Kjell Albin Abrahamson.
Foto: förlaget.

Sveriges Radios mångårige Polenkorrespondent Kjell Albin Abrahamson lämnar nu (tillfälligt?) sitt älskade Östeuropa och ger sig i kast med Viktor Hugo Wickström, även han vittberest och kämpaglad utlandskorrespondent. Wickström var en av Sveriges första gayaktivister – en fängslande läsning med många fyndiga formuleringar, skriver Bo Bergman i sin anmälan av Abrahamsons senaste bok Att sticka ut.

Tidningsmannen, författaren och gaypionjären Victor Hugo Wickström, död 1907, är en spännande och stridbar men bortglömd personlighet i svensk press- och kulturhistoria. I boken Att sticka ut (Hjalmarson & Högberg 2015) har namnkunnige Östeuropakorrespondenten, författaren och surjämten Kjell Albin Abrahamson på sitt omisskännliga sätt gett sig i kast med att teckna outsidern Wickströms levnad och gärning. Det blir fängslande läsning med många fyndiga formuleringar.

KAA tar upp Wickströms pionjärinsatser på olika områden, bland annat som världsreporter och homosexaktivist, går igenom hans ibland tumultuariska kampanjjournalistik och hårda pressfejder i Jämtlandsposten och tvekar inte att redogöra för hans mindre tilltalande karaktärsdrag.

I flera år har Kjell Albin Abrahamson intresserat sig för och forskat om Wickström och kan föra fram hittills okända fakta om den jämtländske tidningsmannen och korrigerar en del felaktiga uppgifter om hans liv och författarskap. Abrahamson delar inte den etablerade åsikten att Wickström tog sig själv av daga utan tror snarare att han av misstag eller oförsiktighet tog en för stark dos sömnmedel. Däremot ansluter sig Abrahamson, efter viss tövan, till dem som har hävdat att Wickström och hans juristbror Mauritz förmodligen var inblandade i en mordbrand i Östersund. Efter branden blev Wickström i ett slag ägare till Jämtlandsposten – utan att behöva betala något.

Så några randanteckningar från undertecknad ordsnok.

KAA skriver att Wickström kom att journalistiskt introducera termen homosexuell i Sverige 1907. Men ordet förekommer till exempel i Svenska Dagbladet 1902 och hos Ellen Key året därpå. Ordet homosexualitet kan beläggas i svenskan åtminstone från år 1894 och i flera europeiska språk ännu tidigare.

Om Phemios, den allra första av Wickströms många pseudonymer, skriver KAA att tolkningen är osäker, ”kanske femios i betydelsen en feminin person, en homosexuell”. Men det skulle kunna vara hämtat från Odysséen, där det om skalden Phemios heter att han inte blivit lärd av någon, utan att en gud ingett honom hans sånger …

Bo Bergman