Den famösa WSI-rapporten handlar om olagligheter som begåtts av ”soldater och andra anställda” i Polens Militära underrättelsetjänst och i Polens Militära kontraspionage – också långt efter 1989 års systemskifte. Ibland har WSI agerat mot polsk lag och ljugit sittande regeringschefer rakt upp i ansiktet.
Ola Mårtensson, chefredaktör på ÖstersjöNytt, har läst och sammanfattat Macierewicz’ rapport.

Rapportens titel är 107 ord lång. Med alla datum, paragrafer, stycken och presens participer lyckas den nästan dölja att den handlar om konstaterade och misstänkta olagligheter som begåtts av ”soldater och andra anställda” i Polens Militära underrättelsetjänst och i Polens Militära kontraspionage – också långt efter 1989 års systemskifte.

I massmedierna kallas den Macierewiczrapporten efter ordföranden i den s k verifikationskommissionen eller WSI-rapporten efter förkortningen på det militära underrättelseorgan som upplöstes förra året. Den är ingen uppgörelse med de polska säkerhetsorganen i stort. De som lyder andra överheter än försvarsministeriet är inte undersökta. Innehållet är ändå klart mera dramatiskt än titeln.

På 374 sidor (av vilka dock drygt 200 är bilagor) motiveras upplösningen av WSI. Kortfattat kan man säga att WSI:s centrum blockerade uppgifter som samlades in av WSI:s lokala avdelningar. WSI, som bildades i början av den demokratiska tiden, kom att styras av officerare med en stark inre sammanhållning. Den förklaras dels med gemensamma erfarenheter under utbildningen i Sovjetunionen, dels med en önskan att tjäna pengar vid sidan om statsanslagen.

Vapenhandel, infiltration och lögner

Kommissionen har gått igenom de akter som finns bevarade (många har förstörts) och hört många av de inblandade (som kunnat berätta var kopior på delar av det förstörda materialet kunnat påträffas).

En genomläsning visar att Macierewiczrapporten följer polsk underrättelsetradition. Somligt (främst WSI:s mångmiljonaffärer inom den illegala vapenhandeln och oljeaffärer med amiraler bland aktörerna) är väl belagt medan t.ex förklaringar till aktiviteterna inte alltid är övertygande (ryska försök att driva den polska oljesektorn i konkurs för att själv ta över den; tyska försök att ta över de polska gruvorna). Klart är i alla fall att WSI ibland agerat mot polsk lag och ibland ljugit sittande regeringschefer rakt upp i ansiktet.

Kommissionen kan fortsätta sitt arbete om nytt material kommer fram. Tolv fall har lett fram till polisanmälan, eller som det heter i Polen, till åklagaranmälan. Här är några av fallen:

• infiltration från rysk underrättelsetjänst motverkades inte,
• statlig egendom övertogs för att på illegal väg finansiera den egna verksamheten,
• illegal vapenhandel,
• namngivna firmor gynnades i upphandlingar, t.ex när pansrade transportfordon inhandlades från Finland,
• felaktiga upplysningar lämnades till andra statsorgan.

De två militära underrättelseorgan som fanns vid systemskiftet 1989–90 hade i sin tjänst bortåt 10 000 personer (i och utanför landet). Av dessa fanns 2 457 medarbetare utplacerade i civila myndigheter. T.ex fanns 108 i utrikesministeriet och 6 i regeringskansliet. Även massmedia hade sina militärt förankrade agenter, vid systemskiftet totalt 67 st. Intressantast var dock flygbolaget LOT: 143.

Kasino, smuggling och förmögenheter

Bevarade instruktioner visar att militär underrättelsetjänst från början av 1980-talet arbetade på att skapa ett nät av företag som från näraliggande, gärna neutrala, länder skulle kunna förmedla fakta till Warszawapakten. För att bygga upp företagen krävdes kapital. Sådant hämtade den militära underrättelsetjänsten ur fyra källor:
• insmuggling och vidareförsäljning till Sovjet och Nordkorea av datorkomponenter,
• finansiella operationer, av vilka en fördes under beteckningen, FOZZ (Fonden för betjäning av utlandsskulden), kompletterade med vapenhandel och övertagande av arv från utlandet,
• Joint ventures inom landet (t ex kasinot på Hotel Marriot i Warszawa),
• Operationer på mediamarknaden. Ett företag köptes och såldes med hjälp av en medhjälpare i Kalifornien.

Generalstabens Andra styrelse (som höll i den militära underrättelsetjänsten under 1980-talet) fortsatte även under 1990-talets valda regeringar att bygga upp självförsörjande och vinstgivande företag, särskilt i den s k Avdelning Y. Rapporten nämner företag som byggdes upp under 1980-talet och som efter systemskiftet fortsatte att leverera in delar av vinsten till den militära underrättelsetjänsten. 1991 kunde denna placera 1,5 miljon USD i tre schweiziska banker.

Två generaler och tre överstar hör till dem som polisanmälts för denna del av verksamheten.

Bevakning av regeringskritiska journalister

Ett avsnitt konstaterar att 90 WSI-officerare utbildats i Sovjetunionen vilket för rapportförfattaren betyder att de arbetat för Moskva även efter 1990. Det förklarar, enligt rapporten, att WSI inte lyckades gripa en enda rysk spion. ”Alla framgångar på det fältet var resultatet av civila myndigheters verksamhet”. Här räknas flera tiotal officerare upp som skyldiga, varpå listan avslutas med konstaterandet att ansvarig för uppbyggandet av WSI var försvarsminister Janusz Onyszkiewicz, på sin tid Solidaritetsaktivist och Walesamedarbetare.

Möjligen hör det till saken att Macierewicz är uttalad motståndare till Walesa. Ett av kapitlen visar hur ”WSI infiltrerade politiska kretsar, framför allt högerpolitiker” med operationer ”riktade mot Jaroslaw och Lech Kaczynski”. Verksamheten pågick ”från 1990 ända till 2001”. Som exempel använder rapporten ett teveprogram om Kaczynskibröderna, sänt i den statsägda teven med titeln Drama i tre akter. Rapporten hävdar att programmets upphovsmän stod i nära kontakt med WSI.

Slutsatsen är att WSI uppträdde precis som ”kommunistiska WSW, som i sin egenskap av militärens ´politiska polis´ kontrollerade soldaternas och befälskårens politiska åsikter och som bekämpade ´ideologiska fiender´”.

Ett särskilt öga höll WSI på officerare som tog kontakt med journalister eller med politiker som var kritiska mot president Walesa och regeringschefen Mazowiecki. Detta ser rapporten som ett försök att bromsa personer som krävde ”avkommunistisering”, vare sig dessa personer fanns inom försvarsmakten eller bland politiker.

Att WSI även övervakade oppositionspolitiker på vänsterkanten och sedan även SLD-presidenten Aleksander Kwasniewski tolkar rapporten däremot som ett tecken på att WSI var autonomt och försökte ”kontrollera den sociala, ekonomiska och politiska verkligheten utan hänsyn till ideologisk färg”.

Här refererar rapporten också tidigare kända konflikter mellan WSI och inrikesministeriets UOP (från 1996 underställt regeringschefen). I kampen om varumärket Polmos, med tillhörande alkoholexport över hela världen, stödde WSI Euro-Agro medan UOP stödde amerikanska Philips Millenium Beverage. UOP upplöstes 2002.

Macierewiczs dokument visar att WSI hade inflytande över en rad journalister och inte minst över tevechefer. Dessa kunde dock fatta egna beslut om sin verksamhet. T.ex gillade WSI inte att en av dess hemliga medarbetare – kallad Cezar – beslöt sig för att bli kampanjarbetare för Aleksander Kwasniewski i 1995 års presidentval. Cezars lön skars först ner från 1200 DM i månaden till 600 och nio månader senare avbröts samarbetet helt.

Mediainkomster hoppades WSI få bl a genom att upprätta företag som tillverkade och servade dekodrar för tevemottagning från satelliter. Större politisk betydelse fick dock övertagandet av minst fem kultur- och informationscentra från utrikesministeriet. Skandinaviska centra finns dock inte med bland de fem.

Skydd av penningtvätt

Ett utförligt kapitel ägnar rapporten åt den vapenexport som WSI bedrev, mestadels genom firmor som betalade in vinster till WSI eller som på andra sätt gick WSI tillhanda. Cenzin, Cenrex, Steo, Falcon var några av dessa firmor. I Wien fanns Itex m.fl. Motsvarande aktiviteter utfördes av UOP. Bland 1990-talets kunder fanns oidentifierade mottagare i Somalia (i stället för den officiella mottagaren Lettland) och väl identifierade brottssyndikat i Estland. Utförseltillstånd beviljades mot betalning till beslutsfattaren. När polisen i Szczecin en gång kom en voluminös penningtvätt (100 milj USD nämns i papperna) på spåren – och tvättaren var en av WSI:s kontaktmän, lyckades WSI förhala frågan så att inget gripande kunde ske. Också i Gdynia ägde vapenhandel rum under 1990-talet. Märkliga transaktioner genomfördes via ett bankkontor där en f.d överstelöjtnant från WSI var chef.

Ett längre avsnitt ägnar rapporten åt upphandlingen av pansartransportfordon de första åren av 2000- talet. Den vanns av finländska Patria Vehicles Oy, enligt rapportförfattaren på felaktiga grunder. Här skall WSI inte ha varnat tillräckligt kraftigt för Patriafordonens brister.

Det sista kapitlet konstaterar att WSI från 2001-2006 lät sig vilseledas av en f.d säkerhetspolis (alltså inte underrättelseofficer) som utgav sig för att ha goda informationer och informatörer i landet Z. Efterhand blev uppgifterna allt svagare men de fick ändå WSI att mana presidenten Kaczynski och regeringschefen Kaczynski till internationella aktiviteter som blev till slut blev komprometterande.

Det var i det läget WSI upplöstes och Macerewiczs undersökningskommission tillsattes.

Ola Mårtenssson
ÖstersjöNytt