vandringen med guide, den bästa guide man kan tänka sig, Jadwiga Korowaj. En guide är ett måste om man inte är väldigt inläst på området.
Hitler byggde ett gömställe i de mazuriska skogarna för attslippa bli mördad eller bombad. Väggarna till de enorma husen är upp till tio meter tjocka.
Hitler tillbringade nästan 800 dagar i den här artificiella betongstaden. Ett fantastiskt storslaget och samtidigt vansinnigt projekt som speglade mycket av Hitlers vurm för det mastodonta.
Varglyan började byggas 1940 och blev därefter den viktigaste stabsplatsen för Hitlers högkvarter. Väggarna i bunkrarna var upp till tio meter tjocka och hela området var täckt i kamouflagenät vilket gjorde insyn från luften omöjlig. Hitler, som led av klaustrofobi, såg till att hans avdelning försågs med fönster. 20 juli-attentatet 1944 mot Hitler med von Stauffenberg i huvudrollen begicks just här.
Efter den mycket intressanta rundvandringen styrde vi kosan mot vår borg, där middag med vildsvinspastej till förrätt och pierogi med svamp väntade oss.
Kvällen avslutade familjen Podsędkowski i biblioteket med bokläsande och surfande. I bakgrunden sprakade en skön brasa.
Ännu en lyckad vistelse i Polen, men som min fru sammanfattade så bra, det är dessa människor som med sin gästfrihet förgyller tillvaron.
Text: Zenek Podsędkowski
Foto: Heleen Podsędkowska
