IPN-huset i Warszawa. Foto: Cege Runebjörk.
Regeringspartiet PiS (Lag och Rättvisa) har nyligen lämnat in ett lagförslag, som avsevärt inskränker IPNs (Nationella Minnesinstitutet) befogenheter.
IPN som hittills haft en relativt oberoende ställning ägnar sig framför allt åt tre saker: forskning, bildningsverksamhet och arkivering av dokument. Numera ingår även lustrationen (granskning av politiker och offentliganställda för reda ut eventuellt samarbete med kommunistregimens säkerhetspolis under åren 1944–1989) och undersökningar av nazistiska och kommunistiska brott i verksamheten. Även om man för tio år sedan har introducerat åklagare i IPN är det fortfarande historiker och forskare som har den dominerande rollen. Nu ska det ändras.
PiS vill nämligen ändra förfarandet när en ny IPN-chef ska tillsättas och ta större kontroll över IPN:s kollegium, där i fortsättningen även politiker ska ingå. Dessutom vill man ålägga institutet en del nya uppdrag som skulle göra det till en del av den historiska politiken.
IPN-rådet skriver i ett yttrande att det nya lagförslaget på ett avsevärt sätt begränsar institutets oberoende. Rådet är bekymrat över att politiker ska tillsätta chefsposten i stället för att man som tidigare utlyst tjänsten och valt den bästa kandidaten. Man ställer sig även tveksam till att forskarmiljön ska fråntas allt inflytande på vilka som ska sitta IPN:s kollegium.
Vidare ställer IPN-rådet sig frågande till förslaget att förändra de uppgifter som IPN haft från början, det vill säga forskning om kommunismens brott i Polen, bildningsverksamhet och arkivering av dokument och material som har att göra med säkerhetsstyrkornas verksamhet mellan åren 1944 och 1989. På senare år har man även ålagts ”lustrationen” av enskilda personer samt ett slags åklagarverksamhet. PiS vill nu att IPN också ska ta hand om kyrkogårdar och andra minnesplatser. Rådet menar att IPN inte har möjlighet att utföra denna viktiga uppgift. IPN har inte heller tillräckliga resurser för att åta sig sökandet och identifieringen av kvarlevorna av kommunismens och nazismens brottsoffer.
Alla i förslaget framlagda ändringar kräver stora ekonomiska resurser som IPN för närvarande saknar. I annat fall blir institutets andra viktiga uppdrag lidande.
Rådet har däremot ställt sig positivt till att man vill avskaffa den så kallade hemliga samlingen i IPN:s arkiv. Man pekar dock på att de hemliga dokumenten måste få en bättre och mer hållbar juridisk status.
Sammanfattningsvis uttrycker Rådet sin förhoppning om att parlamentet kommer att uppmärksamma dess anmärkningar och se till att ”IPN:s nuvarande självständighet inte kommer att begränsas”.
Dorota Tubielewicz Mattsson
