I juni utspelades traditionsenligt den trettonde Jatvingfestivalen i byn Szwajcarja utanför staden Suwalki i nordöstra Polen uppe vid litauiska gränsen.
Jatvingerna var ett slavobaltiskt folk i nordöstra Polen som utrotades av Tyska Orden på 1200-talet. Polska arkeologer fann på 1950-talet rika bosättningar och en stor jatvingisk kyrkogård i skogarna utanför Suwalki. Efter flera decenniers noggrann kartläggning, med bidrag från svenska språkforskare, öppnades de jatvingiska fyndsamlingarna för allmänheten på Regionmuseet i Suwalki.
Jatvingfestivalen har skapats för att under muntra former visa hur man levde under jatvingisk tid.
Slåss de – eller kramas de två rustningsklädda kämparna?
foto: Michal Leszczynski.
Årets upplaga av Jatvingfestivalen hade otur med vädret, skriver webb-Bulletinens Michal Leszczynski, som sänt oss en rad bilder från evenemanget.
Men atmosfären och allas vänlighet gjorde att man inte brydde sig om regnet. Ett antal volontärer från båda sidor om den litauiska gränsen hjälpte till, och många besökare kom till Szwajcarja för att vara med om den trettonde Jatvingfestivalen. (webb-Bulletinen, juli 11)
Se Michal Leszczynskis förnämliga bilder nedan.
Invigningen förättades av Jerzy Brzozowski och Jerzy Siemaszko vid Regionmuseet i Suwalki (i mitten). TIll vänster Suwalkijournalisten Andrzej Lukowski, till höger ljudteknikern Maciej Chuchnowski.
Så här bodde man under jatvingtiden, tidig medeltid.
Polska och litauiska ungdomar – festivalassistenter – inspekterar området.
Maten tillreddes med medeltida redskap.
En jatving tog väl hand om sina hundar.
Dansen var ett av nöjesinslagen i festivalen…
och då behövs musik, spelad på tidsenliga instrument.
Men stridsberedskapen var också viktig.
Vävnader och sömnad måste till i samhället …
… skålar och tallrikar måste tillverkas.
Smyckestillverkning för händiga – eller flärdfulla. Alla får försöka.
Ett horn mjöd känns väl inte heller fel när regnet hänger i luften.
